En kognitionsvetares våndor

Tjugo minuter har gått och jag konstaterar att jag rört mig mindre än tio meter framåt. Att Ikea märkt upp sitt nya självbetjäningssystem med ”Snabb-kassor” verkar antagligen vara en stor missuppfattning från företagets sida eller ett ondskefullt, ironiskt skämt. Folket som står i de vanliga kassorna far förbi och jag känner mig lite som en åkgräsklippare på Autobahn. Just när hoppet hade börjat rinna ut och jag nästan fyllt i min adressändring till ”Kassa 5, Ikea” så kommer äntligen familjen framför mig fram till kassorna. ”Ja, då är man snart ute” tänker jag, och genast motbevisades jag av den högre makt som brukar motbevisa mig. Familjen ifråga ska tydligen dela upp sina saker för att kunna ockupera maximalt med plats och går var och en till en egen självbetjäningstation.

Detta kanske ni tro skulle leda till att hela köpprocessen skulle gå snabbare, för det verkar ju logisk. Och så hade det kunnat vara, om personerna i hade haft mer än fyra hjärnceller att dela mellan sig. Istället måste de få hjälp av personalen i varenda steg på datorn för att kunna genomföra sina köp.

När man sedan själv ska göra sina köp så möts man av en stor blå knapp märkt ”Påbörja köp”. Och alla alternativen som följer är tydligen och markerade med stora tydliga och färgglada bilder. Tillräckligt för att en femåring skulle förstå dem, eller en vuxen med en femårings intellekt. Jag hade ställts öga mot öga med ett av mänsklighetens för närvarande största problem: Folk är idioter.

Och ett problem som folk på kognitionsvetenskap kommer råka ut för när det kommer till utformning av saker och ting är just att många människor är korkade. Och då inte korkade som i ”Jag kan inte 7:ans multiplikationstabell” utan snarare på nivån ”Va? Är det en dålig idé att förvara katten i mikrovågsugnen?”. Och tittar man på löpsedlarna på våra tidningar så får man en stark känsla av att det bara blir ett större och större problem.

Så hur gör man in praktiken för att utveckla system när man ständigt har ökande krav på simplare gränssnitt? Hur långt ska man gå med förenklingen? Kan det vara så att folk blir dummare av alltmer användarvänliga system? Ingen aning. Men det finns ett uttryck som tragiskt nog är sant: ”Om någon någonsin skapar ett idiotsäkert system så kommer någon skapa en bättre idiot”

Text: Johan Felixsson