Ett höstmöte fritt från gnistor

KogVets avgående och uppspelte ordförande Mattias i talartagen.

På tisdagen [6/10] gick sektionens höstmöte av stapeln. Denna gång på främmande mark i A-huset men som vanligt med ”sittande” mötesordförande Daniel Anundi vid rodret. Den som haft förhoppningar om häftiga personangrepp och slag under bältet, fick snart lov att inse mötets karaktär av en transportsträcka. Att Daniel råkade komma åt DVD-spelaren på kontrollpanelen vid talarbänken utgjorde en av de mer dramatiska händelserna. Inte ens Charlotta Bengtsgård, som lett en arbetsgrupp i syfte att förändra sektionens stadgar med avseende på antalet styrelseposter, lyckades röra upp några smärre känslor. Detta i skarp kontrast till vad som hände på vårmötet, då förslaget yppades för första gången och debattstrecken blev fler än olyckstillbuden på corson en vanlig vardagslunch. Arbetsgruppens förslag röstades igenom utan votering, vilket också blev fallet i valen till de poster som skulle tillsättas. Cogitos utsände kunde hursomhelst rapportera om en mycket välsmakande mugg kaffe och en total mötestid underskridande 2 timmar.

Text: Magnus Johansson

Dialekter på programmet

Att universitetet är en smältdegel där människor med vitt skilda bakgrunder möts vet vi redan. Det kanske inte alla, utan mest lingvistiknördarna, tänker på är att det också är en plats där dialekter, uttryck och talesätt från landets alla hörn blandas. I linköping överskuggas möjligen detta faktum ibland av fascinationen för den inhemska östgötskan som få av oss lyckas få ett avslappnat förhållande till innan våra universitetsstudier är avslutade. I vilket fall har Cogito botaniserat lite bland kogvetarnas hemhemlingo.

Thomas Wreiner
Årskurs: 4+
Hemhemma: Luleå, Norrbotten

Trots att Luleå är väldigt mycket Norrland för de flesta av oss, är Thomas accent inte alls så utpräglad som man skulle kunna tro. ”Lulemål är mjukare och snällare än mycket annan norrländska”, säger han som förklaring till att han inte låter som i Norrlands Guld-reklamen. En del särprägel tycks även ha slipats bort under Linköpingsåren. ”Folk i Luleå tror inte att jag är från trakten längre”, berättar han. Norrlandskaraktäristika som he (= sätta, ställa, lägga) och fara (istället för ”åka”) har bytts ut mot sydligare influenser. Till exempel har en Skara-bekant introducerat det västgötska gört! (istället för ”gör så”,” gör det”). Även en del östgötaord har lagts till i vokabulären på grund av sitt underhållningsvärde.

När Thomas först kom till Linköping tyckte folk att hans dialekt var aningen exotisk. ”Men om jag kunde prata rikssvenska, så skulle jag nog göra det”, avslutar han.

Cogito smygintervjuar tre anonyma kogvetflickor i café Java, som alla har det gemensamt att de talar en dialekt som närmar sig det väldebatterade begreppet rikssvenska. Huruvida denna ickeaccent existerar eller ej ger sig Cogito inte in på, men faktum är att de tre kogveterskorna pratar en mycket neutral och svårplacerad accent. Två av dem är från Uppland medan den tredje är inflyttad – och därmed icke-gnällande – närkiska. De uppger som så många andra av de Cogito pratat med att deras accent säkert förändrats en del sedan de flyttade till Linköping och börjat utsättas för den dialektbredd som råder här, men att det är svårt att märka på sig själv, skillnaden kan säkert mest utomstående från hemhemma upptäcka. De betonar också att man får med sig nya uttryck när man börjar umgås med nya människor och i nya gäng, som inte nödvändigtvis är dialektbundna utan snarare en sociolekt. På kogvet börjar man också använda sig av utbildnings- och sektionsrelaterade ord som kontext, perception, inkubation, koggigt och kogidoren i diverse sammanhang.



Joel Johansson
Årskurs: 3+
Hemhemma: Färgelanda, Dalsland

Dalsland ligger tvärtemot vad många tror inte norrut utan är ett litet landskap inklämt mellan Värmland, Bohuslän och Västergötland. Härifrån härstammar Joel, kanske mest dialektkänd som Ivar Lo [äijvar leö], hippiesonen från Slaka talande nästan karikatyrmässig östgötska, fusknolla under Nolle-P 2008. Skådespelarinsatsen tyder på viss talang gällande accentväxling, en uppfattning som kan styrkas av den som någonsin hört Joel tala med hemhemmet på telefon – då flödar dalsländskan ohämmat.

”I Dalsland pratar man lite grötigt, bonnigt liksom”, säger han. ”Fredag blir [frädag] och huvudet [hövvet]. Men man låter glad, går upp i slutet av meningar liksom i resten av Västsverige”. Exempel på dalsländska uttryck är bônn (= ”jätte-”, tex bônn värt) och skôl (= ”själv”). ”Lite häcklad har man väl blivit ibland. Men jag är ändå stolt över min dialekt. I Dalsland är det viktigt med lokalpatriotism!”

David Karlsson
Årskurs: 2
Hemhemma: Nässjö, Småland

När man pratar med smålänningen David associerar man kanske snarare till goa gubbar än till Utvandrarna. Enligt honom själv beror det på det ”göteborgsbälte” som påstås gå från Sveriges framsida via Jönköping till Kalmar. Eftersöker man mer klassisk småländska får man söka sig neråt Vetlanda. ”Äldre pratar också mer dialekt än yngre”, säger David. Karaktäristiskt för dialekten är försvinnande r – farsan blir fassan, imorn blir imon och så vidare.

Men David har lätt för att ta efter andra dialekter och därför har han redan påverkats av sin årslånga linköpingsvistelse. ”Sen jag kom hit pratar jag lite mer uppsvenskt och betonar annorlunda än jag gjorde förut”, säger han. Kanske har anpassningen sina skäl. ”När jag kom hit upplevdes min dialekt som extremt komiskt. Särskilt när jag blir arg – då ökar göteborgskan”.



Therese Johansson
Årskurs: 1
Hemhemma: Visby, Gotland

Therese har visserligen flyttat runt en del på Gotland, men Visby, eller [vissby] som man inhemskt uttalar det, är det som känns mest hemhemma. Det där är noga, för på ön kan den insatte urskilja många olika dialekter. För lekmannen kan man nog emellertid säga att de allihop är tämligen karaktäristiska och det går knappast att ta miste på från vilken del av landet Therese kommer. ”Men jag jobbade som telefonförsäljare i Stockholm förut och sedan dess har jag slipat bort en del dialekt, det var jag tvungen till. Annars förstod inte folk vad man sa!”, berättar hon. ”Fast vissa saker går aldrig ur. Jag kommer till exempel alltid att säga [mi] och [di] istället för mig och dig.”



Regina Johansson
Årskurs: Kogvetmaster 1
Hemhemma: Falkenberg, Halland

Regina flyttade till kuststaden Falkenberg i fyraårsåldern, och menar själv att hon inte pratar för staden särskilt typisk dialekt. På riktigt falkenbergamål är det vanligt att man vilt blandar uppsvenska, rullande ”r” med sydsvenska, skorrande dito. Göteborgskan influerar accenten en del och det blir mer av den varan ju längre norrut upp längs kusten man kommer. Runt själva stan härskar en enligt Regina rätt bonnig halländska, men hon har svårt att återge den. Exempel på lokala uttryck är dock inga problem att komma på. ”Vi säger alltid jämte istället för ’bredvid’. Och så säger vi la mycket, precis som man gör i Göteborg, istället för ’väl’”. Ett annat västsvenskt uttryck som går igen i Halland är tyken, ett adjektiv som används om störiga, uppkäftiga eller kaxiga personer.

Cogito pratar även med ett gäng skåningar, en grupp som är ett nästintill obligatoriskt inslag i dialektdiskussioner. Det mytomspunna Skåne utmålas ju gärna liksom hälften svenskt, hälften danskt; hälften konstigt och hälften kontinentalt; sammanlagt 400% rödgult. Nästintill ett eget land, fullt av spettekakor, ålagillen och skorrande r. Möjligen är skånska på grund av sin starka karaktär den dialekt som svenskar är bäst på att särskilja från andra. En av skåningarna som Cogito pratat med uppger att folk visserligen kan fnissa åt hans accent och emellanåt till och med ha riktigt svårt att förstå den, men den är ändå något som han är stolt över. ”Man känner sig unik”, förklarar han. ”Och man känner samhörighet när man träffar andra skåningar!”. Lokala termer tycks det heller inte vara brist på.

Skånepaneles spontana ordlista:

Pittögd – skelögd
Bull – dåligt, tråkigt. Tex ”bull läge!” = tråkigt för dig
Lomma – ficka
Ruva – sårskorpa
Klökas – att få kväljningar
Mög –skit, smuts
Vispa – geting
Pantofflor eller päror – potatis
Braspanna – långpanna

Utan att på något sätt hävda att vår lilla språkresa varit för landet heltäckande, känner sig Cogito uppfriskade av sin promenad i lingvistikens tecken. Vidare uppmanas alla kogvetare att ta vara på och inspireras av varandras mer eller mindre exotiska vokabulär. Det skadar inte att uppdatera sitt ordförråd med lite annat än koggiga facktermer och osofistikerat sludder på en studentpub nära dig.

Text: Gro Dahllbom
Foto: Mattias Lindgren