Efter ett mycket lustigt vårmöte gick jag ifrån lokalen vald till redaktör för Cogito. Exakt hur det hade gått till är jag inte riktigt säker på, en tanke som förmodligen delades av fler i lokalen vid denna tidpunkt. Det hade gått snett någonstans, utan tvekan.
Ett år senare när jag träder av min post som redaktör för sektionstidningen (numera förklädd som blogg) Cogito gör jag det med en viss måtta vemod. Vad som initialt tycktes vara ohyggligt skrämmande visade sig faktiskt vara riktigt roligt. Cogito har genomgått en hel del förändringar det senaste året, förhoppningsvis till det bättre. En stor förändring är att Cogito inte längre ligger på kogvets egna hemsida, något som vi trodde skulle vara en temporär åtgärd fram tills att den nya kogvetsidan dök upp. Ett år senare så, tja, ni förstår.
Att jobba som redaktör är förmodligen en av de förmånligaste platser man kan erhålla inom vår sektion, med vissa reservationer. Dessa involverar att du ska tycka om att sitta på HG (där det säljs öl) och att tjata på människor lite välmenande samt emellanåt kläcka ur dig ett par galna idéer. För mig så passade ovanstående kriterier bra, relationen till Cogito frodades. Nu har det dock blivit dags för mig att gå skilda vägar med Cogito, och låta nya krafter ta över för att åter igen väcka den inneboende kärlek som gömmer sig någonstans mellan de gamla papperstidningarna och det nya bloggformatet. En resa som Albin Sundin kommer att föra vidare Cogito på. Med god förhoppning leder denna resa till att Cogitos namn lyckas etablera sig på programmet och sekundärt, erhålla världsherravälde.
/Johannes Ahlström
1 kommentar:
Härligt att höra att det varit skoj iallafall. :)
Skicka en kommentar