Men det som flest unga människor kom till festivalen för att se var förmodligen Slagsmålsklubben, som ju som bekant är från Norrköping. Efter att ha släppt tre album och bland annat bott i Berlin kom gossarna tillbaka för att spela och träffa gamla vänner. Under spelningen drog de till med att de kände minst 30% av människorna i publiken, vilket mycket väl kan ha varit korrekt.
Slagsmålsklubben
Spelningen gav lite mer att önska, i alla från min sida. De verkade slappna av eftersom de var i hemvana trakter, spelade inte de gamla klassikerna och själva spelningen var aningens kort. Några andra som överraskade var Ladybox från Danmark.
Ladybox
Den var liksom den övriga musiken under festivalen elektronisk, med undantaget att Ladybox var några av få kvinnliga artister.
Under lördagen kunde undertecknad tyvärr inte närvara. Men spelningarna verkade vara på minst lika hög nivå med bland annat Huoratron från Finland, samt Håkan Lidbo och Sophie Rimheden, kända länge inom elektronikasverige. Hela festivalen hölls till i Flygeln, som tillhör Louis de Geer. Med sina upplysta industrilokaler är Norrköping inspirerande att ha en mediefestival i, och i Linköping verkar kulturen nästan lysa med sin frånvaro. Så nästa år blir det nog att åter att hoppa på Campusbussen, för att se vad New Media Meeting har att erbjuda.
/Sofia Nygren
2 kommentarer:
Åh, jag hade velat vara där! Elektroniskt är det nya svarta, har jag hört.
jag har hört att det är bra akustik i sån där elektronik ;)
Skicka en kommentar