KogVet på Kalasmottagningen

För några veckor sedan gick Kalasmottagningen av stapeln. Vår ordförande Mattias i sällskap av Matilda och Tove var där och representerade sektionen. Själva mässan ger föreningar och organisationer en möjlighet att synas inför de nya studenter för att visa vad studentlivet har att erbjuda. Som sektion gör man reklam för sig själv tillsammans med alla andra sektioner och kanske ger nya studenter ett större perspektiv på sektionsvärlden. Huvudsyftet är kanske inte att ragga nya studenter till programmet då terminen precis har börjat. Men det är inte omöjligt att någon känner att de valt fel eller att någon som bara läser enskilda kurser så småningom vill söka in på programmet. Så lite reklam för programmet blev det också. Inte minst den uppskattningsvis 3-åriga son (till en student) som såg ut att vara alldeles övertygad om att maskiner kan tänka när han konfronterades med AIBO-hunden. Får hoppas han har kvar det barndomsminnet när han går ut gymnasiet!

Text: Mattias Kristiansson
Foto: Johannes Ahlström

Valpub på VilleValla

Med höstmötet i antågande har sektionen lejt två lojala koggisar ur Villevallas personal att hålla puben öppen även denna måndagkväll. Inbjudna är alla kogvetare och inte minst de ettor som är tydliga måltavlor för de poster som snart måste återtillsättas. Bartender Kenny ser ut att trivas och ger Cogitos utsände, tillika kursvärderingsansvarig på sektionen, flera kronor rabatt på en öl som smakar fantastiskt. Att tugga på därtill serverar köksa Karin en sedvanligt smaklig fajita. Så långt en riktigt trevlig kväll, en uppfattning som tycks delas av alla övriga besökare. Men hur skulle det egentligen gå med rekryteringen?

Mobilkamerans bild av kvällen var mindre färgglad än de flesta andras.

- Generellt är det väl styrelseposterna som är svårast att tillsätta, säger ordförande Mattias Kristiansson under en behaglig pratstund höljd under den nattsvarta septemberhimlen. De ettor som vill bli något har redan bestämt sig för att bli fadderister.

Den här ölen uppskattades.

När kvällen är över har ändå omsättningen varit relativt god och intresse anmälts från många aspirerande sektionsarbetare. Jag och Kenny gläds åt tre intressenter till posten som klassrepresentant för ettan, och hoppet inför nästa veckas möte är överlag mycket levande.

Kenny i full färd att tappa upp ett stop glädje.

Text och foto: Magnus Johansson

Spelrecension: ARMA 2

Skinpaj, pilotbrillor och ryskt pansar. Gerillachic.

Ljuset från den låga solen dansar i trädens grenar. Dagen har knappt vaknat och allting är tyst. En morgonpigg kanin sprätter iväg bort i undervegetationen. Plötsligt hörs ett muller från byn framför dig. En stor turbodisel vaknar till liv och oväsendet ekar i dalgången. En stor grön metallklump skymptas mellan husen. Dina stridskamrater rycker till, någon fumlar fram ettraketgevär och dundrar iväg en raket mot stridsvagnen. Raketen far iväg med ett irriterat visslande och lämnar en spår av rök efter sig. Raketen missar och kastar upp en kaskad av jord och damm. Det ringer i dina öron. Resten av dina kamrater börjar skjuta mot byn. Spårljusen dansar som arga gröna getingar över fälten. Kulsprutorna smattrar. Du ser ingen men tömmer panikartat ditt magasin över tomma gator. Tystnad. Spännigen ligger som en kompakt matta över allting. Röken ligger tät. En förskämd civilist springer bort i panik. Sekunder efter det slår en artellerigranat ner brevid dig. Ett gigantisk dån, ett utdraget ringande. Färgerna försvinner. Allting blir svart. Du möts av en meny ”You are dead. Retry?”.

Fickparkering med stort transportflygplan. Typiskt obra.

ARMA 2 är en realistisk soldatsimulator från det tjeckiska spelföretaget Bohemia Interactive Studios (BIS). Spelet är en direkt uppföljare till ”Armed Assault” som kom för ett par år sedan och som i sin tur är en spirituell uppföljare till Operation Flashpoint. Bohemia gick skilda vägar med sin förra utgivare Codemasters och de behöll rättigheterna till namnet ”Operation Flashoint” och de utvecklar nu själva en uppföljare - men det är en senare historia. ARMA2 är som sagt en soldatsimulator med tyngtpunkt på realism. Inga mätare för hälsa, du kan inte bära runt på 10 olika vapen och om du springer hela tiden blir du bara anfådd och dina händer skakar så pass mycket att du inte träffar bredsidan av en lada innifrån. ARMA2 leverar krig. Ett väldigt lagom distansierar krig som du inte får mardrömmar av men som samtidigt suger in dig tillräckligt för att du ska skita på dig när fienden överaskar med ett bakhåll. Den här spelplattformen är faktiskt så pass realistisk att det producerats specialiserade versioner enbart för militärt simulering och utbildning.

Lokalbefolkning. Don't look twice... or else!

Det är i mångt och mycket ett fantastiskt och vackert spel. Det är väldigt stort, du kan utkämpastora slag med uppåt hundratalet mänskliga spelare, du kan förundras över hur vackert och stämmningsfullt det blir på natten och du kommer tappa hakan första gången du ser en regnbåge. Men du kommer förmodligen också svära dig stum varje gång du av någon anledning tvingas interagera med AI:n, fastnar någonstans i ett interface när du måste byta meny eller får ett obskyrt felmeddelande på tjeckiska. AI:n klarar sig alldeles utmärkt som måltavlor och kan utföra riktigt komplicerade manövrar – så länge ingen människa eller hjulfordon är inblandat. BIS är bevisligen väldigt duktig på att göra ett stort och mäktigt spel. Hårda faktorer såsom att utkämpa slag med flera hundra enheter samtidigt över en jättestor karta ligger dem varmt om hjärtat. Däremot faller de kort när det kommer till de mjuka (kogvet-) faktorerna såsom interface, interaktion med AI och välpolerade inlevelsefulla berättardrivna uppdrag. Interfacet är som en billig solstol. Hur man än gör så fastnar man någonstans och tvingas göra en omväg för att komma rätt. Det är lätt att få ett utbrott á la ”Angry german kid” [länk] varje gång man måste gå från tredjepersonsvyn till ordergivningsmenyn i kartvyn. Man kan heller aldrig vara riktigt säker på vad man håller på med i ordergivningsmenyerna då de hela tiden visar två olika uppsättningar kommandon. Man kan kortfattat beskriva interfacen som gravt okoggiga. Dock så måste man inte använda interfacen alls. Om man spelar med riktiga människor kan man istället skrika, chatta och skriva på kartan vilket är en av spelets största styrkor. Att spela tillsammans med polare och koordinera omfattande fälttåg gör att man gärna glömmer alla bråkiga menyer.

Spelutvecklare med humor <3

Spelet har även en annan väldigt stark sida. Med hjälp av den medföljande uppdragseditorn och ett kraftfullt scriptspråk kan man enkelt skapa egna uppdrag. Det är nästan värt att köpa spelet enbart av den här anledningen. BIS släppte i dagarna utvecklingsverktygen till ARMA 2, så nu går det även att göra nya enheter, vapen och kartor. Traditionellt sett har Operation Flashpoint och Armed Assault haft en väldigt kreativ fanbase som skapat väldigt mycket nytt innehåll. Detta ger även spelet än väldigt lång livslängd. Arma2 lider dock av en hel del brister i interfacet och hanteringen av AI är stundvis värre än tortyr. Dock om man spelar med bra och seriösa människor är den en ren fröjd och man glömmer glatt hur mycket man stundtals hatar spelet.

Grabbarna grus ute på en raggarrunda

Se även:
www.anrop.se
www.arma2.se
www.arma2.com

Text: Mattias Lindgren

NolleP bildreportage

NolleP är slut och terminen påbörjad. Cogito hade fotografer ute i fält, här kommer en hel del bilder som följer nollorna genom tillställningen.

Dag 1

Det här är våran Webmaster, men det visste ni nog redan

Många tröjor

Många påsar

Många federister (festerister (KrogVet) och fadderister (Kogvetet) som tillsammans bildar Krogvetet - viktigt att inte blanda ihop!

Saft!

Du ska ha en... err... medium?

De första stapplande stegen för en nybildad nollegrupp

En nollegrupp måste givetvis även ha faddrar!

Det regnar inte, vi bara skyddar oss från solen med paraply!

En faddergrupp under rundvandring

Faddermiddag med den obligatoriska maträtten Tacos! Alla älskar Tacos!!!

Ett par federister gör stickprovskontroll och inspekterar kvalitén på våra Tacos. De verkar nöjda

NOM!

Dag 2

Som "embedded" reporter följde Cogito återigen grupp Magaluf under "kul på campus".

Reeeedo?

Steeeeeeeady!

Vi kan inte bara ha bilder på min nollegrupp, eller hur?

Kex

Kan du vissla Jonathan?

Gurgla låtar är jättekul!

Nollan underhåller inte bara sig själv utan även som här - random kårfolk i Kårallen

Limbo!

YES!

Här har vi ett dokumenterat fall av att StuFF faktiskt går ut och informerar sina medlemmar om deras arbete

Snurrig styrelse

Fadderpose

Utagning av lagkapten

KOM IGEN! NER MED DIG!!

Du har nått i skägget där...

FOUL gycklade

Presentation av laget inför filosofiska spelen

KapteneN

Dag 3

Tredje dagen bjöd på stadsvandring där nollan skulle lära känna Linköpings stadskärna lite bättre.

Kartläsare

Chefen föreläser om stångå-ån

Filbyterstatyn med fildelare

På kvällen spelades det touchball mellan faddrar och nollan. Faddrarna van 2-1

Dag 4

Så var det äntligen dags för Filosofiska spelen. KogVet gick inte till final, men spöade i alla fall PA. Bra jobbat!

Samling utanför Key-huset inför FS...

... bjöd på en del avslöjanden

Nollan smörjer in chiefen med solkräm. Det är viktigt att skydda sig!

Förväntningarna på topp!

Inte bara nollan och faddern var på plats. Även andra kogvetare slöt upp

Utkik

Laget

FRAMÅT!

Hammra spik i en planka. Något som Kogvetare uppenbarligen är väldigt duktiga på

Hopp!

Smörande för konferensiererna

Cheerleader!

Mänskligt torn!

Mänsklig mobil tron

Nom...

...OM NOM NOM NOM!

Faddrar. Utan dem kan man inte ha NolleP. GO FADDRAR!

Ironisk fadder

PAmp:arna övervakar

Dag 8

All världens mat. Eller middag på hjul som det hette på min tid. Här sitter vi och äter efterrätt hemma hoss Fanny.
Senare på kvällen eldade Fredrik utanför [hg].

Dag 11

Bamseklubben: Nollan skulle lära sig att hitta lite bättre i Ryd. Stationer med lekar var utplacerade vid de viktigaste punkterna som man bör känna till i Ryd. Koggidoren, Andreas gatukök, Skåland, Volleybollplanen och Hemköp.

Nollan använder egentillverkade signalflaggor

Grupp "Botten upp" i spänd förväntan på sin uppgift...

Som bestod i att köra ner handen i en hink med gröt och beskriva 12 föremål som finns i den

Sen skulle man kasta ägg... det gick sådär :P

Nollan skaffar extrapoäng genom att rulla nerför en kulle - Här väldigt snurrig nollan

Uppvisandet av en snigel gav extrapoäng!

Här traverseras vollybollplanen medelst läskbackar

Det gäller att leva på hoppet

Teamwork

Om man inte klarar uppgifterna kan man alltid fjäska lite :)

Festerister spexar och bjuder på sig själva

Dag 12

Äntligen kom den dagen då Nollan skulle bli Ettan. Efter en fördrink hos en Fadder bar det iväg till Zenit och senare till eftersläppet på NH

Jag har fyra kepsar ergo är jag bättre än dig

Favorit i pris "Vem fan tror att jag är en älg?"

Gyckel från Sångoglam.

Patetgyckel

KrogVet gyckel

Obligatoriska avslutningssången

Det var det hela. Nollan är mottagen och är nu Ettan. Det är bara att se fram emot nästa år!

Foto: Mattias Lindgren
Text: Mattias Lindgren & Cogito