Cogito testar: Sensory Deprivation

Har du hört talats om sensory deprivation? Vanligtvis utövas denna aktivitet i en kistliknande manick med fylld kroppstempererat vatten, total tystnad och totalt mörker. Hjärnan blir understimulerad på grund av bristande stimuli och hittar på egna! Eftersom Cogitoredaktionen saknar de likvida medlen att besöka dessa så kallade ”float tanks” där man enligt utsago får världens hallucinationer testade vi budgetvarianten istället. Enligt internet och diverse skrönor räcker det med en delad pingisboll och radiobrus, det så kallade Ganzfeldförfarandet.

Iinstruktionen vi hade att tillgå.

Cogitoredaktionen kastar sig över denna fråga i bästa Mythbuster-anda, vi ockuperade en korrdior någonstans i Ryd för att bedriva experimentet. Pingisbollar kapades och radiobruset ersattes snyggt av vitt brus från simplynoise.com. Då vi lyckats lura med oss två nya adepter till redaktionen så fick dessa två pröva på experimentet först. Halva pingisbollar placerades över ögonen, vitt brus spelades på lagom volym, rummet släcktes ner och vi lämnade dem ensamma i 15 minuter. Efter 15 minuter byttes personerna ut och bjöds på öl och två nya personer ur redaktionen skickades in. Totalt genomfördes 3 omgångar á 15 minuter med 2 personer i varje omgång samt en omgång med en person á 30 minuter. Reaktionerna var blandande, flera upplevde inget mer än djup avslappning och förlorad tidsuppfattning, men för en del hände det ändå lite och den avslutande 30 minuters solorundan pekade på att 15 min var i kortaste laget.

Försöksperson 1: Det funkade, jag tycker i alla fall det! Men då är ja ju sjukt överstimulerad och måste ha intryck hela tiden

Försöksperson 2: Jag såg en våg, fast ja, fast jag såg den inte. Det var som "vanlig" tankesyn.

Försöksperson 4: Det kändes som om det kom mörker från sidan, det kom krypande, ett tag trodde jag att jag såg taket men det var det inte.

Försöksperson 5: Efter ett tag såg jag lite lila och jag trodde att jag hörde ljud.

Dock var de andra omgångarna mindre framgångsrika. En deltagare sa att han hörde en indisk flöjt, de andra upplevde ingenting. För att ytterligare minska studiens vetenskapliga validitet förlängdes den sista omgången till 30 minuter och genomfördes solo. Personen upplevde en känsla av kraftig acceleration, såg runda former och två par ögon jagande varandra. Även någon form av våg som rört sig över synfältet. Personen upplevde även olika ljudfenomen som att ljudkällan vandrade från vänster till höger och tyckte sig höra ljud som påminde om något stort som revs sönder; "som typ, ett skepp".

Ögonen målades dit efter försöket.

Efter testet bjöds det på öl och vin. På grund av i stort sett obefintlig metodologisk integritet och seriositet kan detta inte ses som annat än flum, en ursäkt till att dricka öl och posta bilder på folk med nerklottrade pingisbollhalvor över ögonen. Enligt utsago skriver Vaughn Bell om ett utförligare Ganzfeldförfarande i en bok, kanske något att prova på!

Text: Mattias Lindgren & Albin Sundin
Foto: Matias Lindgren