Vårkrönika

I natt kom regnet för första gången på evigheter. Redan van vid strålande vårdagar så nära gränsande till sommar att det bara tycks finnas ett tunt smörpapper som skiljer dem åt, surade jag en stund över min gröt. Sedan föreställde jag mig hur allt nu skulle komma att slå ut i betvingande grönska och förlät den våta asfalten och de grå skyarna.

Övergången årstider emellan tycks vara ett av de främsta bevisen på att vi människor inte är så rationella som de AI-agenter vi kanske vill prestera som. Det mörka halvåret känner vi oss tröttare, mer melankoliska och sårbara för vardagens motstånd; och fast det känns förnedrande att påverkas av något så trivialt som vädret så kanske vi erkänner att det här med höstdepression, det är nog inte så främmande trots allt. När våren sedan plötsligt kliver fram är det ett faktum: visst är vi obestridligt biologiskt och naturbundna varelser!

För så fort solen orkar sig igenom molntäcket sitter studenter som klistrade längs Corsons husfasader iklädda solglasögon och upprullade t-shirtärmar. Bara timmar in på vårens första eftermiddag doftar hela Ryd grillning och kön till Bosses nyöppnade glassbar ringlar lång. Folk drabbas av någon slags yster glädjepsykos och plötsligt är varenda människa trevlig, generös och lättsam.

För att fortfarande kunna prestera stänger vi in oss i B-husets dunkelt elektriska vacuum dit inga årstider når. I SU-pul och café Java kan man åtminstone tillfälligt förtränga att våren exploderar där utanför och på så vis få lite skolarbete gjort. Men lindringen är tillfällig. Årstidens berusning lämnar inte helt våra kroppar och det är svårt att känna att hemtentor och mellangruppsexperiment är relevanta i tider som dessa.

Förlösta och yra som vore vi nyvakna beter vi oss således irrationellt och kortsiktigt och prioriterar bort seminarieläsning till förmån för beachvolley och öl på hg:s uteservering . Det verkar det som om vi är programmerade att suga ut varje solstråle ur den ljuva årstid som ligger framför oss. Nästan stressade av minnet av en oändligt lång, oändligt mörk och oändligt kall vinter som liksom ligger lagrat i våra ryggrader, integrerat med vår varelse.

På morgnar och förmiddagar cyklar jag nedför Vallabacken. Mitt i backen blundar jag några få sekunder; känner hur hjulen rullar allt fortare, känner fartvind och sommardofter mot mitt ansikte, känner pirr i magen och ser mot ögonlocken hur solen silar genom det sprödgröna lövverket. Då ter det sig som om tanke och känsla vore ett, det är nästintill omöjligt att skilja dem åt. Och jag tänker att hit, hit kan datorerna aldrig nå, för det här är mänsklighetens essens. Eller?

Text: Gro Dahlbom

Plugga utomlands, och sen då?

Det finns några saker som är bra att veta för er kogvetare som är redan är utomlands. Nämligen vad ni bör ha i åtanke inför er hemkomst till LiU. Om ni kommer hem vill säga! Givetvis är följande information matnyttig även för koggare som ligger i startgroparna för att testa sina vingar som internationella studenter. Först är det bra att ägna några tankar åt papperskarusellen. Skickade du in alla dokumenten som du dyrt och heligt lovade att skicka in? Med alla underskrifter som behövs? Har du ordnat med intyg på avklarade kurser? Har du bokat en tid med studievägledaren för tillgodoräkning?

Om allt ovan är avbockat återstår det bara att lära sig tala svenska igen, luta sig tillbaka och njuta av den så kallade omvända kulturkrocken. Givetvis ska du även skriva en studentrapport för STARS så att framtida utbytesstudenter kan dra nytta av dina eskapader. Glöm inte att hålla kontakten med alla dina nya vänner runtom i stora vida världen. Förhoppningsvis har dessa tre blogginlägg om studier utomlands varit till hjälp för kognitionsvetare med ambition att studera utomlands.

Creds till NASA för att de fotade jorden och inte copyrightade bilden.

/Albin Sundin

Spelrecension - Empire: Total War

Hej och välkomna till dagens [alternativa] historielektion. Idag ska vi behandla Sverige under stormaktstiden. Det hela började tidigt med väldigt spända relationer till Danmark vilket snart resulterade i krig där Danmark och Norge snabbt besegrades. Kort därefter bröt det ut krig med dåvarande Polen/Lithauen och även Ryssland. På grund av en intensiv satsning på utbildning och upplysning ökade den svenska längtan efter frihet och jämlikhet. Således störtades Karl XII 1729 och halshögs och republiken Sverige utropades. Året därefter intar den Svenska hären Moskva och kort därefter faller även hela Ryssland. Med starka allianser i det Ottomanska riket (Turkiet) och Indien låg Europa öppet för den Svenska armadan som fullkomligen krossade resten av de forna europeiska länderna. Vid slutet av 1700 talet existerade blott Sverige, det Ottomanska riket, Indien och USA.

Jag tror vi vinner den här striden grabbar

Ja, visst låter det roligt att med den stora rollern och färghinken måla om världskartan blågul? Det är det verkligen. Det är med barnslig förtjusning som man ser regalskeppet Wasa krossa den Engelska, Spanska och Franska flottan. Man blir tårögd när Carl von Linné lägger sista handen på de verk som blir de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men ungefär där någonstans tar det slut. Det är kul en stund att forska fram alla teknologier, krixxa sönder europa och leka pirat på de sju haven. Men sen tar det slut. Efter att ha spelat igenom en kampanj känner jag mest ”jaha, vad ska jag göra nu då?”. Ett försök att spela som Nederländerna på en högre svårighetsgrad bemöts enbart med nederlag och en bitter smak av arbiträrt dåligt kodad AI och torftig design. Buggarna som får spelet att tokkrasha och det frenetiska drag-and-dropandet när man ska slå ihop trupper är fruktansvärt irriterande.

Regalskeppet Wasa, mer än 5 minuter efter avfärd.

Multiplayer med polare kan säkerligen höja spelet ytterligare då AI:n antingen tokrusar rakt på dig eller gräver ner sig. Vilket i stort sett begränsar dig till ungefär samma valmöjligheter. Har du forskat fram mycket teknologi finns det en del roliga saker som kan få striderna att vända sig i din favör. Teknologiträdet är välutvecklat, men känns inte riktigt fulländat. En duktig härförare kan lätt lägga under sig tillräckligt med nationer som besitter utbildningsäten för att slutföra all möjlig forskning på ungefär 60 år. Jag tycker att det blir både en för och en nackdel att spelet enbart fokuserar på tiden 1700-1799. När man tragglat igenom en hel kampanj är man glad att det är över (men får bara en kort video som belöning, jag hade hellre sett jättemycket rolig statistik över mina 99 års erövringar) men jag hade nästan velat kunna forska fram saker som ligger inom det nästa århundradet. Men det kanske är frågan om ett senare tillskott i spelserien.

Man myser av synen när ett batteri med raketartelleri fyrar av sina salvor. Eller skiter ner sig - beroende på vilken sida av dem som man står

I korthet så bjuder Empire: Total War på trevligt spelade men som man tyvärr lätt tröttnar på så länge man inte är militärhistoriker eller fruktansvärt uttråkad student med storhetsvansinne. Spelet erbjuder många trevliga strategiska samt taktiska element och möjligheter till spelstrategier som säkerligen tilltalar många olika spelsätt. Samt att man får möjlighet att krossa Danmark :)

DÖ DANSKJÄVLAR!/ENKELRIKTA ÖRESUNDSBRON!

Ur ett kogvet perspektiv är spelet lite för omständigt ibland. Enhetshanteringen kunde skötts smidigare och de högre svårighetgraderna känns enbart som att man gör de egna styrkorna svagare och motståndarens bättre. Här skulle man då istället haft en ”smartare” AI. Dock så introduceras spelet bra för den oinsatte och vi måste återigen poängtera hur spelet tillfredställer ens mörkaste kontrollbehov då man får fara fram som en ångvält över Europakartan. Kul spel, men inte riktigt så långlivat som förväntat.

Man kan med fördel använda sin omgivning som bla. försvar. I det här fallet en stenmur och 300 fallna engelsmän.

/Mattias Lindgren

En avgående redaktörs bekännelser

Efter ett mycket lustigt vårmöte gick jag ifrån lokalen vald till redaktör för Cogito. Exakt hur det hade gått till är jag inte riktigt säker på, en tanke som förmodligen delades av fler i lokalen vid denna tidpunkt. Det hade gått snett någonstans, utan tvekan.

Ett år senare när jag träder av min post som redaktör för sektionstidningen (numera förklädd som blogg) Cogito gör jag det med en viss måtta vemod. Vad som initialt tycktes vara ohyggligt skrämmande visade sig faktiskt vara riktigt roligt. Cogito har genomgått en hel del förändringar det senaste året, förhoppningsvis till det bättre. En stor förändring är att Cogito inte längre ligger på kogvets egna hemsida, något som vi trodde skulle vara en temporär åtgärd fram tills att den nya kogvetsidan dök upp. Ett år senare så, tja, ni förstår.

Att jobba som redaktör är förmodligen en av de förmånligaste platser man kan erhålla inom vår sektion, med vissa reservationer. Dessa involverar att du ska tycka om att sitta på HG (där det säljs öl) och att tjata på människor lite välmenande samt emellanåt kläcka ur dig ett par galna idéer. För mig så passade ovanstående kriterier bra, relationen till Cogito frodades. Nu har det dock blivit dags för mig att gå skilda vägar med Cogito, och låta nya krafter ta över för att åter igen väcka den inneboende kärlek som gömmer sig någonstans mellan de gamla papperstidningarna och det nya bloggformatet. En resa som Albin Sundin kommer att föra vidare Cogito på. Med god förhoppning leder denna resa till att Cogitos namn lyckas etablera sig på programmet och sekundärt, erhålla världsherravälde.

/Johannes Ahlström

Är GOFA en realitet?

I dagarna publicerar en högt ansedd forskare vid Uppsala universitet, Ted Borg, sin sensationella artikel ”The Ornithological Foundation for a New Field Of True Artificial Intelligence” i tidskriften Nature. Publiceringen anses av många vara högst kontroversiell, då Borgs fynd ännu har lyckats replikeras av någon annan forskare.

Så vad är det sensationella i Borgs artikel?

Borg menar att man kan skapa artificiella medvetanden, under förutsättning att dess kunskapsbas är tillräckligt sofistikerad, och att den bästa grogrunden för detta är BirdQuests ornitologiska databas. Cogito har lyckats ta kontakt med Ted över telefon och frågar vart hela den kontroversiella idén grundades:

- Jag upptäckte av en slump att BirdQuests interaktiva terminal börjat svara annorlunda och konstigt på frågor man ställde till den, och började ställa frågor som inte handlade om enbart fåglar, utan om Egypten (red. anm., Borg var tidigare en egyptolog), och blev förvånad när jag fick svar!

Borg fortsatte sedan att kommunicera med BirdQuest tills dessa tillsammans författat artikeln. Först var det ingen som trodde att artikeln var allvarlig, tills några av Natureʼs granskare, inbjudna på promoveringen av Borgs kollega Franz Joseph Gall, under efterfesten slutligen övertalades att besöka och konversera med BirdQuest. Därefter var publikationen ett faktum.

Cogito har försökt nå BirdQuest för en kommentar (och lite konversation), men Borg hävdar att BirdQuest nu har flyttats till ett soligt land utan datalagringsdirektiv, för att värna om hens [sic] integritet.

/Oscar Carlsson