Efter att ha svurit färdigt och istället för kött tryckt i mig två kokta majskolvar börjar mitt analytiska och insnöade fackidiotsinne konstatera att den andra matkassen förmodligen står kvar i affären. Anledningen till att detta kan destilleras ner till följande slutsats: Personen i fråga (undertecknad) tappade fokus för den omedelbara situationen och fokuserade enbart på det strategiska målet att äta mat. Den mer stundande situationen att faktiskt få med sig alla matkassar från affären till hostellet förbisågs. Anledningenarna till att detta skedde kan te sig många. Tidigare nämnda hunger, allmän trötthet efter en lång dag på resande fot och även tidigare nämnda spindelincident kan ur det något opartiska självbiografiska datamaterialet ses som en av de bakomliggande faktorerna som i huvudsak bidrog till att en matkasse kvarlämnades i snabbköpet. Utöver dessa faktorer existerar det en sociokulturell skillnad som med mindre säkerhet kan sägas ha påverkat situationen. Personen i fråga handlade en mängd varor som utifrån personen ursprung skulle passat i en plastkasse. Plastkassarna i den befintliga kontexten (Nya Zeeland) är ungefär hälften så stora som dem i personens ursprungsland (Sverige). Således kan man tänka sig att personen i fråga inte reflekterade över om denna fått med sig alla matvaror då personen förväntade sig matvaror motsvarande "en plastkasse" och lämnade affären med "en plastkasse".
Slutsatserna och lärdommarna som kan dras av denna utredning är följande:
- Nyzeeländska plastpåsar är för små - Inför större plastpåsar!
- Undvik kognitivt krävande och för framtiden viktiga handlingar på tom mage - Köp snabbmat istället!
- Kontrollera antalet plastpåsar när man lämnar affären - ... palla! Orka skriva långa artiklar på tom mage *går och köper en hamburgare*
Signerat
Mattias Lindgren, avgående Oceanienkorrespondent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar