Nollan är här!

Nollan har förrvisso varit här i snart en vecka nu, men såhär ser den ut. Vi önskar dem alla en rolig nollning och återkommer med bilder och text angående deras eskapader.

/Cogito

En kognitionsvetares våndor

Tjugo minuter har gått och jag konstaterar att jag rört mig mindre än tio meter framåt. Att Ikea märkt upp sitt nya självbetjäningssystem med ”Snabb-kassor” verkar antagligen vara en stor missuppfattning från företagets sida eller ett ondskefullt, ironiskt skämt. Folket som står i de vanliga kassorna far förbi och jag känner mig lite som en åkgräsklippare på Autobahn. Just när hoppet hade börjat rinna ut och jag nästan fyllt i min adressändring till ”Kassa 5, Ikea” så kommer äntligen familjen framför mig fram till kassorna. ”Ja, då är man snart ute” tänker jag, och genast motbevisades jag av den högre makt som brukar motbevisa mig. Familjen ifråga ska tydligen dela upp sina saker för att kunna ockupera maximalt med plats och går var och en till en egen självbetjäningstation.

Detta kanske ni tro skulle leda till att hela köpprocessen skulle gå snabbare, för det verkar ju logisk. Och så hade det kunnat vara, om personerna i hade haft mer än fyra hjärnceller att dela mellan sig. Istället måste de få hjälp av personalen i varenda steg på datorn för att kunna genomföra sina köp.

När man sedan själv ska göra sina köp så möts man av en stor blå knapp märkt ”Påbörja köp”. Och alla alternativen som följer är tydligen och markerade med stora tydliga och färgglada bilder. Tillräckligt för att en femåring skulle förstå dem, eller en vuxen med en femårings intellekt. Jag hade ställts öga mot öga med ett av mänsklighetens för närvarande största problem: Folk är idioter.

Och ett problem som folk på kognitionsvetenskap kommer råka ut för när det kommer till utformning av saker och ting är just att många människor är korkade. Och då inte korkade som i ”Jag kan inte 7:ans multiplikationstabell” utan snarare på nivån ”Va? Är det en dålig idé att förvara katten i mikrovågsugnen?”. Och tittar man på löpsedlarna på våra tidningar så får man en stark känsla av att det bara blir ett större och större problem.

Så hur gör man in praktiken för att utveckla system när man ständigt har ökande krav på simplare gränssnitt? Hur långt ska man gå med förenklingen? Kan det vara så att folk blir dummare av alltmer användarvänliga system? Ingen aning. Men det finns ett uttryck som tragiskt nog är sant: ”Om någon någonsin skapar ett idiotsäkert system så kommer någon skapa en bättre idiot”

Text: Johan Felixsson

Intryck från SOF

Förkortningen SOF står givetvis för studentorkesterfestival.

"Hej, vill du möjligtvis köpa sof-programmet? En sof-tidning kanske? DU vill ha en sof-tidning! KOMIGEN KÖP SOF-TIDNINGEN!!!"

Jag misstänker att folk börjar ana en viss desperation i min röst, då deras alltjämt nekande svar börjar ackompanjeras med ett lätt tillbakaryggande. Dags att boosta mina telefonförsäljar-superpowers igen, ta till übertrevlighetsrösten med socker på, och övertyga varenda Linköpingsbo att deras liv garanterat kommer att bli komplett med SOF-programmet i sin ägo. Till slut blev alla tio tidningar jag som "byggare" skulle kränga sålda, och om det berodde på min ungdoms glada år som säljare eller det faktum att jag hade en polis-maskeraddräkt på mig står oklart.

Evenemanget innebär en överhängande risk att man har apkul.

Nu väntade det roliga: att få gå med i kårtegen! Och med "väntade" menar jag verkligen vääääntade. Som byggare blir det en hel del episoder av dötid att slå ihjäl, och då är det tur att man är beväpnad med vattenpistoler. Vi i KrogVet fick äran att benämnas byggare utan att ha byggt ett enda löv, men vi bidrog med lag och ordning utklädda till konstaplar för Majjas flak. Vår oändliga hårdhet mjukades upp lite i kanterna av en dansant herre med kråsigt bröst i orkestern bakom oss, som envisades med att bjuda upp till vals i tid och otid.

Efter EU-valet är Linköping känt för sitt höga antal fildelare.

Till slut bar det av genom staden i krypande fart, och under tiden så bibehölls ordningen på flaket, åtminstone mellan vattenkrigen (nej, vi vattnade inte växterna). En och annan betraktande KogVetare fick sig däremot en dusch. Aldrig har jag blivit förevigad på så många kort av så många olika människor vid ett och samma tillfälle, men som icke-student kanske SOF-kårtegen är en av årets mest spännande händelse, säkert värd att ha ungefär 300 miljarder foton på!

Bängen trålar.

Text: Fanny Molander

Foto: Mattias Lindgren

Bilder från KVIT

För den som av praktiska skäl (eller på grund av ett leverne under en sten) missat årets största kognitionsvetenskapliga händelse, KVIT 2009, kan vi i Cogito-redaktionen rädda er dag - ty vi var där, vi lyssnade, vi reflekterade och vi fotograferade!

KVIT gick av stapeln mellan den 7:e och den 8:e maj, och hölls i år på Nationernas Hus i Linköping. Förutom sju grymt intressanta föreläsningar stod även en sittning, en (regnig) utomhusgrillning och besök av kognitionsvetare från inte mindre än Umeå, Nederländerna och Tyskland på programmet. Awesomest KVIT ever! (vilket även Vaughan Bell intygar)

Fotografer var Johannes Ahlström, Mattias Lindgren och Oscar Carlsson.

OBS - bilden är inte photoshoppad!

Jens Allwood talade om Intercultural Communication.

Blandad publik från (nästan) halva Europa.

Jiri Trnka talade om Understanding command and control in response operations.

Undertecknad avslöjar någons alla hemligheter.

Kristina Höök talade om Mind, body and interaction (även om hon här mest svarar på frågor).

Hänförd publik

Sittning på Platå med 91 gäster (!!!).

Psyko kom och underhöll publiken, mycket uppskattat.

KrogVetet ville inte vara sämre, minsann!

Vaughan Bell från mindhacks.com talade om Cognitive Neuropsychiatry: The Normal Mind and Brain Through the Lens of Disorder.

Vaughan Bell passade även på att hypnotisera hela publiken, bokstavligt talat alltså.

Pentti O A Haikonen talade om Artificial Cognition and Consciousness.

Långväga kognitionsvetenskaplig be.sökare.

Pentti svarar på frågor efter sin föreläsning.

Björn Norberg talade om Beyond Future – Art that brings you to the future of technology and beyond.

Mathias Osvath talade om Conscious prospection? On uniquely human abilities in great apes.

Regn, vilket regn?

Johannes Ahlström.

Grillningen blev lite mer regning än planerat.

Modiga (om än missnöjda?) kognitionsvetare stannade i regnet.

KVIT avslutades med en traditionell kognitionsvetenskaplig sittfest i kogidoren innan Utekravallen.

/Cogito

KondVet avslutade grundserien med förlust

Minutiös uppvärmning föregick söndagens match.

KondVets innebandysektion hade i det närmaste säkrat tredjeplatsen i grundserien i CM (CampushallenMästerskapen, kanske?), varför ambitionsnivån kanske inte var på topp inför söndagens finalspelsgenrep mot Läk(t)arlirarna. Lagkapten Stina gjorde ändå sitt yttersta för att få ut det mesta och bästa ur sina medspelare. Ett 90 minuter långt fotbollspass följdes av en halvtimmes vila, innan det var dags att äntra planen inför den fanatiska, enhövdade hejaklacken, utrustad med sedvanliga slagdängor som ”Sattelit”, ”4 sekunder” och ”When a Man lovas a Woman”. Fabian gav också KondVet bästa tänkbara start med sitt påpassliga 1-0-mål. Den första halvleken blev annars en jämn historia och slutade 4-3 i KondVets favör. I den andra blottades dock vissa försvarsmässiga brister, vilket ledde till att läk(t)arna till slut kunde gå ifrån och vinna med 7-5.

Glada miner minuterna före matchstart. Det skulle dock bli andra bullar.

KondVets oförtrutet kämpande backklippa Stina var besviken på resultatet men spelmässigt nöjd: ”Hade vi haft 4 minuter till hade vi vunnit!” Medhåll erhölls från Anna: ”Mycket bra spelat av KondVet.” Spelmotorn Johanna, som spetsat den stenhårda uppvärmningen med ytterligare en match, var mer filosofiskt lagd: ”Bollen är rund, gräset är grönt.” För krigarna i KondVet väntar nu ett spännande finalspel. På första bänkraden: Cogito förstås!

Anna deppar ihop efter den tunga förlusten.

Dagens stålvilja tilldelar Cogito den evigt springande spjutspetsen Jonas, som ställde upp och nätade mångfaldigt trots att han under lördagen misstagit sitt vänstra pekfinger för en bit fläskfilé och fått ta sin tillflykt till akuten.

/Magnus Johansson