Jag misstänker att folk börjar ana en viss desperation i min röst, då deras alltjämt nekande svar börjar ackompanjeras med ett lätt tillbakaryggande. Dags att boosta mina telefonförsäljar-superpowers igen, ta till übertrevlighetsrösten med socker på, och övertyga varenda Linköpingsbo att deras liv garanterat kommer att bli komplett med SOF-programmet i sin ägo. Till slut blev alla tio tidningar jag som "byggare" skulle kränga sålda, och om det berodde på min ungdoms glada år som säljare eller det faktum att jag hade en polis-maskeraddräkt på mig står oklart.
Nu väntade det roliga: att få gå med i kårtegen! Och med "väntade" menar jag verkligen vääääntade. Som byggare blir det en hel del episoder av dötid att slå ihjäl, och då är det tur att man är beväpnad med vattenpistoler. Vi i KrogVet fick äran att benämnas byggare utan att ha byggt ett enda löv, men vi bidrog med lag och ordning utklädda till konstaplar för Majjas flak. Vår oändliga hårdhet mjukades upp lite i kanterna av en dansant herre med kråsigt bröst i orkestern bakom oss, som envisades med att bjuda upp till vals i tid och otid.
Till slut bar det av genom staden i krypande fart, och under tiden så bibehölls ordningen på flaket, åtminstone mellan vattenkrigen (nej, vi vattnade inte växterna). En och annan betraktande KogVetare fick sig däremot en dusch. Aldrig har jag blivit förevigad på så många kort av så många olika människor vid ett och samma tillfälle, men som icke-student kanske SOF-kårtegen är en av årets mest spännande händelse, säkert värd att ha ungefär 300 miljarder foton på!
Bängen trålar.
Text: Fanny Molander
Foto: Mattias Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar