Ett besök i Umeå

En hopplöst tidig morgon i oktober månad åkte några kogvetare från Linköping till Umeå för att träffa andra representanter för olika kognitionsvetenskapliga lärosäten i landet. Då det ansågs vara lite väl ambitiöst att åka bil hela vägen till Umeå var planen att vi skulle flyga från Stockholm-Bromma, även om vi fick oss ett litet äventyr efter att ha fastnat i säkerhetskontrollen och missat planet på Bromma. Det var bara att kasta sig i en taxi och flyga från Arlanda istället - en flygning som (givetvis) blev försenad en timme eller två. Typiskt.

I Umeå, där det också bor kogvetare, tycker man väldigt mycket om neurologi, men även lite neuropsykologi och lite data står på menyn. Lingvistikgrenen, som hos oss kanske inte är den absolut största, är i Umeå ännu mindre. Däremot tycker man om att läsa tvärvetenskapliga kurser - kurser som rör sig inom två eller tre ämnen på samma gång, vilket gör att kogvetaren från Umeå kanske snabbare bildar sig en bild av vad kognitionsvetenskap är i sin helhet, medan vi i Linköping mer läser om delvetenskaperna i sig själva, med de arbetsmetoder och perspektiv som dessa innehåller. I Umeå är man också duktiga på att jobba med andra program i projektkurser, vilket ofta innebär andra studenter på motsvarigheten till hälsofakulteten (som undertecknad glömt namnet på) och forskare i (surprise surprise!) klinisk neurologi.

Vid själva konferensen var även representanter för andra lärosäten och vi fick höra en del av vad de andra pysslade med. Bland annat håller en antologi på att författas, där planen är att den ska användas som kurslitteratur i introduktionskurser i kognitionsvetenskap runt om i landet. Till denna antologi har samtliga lärosäten bidragit med olika delar, där vi i Linköping (om mitt minne inte sviker mig, för mina anteckningar gör det definitivt) bidrar med ett kapitel om distribuerad kognition och BIKS. Antologin finns i ett första utkast i skrivande stund, och kommer vara färdig lagom till nästa hösttermin, för att användas i introduktionskurser. Antologin ges ut av Studentlitteratur.

Här talas det om antologi.

Det talades även om kvalitetssäkring av uppsatser i kognitionsvetenskap runt om i landet, genom att upprätta en gemensam bedömningsmodell för uppsatser (och eventuellt en gemensam betygskommitté). För att stimulera intresset om att skriva bra uppsatser har man diskuterat att årligen ha en nationell uppsatstävling, där varje lärosäte skickar in sina bästa uppsatser till varandra och bedömer vem som skrev den bästa uppsatsen. Exakt vad man vinner kom man inte fram till, men att priset skulle kunna bli bling-bling diskuterades och vann (om inte annat) ett visst (humoristiskt) stöd.

Avslutningsvis diskuterades även en nationell inventering av kognitionsvetenskapliga masterkurser. Då kurserna på masternivå är förhållandevis avancerade, men studenterna relativt få, så kan det bli svårt för varje lärosäte att erbjuda ett brett utbud på sina masterkurser. Därför gjorde närvarande lärosäten en sammanställning (givetvis utförd quick’n’dirty) av intressanta kurser, och upptäckte att man har ett förvånansvärt litet överlapp i sina kursutbud. Någon slags förhoppning är att man som masterstudent då ska kunna komplettera sin utbildning t ex med en avancerad kurs i (surprise surprise!) neurologi i Umeå om man inte kan hitta den lokalt. Hur det ska gå till rent praktiskt är inte helt klart, men det diskuterades bl a en variant med distansläsning med ett par intensivdagar.

Umeå-middag!

Konferensen var både kort och intensiv, och strax efter diskussionen om masterkurser skyndade vi oss till flygplatsen för att inte missa planet igen. Personligen hade jag en förhoppning om att se något av Umeå - och det fick jag! Gångvägen mellan campus och Jakobs lägenhet (min och Roberts värd, som råkar vara kusin med Christian [Kricke] i trean) 4 gånger samt 2 taxibilar mellan campus och flygplatsen. Bättre än ingenting, antar jag.

Vid pennan: Oscar Carlsson, årskurs 3
För faktan: Robert Krevers, kogvet-master årskurs 1