onsdag 3 december 2008

Oblivion with guns – Fallout 3-recension


Sightseeing downtown Washington D.C.

För den oinvigde som undrar varifrån trean i ”Fallout 3” kommer ifrån så fanns det en gång i tiden en avdelning som hette Black Isle Studios. Det var en avdelning på ett större spelföretag som utvecklade en serie rollspel i slutet av 1990-talet och i det begynnande 2000-talet. Två av dessa speltitlar var Fallout (1997) och Fallout 2 (1998). De här båda spelen utspelar sig i en kontrafaktisk framtid i ett postapokalyptiskt USA. Kortfattat så kan man beskriva det som 1950-talet fast med en massa häftig teknik (som robotar, bilar som drivs av kärnkraft, laservapen etc.) och den typiska mänskliga egenheten att slå ihjäl varandra över de sista små smulorna av råmaterial om finns kvar i världen. Resultatet blir givetvis även galna, oetiska experiment med muterande gifter, globalt kärnvapenkrig och ond bråd död. Men mänskligheten var trots allt inte helt funtad utan byggde skyddsrum modell större för att husera utvalda delar av befolkningen. Dessa skyddsrum kallades ”Vaults” (valv) och var även ett slags storskaligt ondsint socialt experiment som syftade till att testa mänskligheten. Om det här låter intressant så rekommenderar jag att titta närmare på de här två guldbitarna (Fallout, Fallout 2), men nu ska vi återgå till ämnet – nämligen Fallout 3. Som ytterligare orientering bör jag också nämna att det inte längre är Black Isle Studios som utvecklat
Fallout 3 utan Bethesda Softworks som köpt spellicensen. Uppmärksamma spelare har givetvis noterat att Bethesda tidigare arbetat med Elder Scrolls-serien och nu senast Oblivion.

I framtiden skärs all tårta med vinkelslip.

Fallout 3 kan i korthet väldigt enkelt beskrivas som ”Oblivion with guns”, ”Morrowind with guns” eller ”Obivion: Capital Wasteland with guns”. Om man tycker att Oblivion var ett bra spel kommer man med all sannolikhet älska Fallout 3. Du kommer förmodligen sitta klistrad framför skärmen konstant under tre veckors tid, samtidigt som du storlipar över att ytterligare en spellicens blivit kohandlad till ett gäng inkompetenta fjollskallar. Fallout 3 är bra. Ja, det är det. Även om jag tillhör den andra sortens kategori av nyss nämnda människor så måste jag faktiskt erkänna att det är ett bra spel. Jag har suttit fastklistrad vid datorn konstant i tre veckor och slaviskt utforskat vartenda kvadratcentimeter av Fallout 3. Spelvärlden suger in dig som ett svart hål och man ligger vaken om nätterna och funderar på vad som kan finnas bakom nästa kulle, eller hur man ska lösa nästa quest. Men efter att du får slut på rena kläder, frysen står tom och alla dina vänner har övergett dig i tron om att du avlidit så tar det slut. Det är inte för mycket av det goda, det är snarare att bristen av inlevelse (immersion) som tillslut får dig att vakna ur ditt transliknande tillstånd och chockartat konstatera att det plötsligt är 2008 och du inte längre behöver slåss för din blotta överlevnad. För att göra listan kort och koncis så är karaktärerna plastiga, dialogen endimensionell, huvudstoryn rent av dålig, röstskådespelet stundom bra – stundom urusel, striderna i spelet saknar inlevelse och det finns alldeles för få hagelgevär med i spelet! (Fallout 2 hade 5 st jämfört med Fallout 3's 2 st – INTE OK!).

"Jag sa SKICKA ketchupen!"

Men jag tänker inte sluta där. I egenskap av kogntionsvetare har jag snubblat över en del andra designaspekter av spelet som jag tycker det är värt att ta upp i min recension. Det första är representationen din karaktärs färdigheter, exempelvis handhavandet av skjutvapen. Förmågan att på ett effektivt sätt använda skjutvapnet gentemot din faktiska färdighet i ämnet regleras enbart med hur mycket skada det enskilda skottet åsamkar ditt tilltänkta mål. En kulas skadeverkningar i en verklighetstrogen kontext beror enbart på fysiska faktorer och har per se inget som helst att göra med hur bra skytten i fråga egentligen är. Skyttens möjlighet att åsamka skada är enbart beroende på skyttens förmåga att TRÄFFA målet i fråga. Där har det gjorts en stor miss i Fallout 3. Istället för att arbeta fram en trovärdig representation av att ”jag kan inte använda det här vapnet på ett korrekt sätt alltså träffar jag ingenting” så regleras enbart mängden skada som ammunitionen åsamkar målet. Det här kan för en oinvigd verka tämligen poänglöst och enbart vara ett diskussionsämne för vapengalningar. Men när det i spelet ter sig som att en person med obefintliga fördigheter i hanteringen av skjutvapen kan skjuta en annan karaktär i huvudet 30 gånger med en pistol utan att denna snarligen avlider driver man designlösningen till sin spets och inser att den kanske inte alls är en optimal lösning.

Stilistskt korrekt interface men utan översikt som resulterar i mycket frenetiskt klickande.

En annan aspekt av spelet som varit en stor källa till irritation är dess menysystem och hantering av karaktärsinformation. I stort så är all information i spelet tillgänglig via tre knappar. En knapp för information om din karaktär, en knapp för din utrustning och en knapp för kartor, radiostationer och uppdrag. Problemet blir bara när varje kategori har fem stycken underkategorier vilket totalt omöjliggör all form av överblick. Istället för att använda sig av ett läge för min karaktärs vapen, rustningar och random pryttlar har jag fem stycken underkategorier som jag ständigt måste klicka mig mellan. Det är fortfarande inget som driver mig till vansinne, men det är osmidigt och stundom irriterande. Istället för att designa för vår förmåga att sortera och distribuera information så bestämmer designen hur jag ska lösa min uppgift genom att tvinga mig till att lagra stora delar av min karaktärs status i närminnet. Jag vill ha mera översikt i mitt inventory.

I framtiden bedrivs all tandvård uteslutande med kavlar.

Slutligen kan vi sammanfatta Fallout 3 som ytterligare en uppköpt, urvattnad och utbajsad spellicens. Men spelet är trots allt detta och en del andra brister ett bra spel. Stundom kommer det att dra in dig i timtal och stundom kommer du önska att du donerade dina surt förvärvade slantar till röda korset istället för att lägga pengarna på ett korkat spel.

/ Mattias Lindgren


Recensenten rekommenderar även dessa postapokalyptiska titlar:
Spel: Fallout (1997), Fallout 2 (1998), Fallout Tactics: Brotherhood of Steel (2001)
Film: Threads (1984), Mad Max (1979), Mad Max 2 (1981), Jericho (2006)
Litteratur: N. Shute, On the beach, (1957)

Inga kommentarer: