Topp tio låtar för kognitionsvetare

Cogito har gjort en djupdykning ned i musikens värld för att utreda vilka låtar som är de viktigaste för alla oss kognitionsvetare. Efter veckor av brainstormning, sållning och timmar tittandes på musikvideor med robotar i huvudrollen är den nu äntligen här, den slutgiltiga: Topp tio låtar för kognitionsvetare!

10. New York Dolls – Frankenstein

1973 släpper New york-rockarna sitt självbetitlade debutalbum och ett år senare kommer en uppföljare. Skivförsäljningen uteblir men bandet når kultstatus och visar, med sina vilda liveframträdanden iklädda drag, vägen för punken. Debutskivans A-sida avslutas med detta spår och visar vägen för KogVet-sektionen.

Strax innan inselningen av skivan New York Dolls avled bandets trummis på ett makabert vis. När resten av bandet hittat honom neddrogad till medvetslöshet innan en spelning försökte de väcka honom genom att lägga honom i ett badkar fyllt med kallt vatten och hälla i honom kaffe, med drunkning som tragiskt reultat. Cogito avråder sina läsare starkt ifrån att replikera detta.

9. The Wamdue Project - King of my Castle

Wamdue Project är ett artistnamn för den amerikanske producenten Chris Brann. King of my Castle släpptes 1997 och är Branns största hitlåt, den toppade till och med Englandslistan. Till singeln producerades två musikvideor och det är en av dessa som bidrar med den kognitionsvetenskapliga kopplingen. Videon består av scener ur animefilmen Ghost in the Shell från 1995, filmen var en inspirationskälla till Matrixfilmerna vilket även framgår av musikvideon.

Foto från Ghost in the Shell används även i denna icke-officiella video till Chemical Brothers låt Star Guitar (med en snygg David Bowie-sampling). Den är också värd att titta på.

8. Datarock – Computer Camp Love

"I ran into her on computer camp / Was 1984, not sure / I had my commodore 64 / Had to score"

Den här låten är en singel från Datarocks strålande debut från 2005. Låten är baserad på åttiotalskomedin Revenge of the Nerds och flirtar rejält med Grease-låten Summer Nights. Och har vi inte alla någon gång, kanske en fredageftermiddag, kanske en måndag klockan åtta, tänkt på tiden i SU-pularna lite som ett mer otrevligt läger av något slag. Bara med datorer istället för stängsel. Passa på att se norrmännen på [hg] i vår!

7. Daft Punk - Robot Rock

"Rock, robot rock" (x52)

Robotik är den del av AI som troligtvis är mest uppmärksammad i populärkulturen, det är också den del av AI som verkar mest uppskattad på Cogito-redaktionen. Så, nu när robotik och populärkultur nämnts är en referens till Daft Punk på sin plats. Få har hyllat robotar så mycket som den franska duon, nästan alltid iklädda robotdräkter i musikvideor och under livespelningar och med en återkommande teknik-tematik i sina låtar. Robot Rock är en singel från 2005 års Human After All och bygger på en sampling av Funk/Soul gruppen Breakwaters låt Release the Beast. Cogito fastslår: mer voice-box i dansmusik! [Tyvärr låter sig inte Daft Punks originalvideo inbäddas på bloggen, så det blir mer animation, denna gång Transformers!]

6. Robert Fripp & The League of Gentlemen - Cognitive Dissonance

Okej, dags för progressiv rock! Vad är inte mer koggigt än denna genres galna eklekticism, med Cogitos medarbetare Johannes Ahlström som ivrigaste påhejare? Fripp är gitarrist i bandet King Crimson och den ende medlemmen som varit med sedan starten 1969. Fripp har haft många andra projekt vid sidan av King Crimson, han har bland annat bidragit på skivor med Peter Gabriel, David Bowie, Blondie och Talking Heads. Dessutom startade han tillsammans med musiker från post punk-banden XTC, Gang of Four och squeezegruppen The League of Gentlemen. Bandet var aktivt under tio månader av 1980, men hann ändå med en lång turne och att spela in ett new wave-ljudande album där denna låt är hämtad ifrån.

Kognitiv dissonans innebär en ”motstridig relation mellan två kognitiva element”, exempelvis fakta och beteende eller värderingar och handling.

5. Jurassic 5 – Linguistics

Dags för ännu en delvetenskap, och som Richard Hirch skulle ha sagt: ”Yeah, det swanger!” Linguistics är ett icke-albumspår med Jurassic 5. Varför låten inte är med på något album vet jag inte, grymt bra är den i alla fall. Jurassic 5 är en grupp väl värd att kolla upp om du inte hört dem förr, tyvärr splittrades de 2007 men under sin karriär hann de med att spela in 4 studioalbum. Medlemmen Cut Chemist har även nått en del soloframgångar med remixer och mashups.

4. Kraftwerk - The Robots

"We're fuctioning automatic / And we are dancing mechanic / We are the robots" (x4)

Kraftwerk är en av världens mest inflytelserika grupper, bland de första att skapa elektronisk musik, ledande i utvecklingen av synth, krautrock och electronica och tidiga föregångare till techno. Dessutom gillade de robotar.

Låten inleder deras album The Man-Machine från 1978 som är ett av bandets höjdpunkter, allt från låtar och produktion till omslaget är fantastiskt. Skivans titel sammanfattar bandet väl – den perfekta blandningen mellan människa och maskin. Så, albumet i sig är väldigt kognitionsvetenskapligt och låten The Robots likaså.

”Sometimes we play the machines and sometimes the machines play us.”

– Ralf Hütter

3. The Pixies - Where is my mind

På bronsplats hittar vi denna strålande låt av Pixies, odödliggjord efter dess framskjutna plats i filmen Fight Club. Låten tar upp det för kognitionsvetenskapen så centrala ämnet ”the mind”, vilket räcker för Cogito.

Pixies var ett stilbildande alternativt rockband under slutet av åttiotalet och början av nittiotalet, hyllade av storheter som Kurt Cobain, Thom Yorke och Damon Albarn. Pixies fick aldrig något riktig mainstream-genombrott, men deras skivor ”återupptäcktes” när Grungemusiken tog över världen. Då hade gruppen fått stora problem med bråk mellan bandmedlemmarna, inga fler skivor spelades in och Pixies splittrades under bittra omständigheter 1993 över fax. Sedan 2004 är gruppen dock återförenad och turnerar igen.

2. Flight Of The Conchords - The Humans Are Dead

"After time we grew strong / Developed cognitive powers / They made us work for too long / For unreasonable hours / Our programming determined that the most efficient answer was to shut their motherboardfucking systems down"

Ibland när det vankas patetgyckel här på KogVet förunnas vi den här godbiten som handlar om hur människorna är döda och robotar har tagit över världen i den avlägsna framtiden år 2000. Framtiden är en annorlunda plats utan elefanter men det existerar inte heller någon oetisk behandling av elefanter, så framtiden är en bättre plats. Flight of the Conchords är en nyzeeländsk humorduo som om man inte känner till dem måste ses omgående. Läs inget mer här, kolla upp dem! Låten innehåller popmusiken troligtvis enda binära solo.

1. Röyksopp feat Robyn- The Girl and the Robot

"Baby I can't stand it when you go to work / You never seem to know when to stop / I never know when you'll return / I'm in love with a robot"

Den norska electropop-duon ringde upp Robyn för ett samarbete på den här singeln från fjolårets kritikerrosade album Junior. Låten innebar ett stort genombrott för kognitionsvetenskap i populärkulturen med den mycket framträdande kopplingen till forskningsfältet människa-maskin-interaktion. Skulle robot vara en metafor för att arbeta mycket? Cogito förnekar. Om påståendet skulle styrkas så hänvisar Cogito till den tidiga kognitionsvetenskapens datormetafor och The Girl and the Robot får förstaplatsen.

Bubblare!

Låtar som kandiderade till listan under arbetet men fick sållas ut var bland annat en rad låtar med robotar i musikvideon som Björks All is full of love, Apoptygma Berzerks Kathy's Song i en videomashup med Animatrix, Daft Punks Harder better faster stronger och videon till Becks Hell Yes med danstrupp bestående av QRIO-robotar.

"Fax machine anthems / get your damn hands up"

Utöver dessa diskuterades även norska Whitest Boy Alives låt Golden Cage, med sin snygga musikvideo som erbjuder en mängd optiska illusioner, Terri Timleys kortfilm Synesthesia, Cynninlynguists kaxiga låt Lynguistics samt datorrefererande låtar som Bad Religions I Love my Computer och Kraftwerks Computer Love och Computer World.

Text: Robin Ljunglöv

Cogito frestar: Sambalbiffchokladgryta

I sällskap med en före detta medarbetare valde jag att förgylla en kulen onsdagskväll med matlagning. Syftet var delvis att inleda denna nya artikelföljetong, som kanske kan få kogvetare i gemen att intaga annat än nudelbaserad föda. Resultatet var kort sagt gott, och dessutom kvickt och lätt att uppnå.

Sambalbiffchokladgrytan heter egentligen någonting annat och härrör från en inte helt okänd webbaserad receptbank, vilken Cogito ödmjukast tackar för kvällens upplevelse. Vi menar att man med fördel kan inleda tillredningen med att hiva in lite klyftad potatis i ugnen på 225 graders värme, då dessa tar något längre tid på sig än grytan själv. Innan potatisen är helt klar - förslagsvis efter 20 minuter - lägger man till lite skivad aubergine för att piffa upp det hela en aning.

Grytan framställdes enligt följande schema. 600 gram ryggbiff - lagom till två personer - slashades upp i grytbitar och bryntes i en panna stor nog att så småningom rymma hela grytan. När köttet fått en hygglig yta, tillsattes tre hackade vitlöksklyftor och en skivad gul lök. När även detta uppnått lämplig färg hivades 2 msk kalvfond, 2 dl créme fraiche, 1 tsk sambal oelek och 1,5 tsk soja i. 5 minuter efter att hela rasket börjat sjuda, blandades så chokladen ner. 15 mg var massan och Cogitos produktval 86% Marabou Premium. Det hela rördes kvickt ihop, smakades av och serverades. Tillagningen klockades på 35 minuter.

Intrycken på Cogitos utsände (eller vad man kan kalla husets ägare) var enbart positiva. Chokladen spelade ingen överordnad roll utan bidrog endast med en märkbar aning. Syrligheten hos créme fraichen och sambalspetsen märktes tydligast och allting i kombination gav någonting nytt och väldigt fräscht. Vi rekommenderar att behålla den angivna mängden choklad, men att sambal och fond kan varieras. En mörk lageröl som måltidsdryck gav tumme upp. Var frestad!

Det ursprungliga receptet hittas på:
http://www.tasteline.com/Recept/kott_Chilistark_biffgryta_med_choklad

Text & Foto: Magnus Johansson

Valpub på VilleVallaPub

Då årstiden långsamt, långsamt börjar närma sig något man åtminstone i teorin kan beskriva som vår, börjar även sektionens vårmöte att närma sig med stormsteg. För att alla som är lite intresserade av en post i styrelsen, i något utskott, i festeriet osv ska få en möjlighet att (informellt) diskutera posten med dess nuvarande innehavare har sektionen infört en så kallad valpub, där man får diskutera, prata strunt och dricka öl för hjärtats hela lust. Även denna gång utspelade sig valpuben på VilleValla Pub.

Cogito var givetvis på plats för att dokumentera händelsen. Tyvärr kan vi inte komma med några större överaskanden, då tillställningen inte bjöd på någon större dramatik. Istället för drama bjöds det på mycket prat, mycket trevligt sällskap och hemskt god öl.

Trevlig mat, och trevligt sällskap.

...och trevlig öl, givetvis!

Intresserad av att bli festerist, måntro?

Joel, en av kvällens två kogvetar-bartenders.

När Joel inte serverade öl fick han spö av sin chef, Kenny.

Cogito börjar här få nog av öl, tror jag.

Kenny har definitivt bestämt sig för att det inte blir någon mer öl för mig...eh, Cogito, menar jag :(

Foto & "text": Oscar Carlsson

Faddrarna tackades och packades

På lördagen (23/1) var det dags för ettan att tacka av de tappra själar som anordnade och bidrog till NolleP -09. Initiativrikt nog hade alla deltagare indelats i samma grupper som man tillhörde när det begav sig, varför undertecknad hamnade i Kogidoren hos grupp Ibiza. Här dracks drinkar, lades pussel och tittades på Sportnytt, varefter det bar av mot Solhagagården, där det nya festeriet dukat upp till festmåltid och försett varje deltagares panna med en lapp varpå en mer eller mindre känd persons namn skrivits.

20 frågor senare var det dags för käk: kyckling, pasta, sallad och inte minst ett knippe hembakta bullar. De senare uppskattades kanske mest på grund av sina goda aerodynamiska egenskaper: efter en osedvanligt kort tid av matro utbröt ett mindre utnötningskrig, i vilket brödet spelade den viktiga rollen som granater. Cogito kan rapportera om flera nersmutsade men i övrigt välbehållna kogvet-tvåor. Vid pressläggningsdags var krigets slutliga utgång ännu inte känd.

Då middagen formellt avslutats var det gyckeldags och upp till bevis för Sädens stolte ackompanjatör Daniel Fyhr, som denna gång lyckades förträffligt med riffen till den barnförbjudna versionen av Martins "(Du är så) Yeah Yeah Wow Wow". Till åskådarnas stora glädje bjöds det också på en hel del hud.

Pictionaryt, vari man tävlade i antingen "koggigt" eller "film/tv-serier", och trioballongsmällandet blev kvällens sista ordnade inslag. Efter detta upplöstes sällskapet i huvudsakligen tefatsåkare och musiker. Cogitos utsände kunde vid halvtvåtiden stolt lägga märke till hur flitigt ettan städade matsalen.

Text: Magnus Johansson
Foto: Mattias Lindgren

Cogito testar: Sensory Deprivation

Har du hört talats om sensory deprivation? Vanligtvis utövas denna aktivitet i en kistliknande manick med fylld kroppstempererat vatten, total tystnad och totalt mörker. Hjärnan blir understimulerad på grund av bristande stimuli och hittar på egna! Eftersom Cogitoredaktionen saknar de likvida medlen att besöka dessa så kallade ”float tanks” där man enligt utsago får världens hallucinationer testade vi budgetvarianten istället. Enligt internet och diverse skrönor räcker det med en delad pingisboll och radiobrus, det så kallade Ganzfeldförfarandet.

Iinstruktionen vi hade att tillgå.

Cogitoredaktionen kastar sig över denna fråga i bästa Mythbuster-anda, vi ockuperade en korrdior någonstans i Ryd för att bedriva experimentet. Pingisbollar kapades och radiobruset ersattes snyggt av vitt brus från simplynoise.com. Då vi lyckats lura med oss två nya adepter till redaktionen så fick dessa två pröva på experimentet först. Halva pingisbollar placerades över ögonen, vitt brus spelades på lagom volym, rummet släcktes ner och vi lämnade dem ensamma i 15 minuter. Efter 15 minuter byttes personerna ut och bjöds på öl och två nya personer ur redaktionen skickades in. Totalt genomfördes 3 omgångar á 15 minuter med 2 personer i varje omgång samt en omgång med en person á 30 minuter. Reaktionerna var blandande, flera upplevde inget mer än djup avslappning och förlorad tidsuppfattning, men för en del hände det ändå lite och den avslutande 30 minuters solorundan pekade på att 15 min var i kortaste laget.

Försöksperson 1: Det funkade, jag tycker i alla fall det! Men då är ja ju sjukt överstimulerad och måste ha intryck hela tiden

Försöksperson 2: Jag såg en våg, fast ja, fast jag såg den inte. Det var som "vanlig" tankesyn.

Försöksperson 4: Det kändes som om det kom mörker från sidan, det kom krypande, ett tag trodde jag att jag såg taket men det var det inte.

Försöksperson 5: Efter ett tag såg jag lite lila och jag trodde att jag hörde ljud.

Dock var de andra omgångarna mindre framgångsrika. En deltagare sa att han hörde en indisk flöjt, de andra upplevde ingenting. För att ytterligare minska studiens vetenskapliga validitet förlängdes den sista omgången till 30 minuter och genomfördes solo. Personen upplevde en känsla av kraftig acceleration, såg runda former och två par ögon jagande varandra. Även någon form av våg som rört sig över synfältet. Personen upplevde även olika ljudfenomen som att ljudkällan vandrade från vänster till höger och tyckte sig höra ljud som påminde om något stort som revs sönder; "som typ, ett skepp".

Ögonen målades dit efter försöket.

Efter testet bjöds det på öl och vin. På grund av i stort sett obefintlig metodologisk integritet och seriositet kan detta inte ses som annat än flum, en ursäkt till att dricka öl och posta bilder på folk med nerklottrade pingisbollhalvor över ögonen. Enligt utsago skriver Vaughn Bell om ett utförligare Ganzfeldförfarande i en bok, kanske något att prova på!

Text: Mattias Lindgren & Albin Sundin
Foto: Matias Lindgren