Internatet.

Under högtidliga (nåja) former samlades ett antal kognitionsvetare (av varierande grad åtminstone) för att diskutera programmets fortlevnad och struktur. Denna vishetsansamling, även känt som ett internat, sker en gång per termin och sker för att alla av programmets inblandade parter, både lärare, studenter, administration och arbetslivsrepresentanter, ska få en överblick över vad som har hänt, vad som kommer att hända och även för att diskutera det som behöver diskuteras.

Internatet hölls på Scandic Ryd, en plats som har ett litet oförtjänt dåligt rykte. Trots sin något slitna exteriör (framförallt baksidan som man ser från studentkorridorerna på Ryds Allé) visade sig hotellet vara riktigt sympatiskt på insidan, även om korridorerna nästan kändes igen från en (host) studentkonferens på det öppna havet. Under internatets inledande lunch var det ganska lätt att känna igen studenterna vid de olika borden - det var bara att räkna antal tallrikar med mat. Även middagen som avslutade första dagens diskussioner var fantastiskt trevlig - det är inte många gånger under sin utbildning man får chans att (under avslappnade former) dra rövarhistorier med professorer! När undertecknad lämnade internatet för kvällen såg han en högst anonym professor J stå i hotellets entré med en nyköpt öl i handen.

Under detta höstinternat har det givetvis diskuterats viktiga saker, framförallt det framtida masterprogrammets utformning och blockscheman inför kandidatprogrammets tredje år. Arne Jönsson, lärare på programmet och tillika programansvarig för det Kognitionsvetenskapliga masterprogrammet vid Linköpings universitet (samt regerande mästare i att böja pekpinnar på Linköpings universitet), helt enkelt har blivit less på alla gamla magisterprogramsrester som masterprogrammet just nu dras med, och ville hitta en häftigare modell som masterprogrammet borde gå efter. Utöver detta diskuterades även hur blockschemat för årskurs tre på kandidatprogrammet skulle se ut, hur avvägningar mellan de olika valbara kurserna skulle ske, vilket är minst lika viktigt (om inte viktigare!) som masterprogramsdiskussionen, även om undertecknad vet vad han var mest intresserad av (-:

Vad diskussionerna under dag två handlade om har undertecknad tyvärr ingen aning om - då satt jag nämligen och skrev AI-tenta för andra gången, med en påtaglig tentaångest. Det var inte riktigt lika trevligt som föregående dags internat.

/Oscar Carlsson