onsdag 4 februari 2009

Cogito testar: aggression

Inledning och bakgrund
Ilska torde vara ett riksbekant fenomen, inte minst bland LiU:s kogvetare. Vem har inte hamrat på tangentbordet i frustration över oexekverbar programkod i pulen eller känt uppgivenheten komma krypande över vaga projekbeskrivningar vid gruppmöten i café Java? Men hur man ska göra för att bli av med sin upparbetade aggression är mindre känt.

Syfte
Cogitoredaktionen beslöt att reda ut begreppen!

Metod
Vi använde oss av en väl utarbetad inomgruppsdesign där valda delar av redaktionen agerade både informanter och försöksledare. För att säkertsälla en garanterad hög irritationsgrad hos deltagarna hade de fått hoppa över ett mål mat och var därmed lagom trötta och hungriga denna gudsförjätna måndagskväll.

Surprise buttsex.

Fyra avreageringsmetoder var planerade att genomföras: kuddkrig/slagsmål, primalskrik i skogen, golfklubbemisshandel av kasserade teknikprylar samt att blundandes räkna till hundra. Det bör påpekas att den sistnämnda, påtagligt lama, metoden var något av en kontrollmetod. En inofficiell hypotes var att denna metod skulle ge betydligt sämre aggressionsdämpning än de tre andra.

Oscar upptäcker hur lätt det är att trä en tråd genom nålsögat iförd tumvantar.

Före varje avreageringsmetod skulle försöksdeltagarna bli så uppretade som möjligt, genom en process som internt kom att kallas för ”aggresiviering”. Denna gick ut på att försöksdeltagarna två åt gången fick tävla mot varandra i att först lyckas trä en tråd genom ett pyttelitet nålsöga. Iklädda tumvantar, samtidigt som de blev paparazzi-fotograferade och knuffade i ryggen av försöksledarna, alltmedan den pitchade 90-dalsdängan Rosa Helikopter spelades på en hackad skiva, icke att förglömma.

Kuddkrig - 'nuff said.

Diverse emotioner mättes efter aggressiviering respektive avreagering med hjälp av en självskattningsskala inspirerad av den välrenommerade kandidatuppsatsen ”Minne och emotioner”, Pontus Johansson (2008). Försöket ägde rum i ett kollektiv i T1 fullt av störvariabler, samt i en närliggande skog, och efter genomförandet vidtog öldrickande i debriefing-syfte på den lokala studentpuben för att säkerställa att inga deltagare kände sig obekväma efter testet.

Ag-gro.

Resultat

Redan på ett tidigt stadium såg det ut att gå illa för testet då försöksperson/försöksledare O överrepade Rosa Helikopter-skivan så att den blev nästintill ospelbar. Försöksdeltagarna uppgav dock att en orepad iPodversion var fullt tillräcklig i sammanhanget. Då testet drog ut på tiden och luften gått ur alla litegrann efter den tredje grenen misshandel av teknikpryl, valde försöksledarna att skippa det avslutande primalskriket.

Förstora gärna.

Som ni kan se i grafen ovan tycks vår inofficiella hypotes styrkas. Nollnivån representerar baselinen, det vill säga hur försöksdeltagarna mådde innan försöket inleddes. Staplar under linjen innebär alltså mer negativa känslor än baseline medan de över linjen innebär mer positiva känslor. Således kan man utläsa att räkna till 100 var synnerligen ineffektivt, rentav hade en motsatt avreageringseffekt, medan kuddkriget och framförallt videoapparatsmisshandeln resulterade i en oerhört positiv effekt på försöksdeltagarnas känslor.

DIE!

Diskussion
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Kanske att våld som sådant inte alls per definition tycks vara av ondo, möjligen tvärtom. Försöket tyder på att ju brutalare avreageringsmetod man använder, desto bättre resultat och mer positiva emotioner erhålles. Dock verkar det som att våldet med fördel skall riktas mot icke-animata ting, förslagsvis just kasserad teknisk apparatur. Det är vad Cogito kallar återvinning!

Debriefing i sann Cogitostil, öl på hg.

/Gro Dahlbom
Fotograf : Mattias Lindgren

2 kommentarer:

Sally sa...

Ett legendariskt experiment! Synd att ni missade primalskriket då det är ett av mina personliga intresseområden inom avreageringsmetoder..

Tove sa...

Tycker att det är ett rent faktafel att hg är "närliggande" T1