Cogito

Telegram från Indiana

2011-10-19T22:20:00.004+02:00

Den 1 November är deadlinen för er som är intresserade av att studera utanför Europa under höstterminen 2012. Någon som valt att studera en termin utomlands är Anna Holm, just nu befinner hon sig nämligen på andra sidan Atlanetn. Cogitoredaktionen fick i dagarna ett efterlängtat telegram från vår koggis i utlandet.

Livet som KogVetare på andra sidan Atlanten

Jag vill börja med att välkomna alla ettor som började i höstas och hoppas att de flesta börjar komma underfund med livet som student. Att helt byta miljö är inte alltid så lätt, jag kommer ihåg mitt första intryck av ovvarna – vad har han på sig för nått egentligen? - och hur underliga alla nya ord, intryck och seder kändes. Efter ett tag förvandlas dessa till en helt naturlig del av vardagen för en hårt pluggande koggis i JAVA.

I höstas gjorde jag om samma sak igen; bytte miljö helt. Jag flyttade från Linköping till Bloomington, Indiana, USA för att testa livet som koggis på Indiana University(IU). Innan jag åkte viste jag inte riktigt vad jag gett mig in på, jag kände inte någon i Indiana, och jag hade aldrig varit där. Men jag såg fram emot det, jag var redo för en utmaning och att se något nytt... Och hjälp vad allt i början kändes nytt, konstigt och annorlunda. Även någonting så vardagligt som att handla blev ett halvdagsprojekt, som att gå på skattjakt efter de varor och märken som du känner igen. På universitetet blev den första utmaningen att sätta ihop sitt egna schema med kurser som dels är intressanta, dels rätt på nivå, och sedan inte heller krockar med varandra. Med lite hjälp gick det tillslut!

Jag läser sex kurser samtidigt och alla kommer att avslutas i December innan jag flyger hem till Sverige för att fira julen hemma i Hälsingland. Kurserna jag läser är:
Senior Seminar (2 cr)
Human Computer Interaction (3 cr)
Embodied Cognitive Science (3 cr)
Quick & Dirty mental operations (3 cr)
Research in CogSci (Robotics) (3 cr)
Readings in CogSci (Robotics) (1 cr)

Jag läser fler kurser än vad en amerikansk student normalt gör för att kunna tillgodoräkna mig kurserna som en hel termin när jag kommer tillbaka. Så jag har fullt upp, minst sagt. Den kursen som känns mest intressant att beskriva är helt klart Human Computer Interaction, jag har en sorts hatkärlek till den kursen. Vi jobbar som på Project Runway (bortsett från elimineringen): varje vecka får vi en ny uppgift (challenge). Ibland ska vi göra ”research” inom ett visst temaområde och veckan efter ska vi ta fram ett designkoncept. Kursen fokuserar på att studenterna som agera professionellt och den är väldigt utmanande, varje vecka undrar jag hur jag ska lyckas, men tillslut kan jag lämna in något som jag är nöjd med.

Förutom skolan och allt pluggande försöker jag hinna med att njuta av livet och se så mycket av USA som jag kan. Då jag valt att inte bo på Campus har jag istället fått min egna lilla amerikanska familj, något som jag är väldigt glad för. Jag kan alltid umgås med dem och får följa med på väldigt många roliga saker och se delar av USA och Indiana som jag aldrig skulle fått se om jag bott med studenter. Det finns förstås både för och nackdelar med att inte bo på campus, den största nackdelen är att det kan vara väldigt svårt att lära känna andra studenter vilket jag tror skulle varit mycket lättare om jag bott på campus. I början kändes det som om jag kände fler professorer än studenter vilket jag inte var helt bekväm med. Men nu känns det bättre.

Tiden har gått sjukt fort, imorgon har jag mitt första MidTerm-exam. I Linköping har det visst varit sektionsmöte och efterföljande sittning, så stort grattis alla som blev valda! Att vara sektionsaktiv är roligt! IU:s motsvarighet till KogVet kallas SOCS (Student Organization for Cognitive Science) och är betydligt mer studieinriktat. Varje tisdag träffas de som vill, aktiviteterna varierar. Oftast är det diskussionsforum om ett visst område inom kognitionsvetenskap, ibland kommer professorer och föreläser och för några veckor sedan var vi och besökte ett lab och fick se hur man kan stimulera, mäta och studera hjärnaktivitet. Det ryktas att de ordnar middagar med professorer men inga riktiga fester som i Linköping. Förmodligen eftersom man måste vara 21 år för att få dricka lagligt här. Jag sparar de djupgående analyserna till den som är intresserad och avslutar med en uppmaning till Cogito-bloggen att ni ska skriva lite om vad som händer i Linkan!

Anna Holm, KogVet åk3 Liu / IU
aholm@indiana.edu

Cognitive Science Movie Index

2011-09-11T15:42:00.005+02:00

Med hösten kommer också mörkret, när stjärnhimlen visar sig redan på eftermiddagen blir världen lite mer som en nedsläckt biosalong. Bli nu inte nedstämd på grund av detta utan ta istället tillvara på mörkret. Cogitobloggens råd är att se en bra film!

Cognitive Science Movie Index
Här är sidan där du hittar tips på kogvet-relaterade filmer, rankar dem och rekommenderar egna. Sidan är skapad av studenter från Indiana University och uppdateras flitigt.

(Ta en titt på Indiana Universitys Cognitive Science Program. Om du inte redan gjort det)

Trevlig Film-höst!

Plugga AI på Stanford

2011-08-08T12:23:00.007+02:00

Den 10 oktober drar en distanskurs i artificiell intelligens igån, kurssen behandlar de senaste framstegen inom artificiell intelligens fast kräver inga tidigare kunskaper inom ämnet. Vill du hålla dina AI-kunskaper upp to date, känna på hur det är att plugga AI på engelska eller helt enkelt kunna printa in på ditt CV att du läst en kurs på Stanford hållen av giganterna och Google-grabbarna Sebastian Thrun och Peter Norving är det här din chans.

Passande är förståss att Den kurslitteratur som används är samma bok som vi kognitionsvetare har till AI-ettan och AI-tvåan. ”Artificiall intelligence a modern approcah” av just Peter Norving.

länk till anmälan och mer info finns HÄR

Fredrik Lindström försöker ta reda på vad en människa är!

2011-07-08T17:17:00.004+02:00

Fredrik Lindström - Sveriges (enligt Cogito redaktören) vassaste folkbildare- bjuder varje söndag på sina egna funderingar i programmet "Vad är en människa" ( SVT2 21:15). I Programmet diskuterar han människan och hennes besynnerliga känsloliv tillsammans med bland annat hjärnforskare, idéhistoriker och författare.

Peter Gärdefors gästar Lindström i det första avsnittet. Alla avsnitt kan ses i upp till 30 dagar efter sändningen på svtplay.

Vi på Cogitobloggen hoppas att sommaren är solig där just du befinner dig!

En bok

2011-06-16T11:10:00.006+02:00

Åker du tåg med SJ har du alldeles säkert lagt märket till gratistidningen Kupé. Tidningen innehåll bland annat; intervju med svensk kändis, guide till plats i Sverige, frågor till en lokförare (som verkar älska sitt jobb mer än själva livet) och till sist mängder av reklam. Någonstans i mitten av allt detta bjuds det på en sida med bokrecessioner.

Cogitoredaktionen fick i veckan reda på att en av de böcker som recenseras i juni månads nummer av Kupé är boken "Trygghets", skriven av Fredrik Stjärnberg. Fredrik är lektor i filosofi på Linköpings universitet och undervisar Kogvetstudenterna i medvetandefilosofi. Ta en titt på boken som släppts av stiftelsen Timbro och dess recension i tidningen Kupé.

Peer 2 Peer

2011-05-29T16:44:00.006+02:00

Peer 2 Peer, P2P, är ett utskott under psykologprogrammets sektion som består av ett gäng glada och intresserade människor som på våren 2010 drog igång sin verksamhet med tanken att ta vara på den kompetens som finns och låta studenter föreläsa för studenter!

Deras logo representerar detta i form av att det är sex människor i en ring som står vända mot varandra varav en i centrum (föreläsaren) och denna tur kan vandra.
Cogito har pratat med en av P2P:s initiativtagare David Brohede, och frågat varför de fått upp ögonen för oss koggisar! Han förtäljde som följer:

På Robin Island där Nelson Mandela en gång i tiden satt fängslad hade de en liknande idé som vår. Den fånge som hade något att lära ut, vad det än kunde tänkas vara, fick föreläsa inför de andra med mottot "Each One Teach One". Detta har vi i P2P blivit inspirerade av. Vi vill i motsats till konkurrenstänket dela med oss av det vi kan, har någon en awesome studieteknik så dela med dig!

Det finns många kompetenta föreläsare på Campus Valla, det finns också lika många kompetenta studenter så varför inte dela med sig till varandra av den kunskap vi besitter, "Sharing is Caring". På detta vis kan vi studenter berika varandra, samtidigt som vi får en ypperlig träning i att tala inför människor. Och man vet aldrig vart detta kan leda, nätverkseffekter kan vara väldigt effektiva. Det ena leder till det andra som leder till det tredje osv.. Det är inte bara intressant utan relevant också!

Förutom en hel del gemensam kurslitteratur så finns det gemensamma intressen för både psykologer som kogvetare och nu har vi ett sätt att dela med oss av denna kunskap! Så börja klura ut vad för kunskap Du skulle vilja dela med dig av! Kom på nästa P2P föreläsning som är nu på måndag den 30 kl 10 i IKT-studion längst upp i Key, och bli inspirerad!

Bra citat som David spottade ur sig men som inte snitsigt fås in i texten:
"Alla kan nånting men ingen kan allt"
"Ge en sak, få tio tillbaka"
"Ämnen som engagerar"
"Arena där du provkör dina föreläsningsmoduler"

Har du något su skulle vilja dela med dig av? Hör av dig till krira266@student.liu.se, eller jonen156@student.liu.se.
För att läsa mer om P2P så kolla här:
Kontaktuppgifter:

http://www.facebook.com/pages/P2P/335605979862 eller

http://psykologprogrammet.se/

Vad äter du?

2011-05-25T09:56:00.007+02:00

Många är de Kogvetare som tar sin lunch på Café Java. Denna alldeles vanliga tisdag tog Cogito tillfället i akt och ställde några mycket spontana frågor till tre av dem.

Daniel, spagetti med köttbullar

Vilken är den godaste matlåda du kan tänka dig? - Gulaschsoppa.

Vilken är den vidrigaste matlåda du ätit? - Den här.

Varför har du inga köttbullar kvar? - Jag åt upp dem först. (Cogitos utsände dubbas härmed till idiot.) Det var de som var goda.

Emma, quornfilé med spenat och wokgrönsaker, kompletterat med sallad från Café Java

Vilken är den godaste matlåda du kan tänka dig? - Sushi.

Vilken är den vidrigaste matlåda du ätit? - Jag har aldrig med mig äcklig mat.

Varför äter du inget kött idag? - Jag tycker att vegetariskt är godare.

Malin, pasta med kyckling, créme fraiche och fetaost

Vilken är den godaste matlåda du kan tänka dig? - Risotto.

Vilken är den vidrigaste matlåda du ätit? - Pommes eller klyftpotatis, det är bara soggigt och mjöligt.

Vilken är din favoritpastaform? - Tagliatelle. Gott men krångligt.

"Skriv något, vad som hellst, bara det är klart till den 17 Maj"

2011-05-17T17:21:00.008+02:00

Något som är uppenbart (och något som alla troligtvis redan känner till) är att Norge har sin nationaldag just idag (17 Maj)...fast detta visste ju alla redan. Det som några inte vet är att Kognitionsvetenskap (Linköping) har ett samarbete med Kognitionsvetenskap (Bergen).

(Om ni undrar hur det hänger ihop med Norges nationaldag är det faktum att Bergen ligger i just Norge.)

Om just DU skulle vara intresserad av att studera i Norge eller på en annan plats runt om i världen så följa länken här. Se till att hålla koll på alla "Deadlines" uppe till höger!

Men för att återgå till det viktiga (Norges nationaldag). Denna dag firas för att kung Christian Frederik skrev under landets grundlag på detta datum. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Norges_nationaldag) <-- Detta var allt jag "kunde" om Norge

Så glöm nu inte bort att fira denna dag! Dagens lyssnartips är det lite "hippare" Eurovision Song Contes bidraget från Norge

(lyssa här )

O.Jansson

Dåligt med human-centerd design?

2011-05-10T23:35:00.004+02:00

Är människan verkligen det viktigaste i ett system?
Är hon det primära som ska ligga till grund för design av verktyg och artefakter?

Donald Norman skrev för ett par år sen en artikel i detta ämnet. Jag rekommenderar starkt att folk läser denna. Personligen tror jag väldigt mycket på det, och har även sett av det i arbetslivet

Läs artikeln HÄR

J.Felixsson

KVIT 2011

2011-05-03T14:51:00.003+02:00

KVIT som är den 21-22 maj närmar sig med stormsteg och Cogito har därför tagit tillfället i akt att ta reda på vad som pågår i KVIT-ansvariges huvud.

Hej Rina!

Hur ser en vanlig dag ut för en KVIT-ansvarig? :)

Mycket tid vid datorn (det kan vara därför jag passade som KVITansvarig ). Man skickar och svarar väldigt mycket på mail, surfar efter tips, info och trender som handlar om kognitionsvetenskap och använder sociala medier som FB t.ex. för att bygga nätverk. Nästan hela fixandet av KVIT kan skötas från en laptop.

Vad har varit det roligaste med förberedelserna inför KVIT?

Att ha fått lära känna så många andra som pluggar/jobbar på kog-vet programmet. Jag kände inte en själ på campus när jag började i höstas.

Hur gick sponsletandet i år?

Helt underbart! Vi har fått spons från Linnécentrum HEAD Forskarskola, Sectra, Fodina, Usify, Antrop, Santa Anna, StuFF och sektionen. Företagens stöd har varit det mest uppmuntrande under hela resan: “Om dessa framgångsrika företag vågar satsa på KVIT så måste vi bara fixa ett lyckat event!”

Hur ser föreläsarnas list of demands ut? :)

Inget krävande alls!! De flesta behöver bara en projektor och en kompatibel koppling till en Mac. Tom Stone, trollkarlen, hade några flera önskningar om rekvisita – men inget överdrivet svårt att ordna.

Vad får man inte missa då KVIT går av stapeln 21-22 maj?

Att anmäla sig till konferensen.

KVIT-ansvarig: Rina Blomberg

Besök KVIT 2011

/ Kristin Raukola

Hipster i låda

2011-04-11T22:24:00.005+02:00

Spanska konststudenter erbjuder framtidens gränssnitt?

iphone vs 1%-klubbarna

2011-04-05T14:50:00.009+02:00

Jag minns hur jag i somras läste en artikel i Metro -”iphone, Svenssons nya mobiltelefon”- artikel handlade om hur det som från början vare en hypad telefon tillslut blivit en svensk folkrörelse som nu kan mäta sig med de största idrottsföreningarna i landet.

Jag tänker inte påstå någonting annat än att iphonen är en bra telefon, som jag själv inte är ägare av, och därför kan relatera till första rutan i den här seriestrippen.

Likt Hells Angels-medlemmar tillhör du som inte har en iphone den 1% av befolkningen som ställer sig utanför samhällets normer, coolt eller hur?

Näe knappast, man kan inte komma ifrån att apples telefon faktiskt kickar alla andra telefoners rumpa.

Trotts att jag inte är särskilt teknikintresserad så skäms jag lite när jag som HTC-ägare ser reklamen som just nu går på tv och handlar om en man vars HTC-telefon börjar ringa när han använder den som Gps i sin bil. Detta leder till att hela situationen blir strulig och att mannen av misstag skäller på personen som ringde för att Gps-kartan försvann. Med andra ord: en reklam som inte direkt promotar HTC:n som en kognitivt anpassad telefon, snarare tvärt om.

Aja priset på htc-telefoner är åtminstone någonting som inte är i närheten av iphone-imperiets vrålhöga ding-dong priser.

/Redaktören

Ny redaktör!

2011-03-24T00:05:00.002+01:00

Hejsan!

Nu är det dags för Cogito att återigen göra lite väsen av sig!
Den 8 Mars hölls Kogvets årliga vårmötet och en av alla poster som valdes under detta långdragna möte var redaktörsposten på Cogito. Jag tackar och bockar för förtroendet och hoppas att med hjälp av er kogvetare hålla den här bloggen lite mer up to date.

Frågor som: Hur ofta kommer Cogito att uppdateras ? Vad kommer inläggen att handla om? Eller kommer någon ens orka läsa dem? Får framtiden utvisa. Personligen så har jag högt flygande planer för denna lilla informationskanal. Vad som behövs är att några av er där ute är intresserade av att vara med och uppdatera bloggen (skriva kortare texter, göra filmklipp eller bara bjuda på intressanta länkar). Min förhoppning är att Cogito blir en rolig och spännande blogg!

Vill du vara med och skriva med i Cogito?
skicka ett mail till: redaktor@kogvet.se

Hälsningar
Jonas Sandström
Redaktören

Kognition och plastpåsar ur ett Human Factors perspektiv

2010-03-30T22:39:00.005+02:00

Hungrig irrar blicken mellan köttfärsen, potatis, majs och kumaru (polynesisk sötpotatis). Vad ska jag äta ikväll? Till frukost? Är det här billigt? Vad är 3.99 $ * 5? Hur mycket går den här matkorgen för? 20$? 30$ ? Kanske till och med 40$ Kassörskan har uppenbarligen spindelfobi (mostv.) och min matkorg har uppenbarligen haft en fripassagerare. Smått förvirrad tumult utbryter och efter att kräket förpassats till de sälla jaktmarkerna betalar jag artigt och går. Kassörskan ler lite generat och jag betalar, 26$. När jag så kommer tillbaka till mitt hostel upptäcker jag till min stora förtret att endast hälften av mina varor följde med mig hem...

Efter att ha svurit färdigt och istället för kött tryckt i mig två kokta majskolvar börjar mitt analytiska och insnöade fackidiotsinne konstatera att den andra matkassen förmodligen står kvar i affären. Anledningen till att detta kan destilleras ner till följande slutsats: Personen i fråga (undertecknad) tappade fokus för den omedelbara situationen och fokuserade enbart på det strategiska målet att äta mat. Den mer stundande situationen att faktiskt få med sig alla matkassar från affären till hostellet förbisågs. Anledningenarna till att detta skedde kan te sig många. Tidigare nämnda hunger, allmän trötthet efter en lång dag på resande fot och även tidigare nämnda spindelincident kan ur det något opartiska självbiografiska datamaterialet ses som en av de bakomliggande faktorerna som i huvudsak bidrog till att en matkasse kvarlämnades i snabbköpet. Utöver dessa faktorer existerar det en sociokulturell skillnad som med mindre säkerhet kan sägas ha påverkat situationen. Personen i fråga handlade en mängd varor som utifrån personen ursprung skulle passat i en plastkasse. Plastkassarna i den befintliga kontexten (Nya Zeeland) är ungefär hälften så stora som dem i personens ursprungsland (Sverige). Således kan man tänka sig att personen i fråga inte reflekterade över om denna fått med sig alla matvaror då personen förväntade sig matvaror motsvarande "en plastkasse" och lämnade affären med "en plastkasse".

Slutsatserna och lärdommarna som kan dras av denna utredning är följande:

Nyzeeländska plastpåsar är för små - Inför större plastpåsar!
Undvik kognitivt krävande och för framtiden viktiga handlingar på tom mage - Köp snabbmat istället!
Kontrollera antalet plastpåsar när man lämnar affären - ... palla! Orka skriva långa artiklar på tom mage *går och köper en hamburgare*

Signerat

Mattias Lindgren, avgående Oceanienkorrespondent

Cogito frestar: pangasius aka thailändsk torsk

2010-03-23T21:34:00.006+01:00

Såhär den 23:e i månaden vore det såklart allra mest rimligt att fresta med rostad vitkål eller annan snorbillig kost, men valet inför kvällens matlagning föll ändå - återigen - på något aningen mer exklusivt och annorlunda. Ledordet för aftonen visade sig också bli enkelhet: till skillnad från förra gångens multiingredienta lasagne var dagens inköpslista rätt kort. Riset hade vi hemma, och den mängd vi antog räcka till 2 personer sattes till kokning redan som första steg i tillagningen.

500-600 gram pangasiusfiléer skars upp i ganska tjocka skivor. En rödlök skivades och fick sällskapa några minuter i en panna med 3-4 skivade morötter. Därefter vräktes fisken i, och genast rönte en burk kokosmjölk, 1 tsk salt och 1 msk grön currypasta samma öde. Efter att alltihop fått sjuda tillsammans 5-10 minuter tillsattes det rivna skalet från en lime och en knappt halv kruka färsk koriander. Några sjudande minuter senare var rätten färdig.

Servering skedde med en ordentlig grönsallad, en lageröl av (givetvis) thailändsk börd och som sagt ris. Cogitos intryck var återigen mycket positivt: såväl curry som lime fick precis de spelrum de förtjänade. Möjligen kan man vara mer generös med saltet, och att tillsätta saften från den skalade limen kan absolut rekommenderas. En matlåda blev kvarstoden efter det att båda testkockarna mättats.

Text: Magnus Johansson

Bilder: Fredrik Köhler

Redaktören har ordet

2010-03-22T19:53:00.001+01:00

Över två veckor och en ny tentapluggssession har förflutit sedan jag valdes till Cogitos nye chefredaktör och allsm... - (host!) - ansvarige utgivare, och det är nu dags att krypa ut ur skuggan av min väldige företrädare. Att få verka som befälhavare för KogVets mäktiga informationskanal innebär en ära som är högst svårbeskrivbar. I den bemärkelsen att jag nu ansvarar för att tjata ihop folk till de sedvanliga mötena (eller bullshitkonferenserna) på [hg] och förse ådrorna med nytt, friskt blod innebär posten också en viss utmaning. Men jag ser fram emot den och tror, möjligen lite naivt, att jag har ett bra förtroende från mina medarbetare.

Jag vill inte utge detta för att vara en ledare i den normala bemärkelsen. På mötena har möjligheten att låta Cogito gå från religiöst och politiskt obundet till multiextremistiskt, men jag kan lite förenklat säga att vi får ta "ett steg i taget" med den saken. Högre prioritet har följetongerna Cogito frestar och Cogito testar, samt nyhetsinslag från aktiviteter som rör sektionsarbetet i stort. Om jag för ögonblicket får lägga sarkasmerna åt sidan, vill jag säga att mitt mål är att just utöka bevakningen av det arbete sektionen gör på marknadsförings- och utbildningsplanen. Till detta kommer en punktmarkering av Nolle-P i höst, för att bara inte tala om det tryckta nummer av Cogito som så många trogna läsare länge sett fram emot (och som kanske kommer att realiseras).

Slutligen vill jag be om ursäkt för den skakiga inledningen av mitt chefredaktörskap. Jag skyller fadäserna på slarviga medarbetare (uteblivna bilder), guppig startsträcka (inlägg med fler taggar än enskilda tecken) och den brusiga kanalen (förväxlingen beträffande tillsättningen av sektionenskassörsposten). Bättring utlovas.

Er inledande vägledare genom den postgymnasiala irrfärden,

Magnus Johansson

Cogito testar: folkisar

2010-03-22T19:19:00.015+01:00

Bakgrund
Många är vi väl, alla de KogVetare som någon gång under förberedelserna för en utekväll har insett att något saknas. Att besöket till Systembolaget glömdes bort i veckans stress. Lösningen är nära, mitt i Ryd, men nya problem uppstår genast. Vilket är egentligen det bästa folkölet? Väl i butiken och under tidspress kan Hemköps utbud lätt te sig svårgripbart. Därför har Cogito tagit sig an frågan och undersökt vilket som är det bästa ölet i kristider.

Det finns en spridd uppfattning om att Staropramens glasflaskor är folkölet med stort F och det är onekligen ett välsmakande öl. Men när folkölet är ämnat till förfest väger även andra faktorer än smak tungt, framförallt kostnad i förhållande till volym. Staropramenflaskorna rymmer bara 33 cl och är relativt dyra i jämförelse med ett sexpack av mer budgetvariant. Det är alltså viktigt att undersökningen belyser såväl smak som literpris. Det rör sig alltså om en annan bedömning än traditionell ApK, men så är vi ju också akademiska cowboys ständigt i framkant här på Cogito.

Metod
Nio stycken ölsorter testades av fyra försöksdeltagare. Varje försöksdeltagare lämnade ett omdöme om varje öl och graderade ölet på en femgradig skala. Undersökningen genomfördes i ett rum i Kogidoren med musik och andra härliga störvariabler. Försöksdeltagarna var alla cogitomedlemmar för att undvika moraliska bryderier. Efter undersökningen debriefades dessa i vanlig ordning genom mer öldrickning. Undersökningen var designad som ett blindtest, försöksledaren serverade ölsorterna i en slumpvald ordning. Ölen serverades i engångsglas av plast och försöksdeltagarna fick smaka på och betygsätta ett öl i taget. När alla ölsorter hade testats gavs en möjlighet att justera betygen. Efter att alla försöksdeltagare bestämt sina slutgiltiga betyg sammanställdes resultaten och genomsnittspoäng räknades ut för alla ölsorter. De ölsorter som testades var i tur och ordning Carlsberg, Åbro bryggmästarens, Oranjeboom, Staropramen (burk), Pilsner Urquell, Risingsbo, Martens Lager, Norrlands Guld och Staropramen (glas). Alla öl inhandlades på Hemköp Ryd utom Martens Lager som köptes på Lågprisboden i Ryd Centrum. Ölsorterna valdes godtyckligt med målsättningen att reflektera det spektrum som finns för ljus lager, från kvalitet till budget. Hypotesen var att Staropramen (glas) skulle få högst poäng av alla öl och får därför representera kvalitet i vårt test och agera måttstock. Som budget klassas Risingsbo, Oranjeboom och Martens Lager. I den högre medelklassen hittar vi Pilsner Urquell och Staropramen (burk), två fina tjecker som båda går att köpa på fyrpack. I den lägre medelklassen, och även representerande sexpack som är kylda, finner vi Carlsberg och Norrlands Guld. Testets joker var Åbro bryggmästarens.

Resultat
Precis som det hade hypotetiserats knep Staropramen (glas) förstaplatsen med resultatet 4.50 (min 3, max 5). Staron fick toppbetyg från tre av försöksdeltagarna och balansen mellan sötma och beska kommenterades. Ett något sämre utlåtande var att den luktar urin, men att det trots detta smakade bra. Testets silvermedaljör blev Norrlands Guld som nästan lyckades leva upp till sitt namn. Betyget blev 3.75 (min 3, max 4) med utlåtanden om att det var ett gott öl och perfekt för att svepa. En lätt metallisk doft påpekades dock. Pris: 21,90 kr/l Sexpack: 18,32 kr/l

Tredjeplatsen delades mellan Pilsner Urquell och Staropramen (burk) som båda fick betyget 3.25 (min 2, max 4). Pilsner Urquell uppskattades för sin fina gyllene färg och sin maltiga beska. Beskan föll dock inte alla på läppen och lukten kommenterades som otrevlig. Det är oklart hur en försöksdeltagares association till kokta ärtor ska värderas. Pris: okänt Fyrpack: 19,95 kr/l.

Staropramen (burk) kallades behaglig och smaken sades vara som folköl ska smaka. En mer negativ kommentar var att den smakade som bäckvatten nedströms från Hultsfredsfestivalen. Pris: 25,80 kr/l Fyrpack: 23,45

I resultatets mitt återfinns Carlsberg som av de eniga försöksdeltagarna fick betyget 3.00 (min 3, max 3). Inga utlåtanden var särskilt entusiastiska, den var god men inte mycket annat. Bland det mer negativa återfanns kommentarer om blaskighet, strävhet och en fulgul färg. Pris: 21,90 kr/l Sexpack: 19,63 kr/l

I den undre halvan hittar vi på delad sjätteplats Åbro Bryggmästarens och Risingsbo som fick betyget 2.50 (min 2, max 3). Åbro Bryggmästarens kallades blaskig, sur med skum lukt. Det enda direkt positiva var att den var lättdrucken. Pris: 30,00 kr/l. Sexpack: 23,67 kr
Om Risingsbo rådde delade meningar, på pluskontot fanns 100% medel och intetsägande men funkar. Negativa kommentarer var att den saknade doft, att tungan skrynklade sig och att det inte var ett öl att rekommendera. En hel del ris men lite ros alltså. Pris: 19,90 kr/l Sexpack: 16,63 kr/l

På en inte särskilt smickrande placering näst sist hamnade det holländska budgetölet Oranjeboom, med betyget 2.00 (min 1, max 3). Försöksdeltagarnas kommentarer spände från odrickbart med kraftig bismak av metall, till blommig och lätt att dricka mycket, via kommentarer om att den var vattnig men kanske funkade till chips. Pris: 19,80 kr/l Sexpack: 14,98 kr/l

Klart sämst betyg tilldelades det belgiska ölet Martens Lager, bara 1.25 (min 1, max 2). Om du inte känner igen namnet kan det vara för att det inte finns i Hemköps sortiment utan istället återfinns i Lågprisboden, orsaken till detta är okänd men jag har mina aningar... Martens Lager kritiserades av försöksdeltagarna för otrevlig lukt, metallisk smak, snuskig eftersmak och för att vara allmänt obehaglig. Pris: 23 kr/l Sexpack: 15,66 kr/l

Diskussion
Resultatet av undersökningen visar på att Staropramen på glasflaska är ett fantastiskt öl trots sin urindoft. Priset är dock en mycket viktig aspekt för oss studenter, och den 24:de kan det vara svårt att motivera köp av Staropramen när den är dubbelt så dyr som Risingsbo och Oranjeboom. Vi kan dock fastslå att det oavsett grad av ekonomisk utsatthet aldrig är lämpligt att gå till Lågprisboden och köpa Martens Lager. Aldrig. Gör det inte. På riktigt.

Undersökningens positiva överraskning var Norrlands Guld som smakade bättre än flera dyrare konkurrenter. En viss nackdel för denna öl från landets bättre delar är att studiens uppföljning pekar mot att Norrlands Guld inte längre finns att tillgå i kylen, vilket skulle innebära att Carlsberg är testets enda kylöl. Ett annat tydligt resultat är att Pilsner Urquell är att föredra över Staropramen på burk, till följd av det lägre priset. Budgetklassens bästa öl är mer av en avvägning, Oranjeboom är något billigare än Risingsbo men fick ett sämre smakbetyg, betyget skilde sig dock kraftigt mellan de enskilda försöksdeltagarna varför en möjlig slutsats är att man måste testa sig fram till sin egen budgetfavorit. Åbro bryggmästarens roll i undersökningen var tänkt som en spännande outsider men den slutade mer som något av en besvikelse.

Metodologiska svagheter med testet var dels det låga antalet försöksdeltagare, dels att ölsorternas ordning var densamma för alla försöksdeltagare. Att de två sista ölen som testades smakade bäst kanske till viss del påverkades av yttre faktorer såsom berusningsnivå. Öl som testades direkt efter öl med låga smakpoäng kan ha upplevts som mer välsmakande just av denna anledning, exempelvis testades Norrlands Guld direkt efter Martens Lager (usch!) Studiens resultat bör därför snarar betraktas som explorativa än summativa.

Undersökningens stora svaghet är att alltför få ölsorter testades, kanske är Pripps Blå det ultimata folkölet, kanske Heinekens eller Åbro sigills glasflaskor smakar bättre än Staropramen etc. Vidare forskning inom fältet är ytterst nödvändigt, varför Cogito uppmanar alla KogVetare därute att göra sin del för att föra forskningen framåt.

Redaktörens not: Cogitos goda forskningssed och resultatets närmast revolutionerande art kom senare att falla vår före detta medarbetare Oscar på läppen, varför vi stolt kan pryda artikeln med emblemet framför andra:

[1]Skalans nivåer motsvarar: 1 – Närapå odrickbart 2 – Okej 3 – Gott 4 – Mycket gott 5 – Fantastiskt

[2]Budget syftar till priset som sexpack, all öl är dyr om man bara ska ha en.

Text: Robin Ljunglöv

Vårmötet fyllde alla poster

2010-03-20T23:09:00.005+01:00

Valberedningens ledamöter hade slitit sitt hår i veckor i jakten på hugade kandidater till sektionens tyngre styrelseposter. Då man trots detta ändå inte hade lyckats fullt ut, var det många som anade att tisdagens vårmöte skulle bli en heleftermiddagsföreställning. Till församlingens stora glädje infriades inte dessa förväntningar: man slapp nominera någon chipspåse, alla poster tillsattes, och detta innan klockan slagit 15.

Färska mötes- och sedermera UTUT-ordföranden Fanny Molander - ständige föregångaren Daniel Anundi lyste i vår med sin frånvaro - drog igång mötet i närvaron av ytterligare 52 tappra sektionsmedlemmar. Med ett smidigt handlag lotsade hon mötet igenom de kassarelaterade transportpunkterna, som alla löstes med mötets klara bifall trots ett par mindre tryckfadäser. Fikat inföll redan 14:05 och föregick den mer dramatiska fyllnaden av ett antal mer eller mindre eftertraktade poster. Till ordförande valdes utan någon vidare diskussion Johanna Karlsson, och kassörsposten tillföll Matilda Andersson. Alla utom en festeripost tillsattes som planerat: den sista besattes till slut av Julia Holmqvist efter en kort telefonkonferens. Till Cogitos nye, allsmäktige redaktör valdes undertecknad, som under veckorna som gått lidit svåra existentiella och moraliska kval men slutligen i själ och hjärta övertygats att axla avgående Albin Sundins mantel.

Vårmötet avslutades utan att någon post ännu var vakant, och utan att ha krävt någon omröstning. Dessutom biföll mötet förslaget att låta sektionen arbeta mot att bli en s.k. "Grön sektion", vars innebörd idag är något oklar men möjligtvis kan innebära att nästa nya festeripost blir Diskansvarig. I intet ansikte syntes någon besviken min, och första anblicken av den nya styrelsen ingav hopp om ytterligare ett rikt och givande år. Och solen sken.

Text: Magnus Johansson

Bilder: kommer inom kort!

Cogito frestar: vegetarisk rotfruktslasagne

2010-03-05T16:41:00.005+01:00

På tisdagen var det dags igen. En ung, hungrig reporter och en äldre, ännu mycket vis före detta medarbetare träffades hemma hos den ena av dem och framställde föda som kanske inte förekommer framför ögonen på Café Javas personal varje dag. Ämnet för kvällen blev vegetariskt och nischen - åtminstone jämfört med seriens senaste inlägg - den kostnadsmässigt något studentvänligare.

Rivjärnet spelade en framträdande roll i tillagningens inledningsfas och rev snabbt ner tre morötter och ca 300 g rotselleri till - ja, revor? Samtidigt skars tre vitlöksklyftor och tre gula lökar ner ganska tunt. Alltihop lämpades sedan över i en stekpanna, vari det sedan fick vistas i ca fem minuter. Under denna tid fick det också sällskap av 1 dl vitt vin, 500 g krossade tomater, 1 msk grönsaksbuljong, 2 tsk spiskummin, salt och peppar efter behag, 1-2 tsk kakao, samt 1 tsk vardera av oregano och kanel. Hot-chipotle-pasta östes också i, uppskattningsvis ett par teskedar. Ugnen hade också gått igång: så småningom var temperaturen uppe i 250 grader.

En smord form grundades med ett lager av röran plus en lämplig del av ett stort paket keso och 2 dl riven ost. Därpå följde ett koppel lasagneplattor, och sedan upprepades proceduren tills röran var slut. På sista lagret utplacerades också 125 gram riven mozzarella. En halvtimmes gräddning senare var det hela färdigt.

Serveringen skedde utan den grönsallad som rekommenderats i receptet, men med en mycket smarrig Ale som blev pricken över i:et i detta lilla experiment. Cogito rekommenderar att ta det försiktigt med den heta pastan och vara varsam med kakaon. Doseringen som redovisats här kom också att räcka till varsin matlåda, vilket definitivt inte skadade men kan vara bra att veta. Slutordet blir positivt: lasagnen knäckte inte sambalbiffchokladgrytan från häromveckan, men är i kraft av rotfrukternas bedårande bidrag och den låga prislappen ändå helhjärtat rekommenderat. Var frestad!

Text: Magnus Johansson

Foto: Fredrik Köhler

Topp tio låtar för kognitionsvetare

2010-02-28T21:48:00.034+01:00

Cogito har gjort en djupdykning ned i musikens värld för att utreda vilka låtar som är de viktigaste för alla oss kognitionsvetare. Efter veckor av brainstormning, sållning och timmar tittandes på musikvideor med robotar i huvudrollen är den nu äntligen här, den slutgiltiga: Topp tio låtar för kognitionsvetare!

10. New York Dolls – Frankenstein

1973 släpper New york-rockarna sitt självbetitlade debutalbum och ett år senare kommer en uppföljare. Skivförsäljningen uteblir men bandet når kultstatus och visar, med sina vilda liveframträdanden iklädda drag, vägen för punken. Debutskivans A-sida avslutas med detta spår och visar vägen för KogVet-sektionen.

Strax innan inselningen av skivan New York Dolls avled bandets trummis på ett makabert vis. När resten av bandet hittat honom neddrogad till medvetslöshet innan en spelning försökte de väcka honom genom att lägga honom i ett badkar fyllt med kallt vatten och hälla i honom kaffe, med drunkning som tragiskt reultat. Cogito avråder sina läsare starkt ifrån att replikera detta.

9. The Wamdue Project - King of my Castle

Wamdue Project är ett artistnamn för den amerikanske producenten Chris Brann. King of my Castle släpptes 1997 och är Branns största hitlåt, den toppade till och med Englandslistan. Till singeln producerades två musikvideor och det är en av dessa som bidrar med den kognitionsvetenskapliga kopplingen. Videon består av scener ur animefilmen Ghost in the Shell från 1995, filmen var en inspirationskälla till Matrixfilmerna vilket även framgår av musikvideon.

Foto från Ghost in the Shell används även i denna icke-officiella video till Chemical Brothers låt Star Guitar (med en snygg David Bowie-sampling). Den är också värd att titta på.

8. Datarock – Computer Camp Love

"I ran into her on computer camp / Was 1984, not sure / I had my commodore 64 / Had to score"

Den här låten är en singel från Datarocks strålande debut från 2005. Låten är baserad på åttiotalskomedin Revenge of the Nerds och flirtar rejält med Grease-låten Summer Nights. Och har vi inte alla någon gång, kanske en fredageftermiddag, kanske en måndag klockan åtta, tänkt på tiden i SU-pularna lite som ett mer otrevligt läger av något slag. Bara med datorer istället för stängsel. Passa på att se norrmännen på [hg] i vår!

7. Daft Punk - Robot Rock

"Rock, robot rock" (x52)

Robotik är den del av AI som troligtvis är mest uppmärksammad i populärkulturen, det är också den del av AI som verkar mest uppskattad på Cogito-redaktionen. Så, nu när robotik och populärkultur nämnts är en referens till Daft Punk på sin plats. Få har hyllat robotar så mycket som den franska duon, nästan alltid iklädda robotdräkter i musikvideor och under livespelningar och med en återkommande teknik-tematik i sina låtar. Robot Rock är en singel från 2005 års Human After All och bygger på en sampling av Funk/Soul gruppen Breakwaters låt Release the Beast. Cogito fastslår: mer voice-box i dansmusik! [Tyvärr låter sig inte Daft Punks originalvideo inbäddas på bloggen, så det blir mer animation, denna gång Transformers!]

6. Robert Fripp & The League of Gentlemen - Cognitive Dissonance

Okej, dags för progressiv rock! Vad är inte mer koggigt än denna genres galna eklekticism, med Cogitos medarbetare Johannes Ahlström som ivrigaste påhejare? Fripp är gitarrist i bandet King Crimson och den ende medlemmen som varit med sedan starten 1969. Fripp har haft många andra projekt vid sidan av King Crimson, han har bland annat bidragit på skivor med Peter Gabriel, David Bowie, Blondie och Talking Heads. Dessutom startade han tillsammans med musiker från post punk-banden XTC, Gang of Four och squeezegruppen The League of Gentlemen. Bandet var aktivt under tio månader av 1980, men hann ändå med en lång turne och att spela in ett new wave-ljudande album där denna låt är hämtad ifrån.

Kognitiv dissonans innebär en ”motstridig relation mellan två kognitiva element”, exempelvis fakta och beteende eller värderingar och handling.

5. Jurassic 5 – Linguistics

Dags för ännu en delvetenskap, och som Richard Hirch skulle ha sagt: ”Yeah, det swanger!” Linguistics är ett icke-albumspår med Jurassic 5. Varför låten inte är med på något album vet jag inte, grymt bra är den i alla fall. Jurassic 5 är en grupp väl värd att kolla upp om du inte hört dem förr, tyvärr splittrades de 2007 men under sin karriär hann de med att spela in 4 studioalbum. Medlemmen Cut Chemist har även nått en del soloframgångar med remixer och mashups.

4. Kraftwerk - The Robots

"We're fuctioning automatic / And we are dancing mechanic / We are the robots" (x4)

Kraftwerk är en av världens mest inflytelserika grupper, bland de första att skapa elektronisk musik, ledande i utvecklingen av synth, krautrock och electronica och tidiga föregångare till techno. Dessutom gillade de robotar.

Låten inleder deras album The Man-Machine från 1978 som är ett av bandets höjdpunkter, allt från låtar och produktion till omslaget är fantastiskt. Skivans titel sammanfattar bandet väl – den perfekta blandningen mellan människa och maskin. Så, albumet i sig är väldigt kognitionsvetenskapligt och låten The Robots likaså.

”Sometimes we play the machines and sometimes the machines play us.”

– Ralf Hütter

3. The Pixies - Where is my mind

På bronsplats hittar vi denna strålande låt av Pixies, odödliggjord efter dess framskjutna plats i filmen Fight Club. Låten tar upp det för kognitionsvetenskapen så centrala ämnet ”the mind”, vilket räcker för Cogito.

Pixies var ett stilbildande alternativt rockband under slutet av åttiotalet och början av nittiotalet, hyllade av storheter som Kurt Cobain, Thom Yorke och Damon Albarn. Pixies fick aldrig något riktig mainstream-genombrott, men deras skivor ”återupptäcktes” när Grungemusiken tog över världen. Då hade gruppen fått stora problem med bråk mellan bandmedlemmarna, inga fler skivor spelades in och Pixies splittrades under bittra omständigheter 1993 över fax. Sedan 2004 är gruppen dock återförenad och turnerar igen.

2. Flight Of The Conchords - The Humans Are Dead

"After time we grew strong / Developed cognitive powers / They made us work for too long / For unreasonable hours / Our programming determined that the most efficient answer was to shut their motherboardfucking systems down"

Ibland när det vankas patetgyckel här på KogVet förunnas vi den här godbiten som handlar om hur människorna är döda och robotar har tagit över världen i den avlägsna framtiden år 2000. Framtiden är en annorlunda plats utan elefanter men det existerar inte heller någon oetisk behandling av elefanter, så framtiden är en bättre plats. Flight of the Conchords är en nyzeeländsk humorduo som om man inte känner till dem måste ses omgående. Läs inget mer här, kolla upp dem! Låten innehåller popmusiken troligtvis enda binära solo.

1. Röyksopp feat Robyn- The Girl and the Robot

"Baby I can't stand it when you go to work / You never seem to know when to stop / I never know when you'll return / I'm in love with a robot"

Den norska electropop-duon ringde upp Robyn för ett samarbete på den här singeln från fjolårets kritikerrosade album Junior. Låten innebar ett stort genombrott för kognitionsvetenskap i populärkulturen med den mycket framträdande kopplingen till forskningsfältet människa-maskin-interaktion. Skulle robot vara en metafor för att arbeta mycket? Cogito förnekar. Om påståendet skulle styrkas så hänvisar Cogito till den tidiga kognitionsvetenskapens datormetafor och The Girl and the Robot får förstaplatsen.

Bubblare!

Låtar som kandiderade till listan under arbetet men fick sållas ut var bland annat en rad låtar med robotar i musikvideon som Björks All is full of love, Apoptygma Berzerks Kathy's Song i en videomashup med Animatrix, Daft Punks Harder better faster stronger och videon till Becks Hell Yes med danstrupp bestående av QRIO-robotar.

"Fax machine anthems / get your damn hands up"

Utöver dessa diskuterades även norska Whitest Boy Alives låt Golden Cage, med sin snygga musikvideo som erbjuder en mängd optiska illusioner, Terri Timleys kortfilm Synesthesia, Cynninlynguists kaxiga låt Lynguistics samt datorrefererande låtar som Bad Religions I Love my Computer och Kraftwerks Computer Love och Computer World.

Text: Robin Ljunglöv

Cogito frestar: Sambalbiffchokladgryta

2010-02-18T13:32:00.003+01:00

I sällskap med en före detta medarbetare valde jag att förgylla en kulen onsdagskväll med matlagning. Syftet var delvis att inleda denna nya artikelföljetong, som kanske kan få kogvetare i gemen att intaga annat än nudelbaserad föda. Resultatet var kort sagt gott, och dessutom kvickt och lätt att uppnå.

Sambalbiffchokladgrytan heter egentligen någonting annat och härrör från en inte helt okänd webbaserad receptbank, vilken Cogito ödmjukast tackar för kvällens upplevelse. Vi menar att man med fördel kan inleda tillredningen med att hiva in lite klyftad potatis i ugnen på 225 graders värme, då dessa tar något längre tid på sig än grytan själv. Innan potatisen är helt klar - förslagsvis efter 20 minuter - lägger man till lite skivad aubergine för att piffa upp det hela en aning.

Grytan framställdes enligt följande schema. 600 gram ryggbiff - lagom till två personer - slashades upp i grytbitar och bryntes i en panna stor nog att så småningom rymma hela grytan. När köttet fått en hygglig yta, tillsattes tre hackade vitlöksklyftor och en skivad gul lök. När även detta uppnått lämplig färg hivades 2 msk kalvfond, 2 dl créme fraiche, 1 tsk sambal oelek och 1,5 tsk soja i. 5 minuter efter att hela rasket börjat sjuda, blandades så chokladen ner. 15 mg var massan och Cogitos produktval 86% Marabou Premium. Det hela rördes kvickt ihop, smakades av och serverades. Tillagningen klockades på 35 minuter.

Intrycken på Cogitos utsände (eller vad man kan kalla husets ägare) var enbart positiva. Chokladen spelade ingen överordnad roll utan bidrog endast med en märkbar aning. Syrligheten hos créme fraichen och sambalspetsen märktes tydligast och allting i kombination gav någonting nytt och väldigt fräscht. Vi rekommenderar att behålla den angivna mängden choklad, men att sambal och fond kan varieras. En mörk lageröl som måltidsdryck gav tumme upp. Var frestad!

Det ursprungliga receptet hittas på:
http://www.tasteline.com/Recept/kott_Chilistark_biffgryta_med_choklad

Text & Foto: Magnus Johansson

Valpub på VilleVallaPub

2010-02-14T12:03:00.003+01:00

Då årstiden långsamt, långsamt börjar närma sig något man åtminstone i teorin kan beskriva som vår, börjar även sektionens vårmöte att närma sig med stormsteg. För att alla som är lite intresserade av en post i styrelsen, i något utskott, i festeriet osv ska få en möjlighet att (informellt) diskutera posten med dess nuvarande innehavare har sektionen infört en så kallad valpub, där man får diskutera, prata strunt och dricka öl för hjärtats hela lust. Även denna gång utspelade sig valpuben på VilleValla Pub.

Cogito var givetvis på plats för att dokumentera händelsen. Tyvärr kan vi inte komma med några större överaskanden, då tillställningen inte bjöd på någon större dramatik. Istället för drama bjöds det på mycket prat, mycket trevligt sällskap och hemskt god öl.

Trevlig mat, och trevligt sällskap.

...och trevlig öl, givetvis!

Intresserad av att bli festerist, måntro?

Joel, en av kvällens två kogvetar-bartenders.

När Joel inte serverade öl fick han spö av sin chef, Kenny.

Cogito börjar här få nog av öl, tror jag.

Kenny har definitivt bestämt sig för att det inte blir någon mer öl för mig...eh, Cogito, menar jag :(

Foto & "text": Oscar Carlsson

Faddrarna tackades och packades

2010-02-02T08:05:00.004+01:00

På lördagen (23/1) var det dags för ettan att tacka av de tappra själar som anordnade och bidrog till NolleP -09. Initiativrikt nog hade alla deltagare indelats i samma grupper som man tillhörde när det begav sig, varför undertecknad hamnade i Kogidoren hos grupp Ibiza. Här dracks drinkar, lades pussel och tittades på Sportnytt, varefter det bar av mot Solhagagården, där det nya festeriet dukat upp till festmåltid och försett varje deltagares panna med en lapp varpå en mer eller mindre känd persons namn skrivits.

20 frågor senare var det dags för käk: kyckling, pasta, sallad och inte minst ett knippe hembakta bullar. De senare uppskattades kanske mest på grund av sina goda aerodynamiska egenskaper: efter en osedvanligt kort tid av matro utbröt ett mindre utnötningskrig, i vilket brödet spelade den viktiga rollen som granater. Cogito kan rapportera om flera nersmutsade men i övrigt välbehållna kogvet-tvåor. Vid pressläggningsdags var krigets slutliga utgång ännu inte känd.

Då middagen formellt avslutats var det gyckeldags och upp till bevis för Sädens stolte ackompanjatör Daniel Fyhr, som denna gång lyckades förträffligt med riffen till den barnförbjudna versionen av Martins "(Du är så) Yeah Yeah Wow Wow". Till åskådarnas stora glädje bjöds det också på en hel del hud.

Pictionaryt, vari man tävlade i antingen "koggigt" eller "film/tv-serier", och trioballongsmällandet blev kvällens sista ordnade inslag. Efter detta upplöstes sällskapet i huvudsakligen tefatsåkare och musiker. Cogitos utsände kunde vid halvtvåtiden stolt lägga märke till hur flitigt ettan städade matsalen.

Text: Magnus Johansson
Foto: Mattias Lindgren

Cogito testar: Sensory Deprivation

2010-01-24T22:19:00.012+01:00

Har du hört talats om sensory deprivation? Vanligtvis utövas denna aktivitet i en kistliknande manick med fylld kroppstempererat vatten, total tystnad och totalt mörker. Hjärnan blir understimulerad på grund av bristande stimuli och hittar på egna! Eftersom Cogitoredaktionen saknar de likvida medlen att besöka dessa så kallade ”float tanks” där man enligt utsago får världens hallucinationer testade vi budgetvarianten istället. Enligt internet och diverse skrönor räcker det med en delad pingisboll och radiobrus, det så kallade Ganzfeldförfarandet.

Iinstruktionen vi hade att tillgå.

Cogitoredaktionen kastar sig över denna fråga i bästa Mythbuster-anda, vi ockuperade en korrdior någonstans i Ryd för att bedriva experimentet. Pingisbollar kapades och radiobruset ersattes snyggt av vitt brus från simplynoise.com. Då vi lyckats lura med oss två nya adepter till redaktionen så fick dessa två pröva på experimentet först. Halva pingisbollar placerades över ögonen, vitt brus spelades på lagom volym, rummet släcktes ner och vi lämnade dem ensamma i 15 minuter. Efter 15 minuter byttes personerna ut och bjöds på öl och två nya personer ur redaktionen skickades in. Totalt genomfördes 3 omgångar á 15 minuter med 2 personer i varje omgång samt en omgång med en person á 30 minuter. Reaktionerna var blandande, flera upplevde inget mer än djup avslappning och förlorad tidsuppfattning, men för en del hände det ändå lite och den avslutande 30 minuters solorundan pekade på att 15 min var i kortaste laget.

Försöksperson 1: Det funkade, jag tycker i alla fall det! Men då är ja ju sjukt överstimulerad och måste ha intryck hela tiden

Försöksperson 2: Jag såg en våg, fast ja, fast jag såg den inte. Det var som "vanlig" tankesyn.

Försöksperson 4: Det kändes som om det kom mörker från sidan, det kom krypande, ett tag trodde jag att jag såg taket men det var det inte.

Försöksperson 5: Efter ett tag såg jag lite lila och jag trodde att jag hörde ljud.

Dock var de andra omgångarna mindre framgångsrika. En deltagare sa att han hörde en indisk flöjt, de andra upplevde ingenting. För att ytterligare minska studiens vetenskapliga validitet förlängdes den sista omgången till 30 minuter och genomfördes solo. Personen upplevde en känsla av kraftig acceleration, såg runda former och två par ögon jagande varandra. Även någon form av våg som rört sig över synfältet. Personen upplevde även olika ljudfenomen som att ljudkällan vandrade från vänster till höger och tyckte sig höra ljud som påminde om något stort som revs sönder; "som typ, ett skepp".

Ögonen målades dit efter försöket.

Efter testet bjöds det på öl och vin. På grund av i stort sett obefintlig metodologisk integritet och seriositet kan detta inte ses som annat än flum, en ursäkt till att dricka öl och posta bilder på folk med nerklottrade pingisbollhalvor över ögonen. Enligt utsago skriver Vaughn Bell om ett utförligare Ganzfeldförfarande i en bok, kanske något att prova på!

Text: Mattias Lindgren & Albin Sundin
Foto: Matias Lindgren

Har du låg IQ eller är du bara dum?

2010-01-12T16:33:00.009+01:00

Intelligens, ett väldigt omdiskuterat fenomen. Vad är intelligens? Går det att mäta? Varför verkar vissa personer fullkomligt sakna det? Och har man faktiskt lyckats skapa ett TV-program helt baserat på dessa personer?

Intelligens är inget som är klart och tydligt definierat, vilket har lett till att det finns vissa svårigheter att mäta detta fenomen. Det finns flera olika skalor som mäter just intelligens och den gemensamma nämnaren för dessa är att de syftar på att mäta ”mental förmåga”. En annan effekt dessa mätningar har är att vissa personer blir galna när man börja diskutera det och försöker elda upp din cykel om du inte tycker som dem.

Om du gillar att din cykel välrostad så kan du starta en diskussion om IQ. Detta kan bero på att IQ som sagt ska mäta ”mental förmåga”. Detta är enligt vissa personer alltså ett test att mäta ”smarthet”. Och det är ju självklart att man inte kan ha en skala som säger att ”du är dum” och ”du besitter en kognitiv förmåga som långt överstiger den adekvata nivån”.

Problemet här ligger i att folk verkar missa vissa detaljer. Fenomenet i sig och flera av de tester som används skapades under första delen av förra århundradet, vilket gör dem något föråldrade. Trots att just förkortningen IQ innehåller ordet ”intelligens” så väljer t ex Mensa att beskriva skalan som att den mäter ”begåvning” inte ”intelligens”.

Mensa är troligen den mest kända föreningen för personer med hög IQ. För att bli medlem så måste man göra ett av deras prov som i princip endast går ut på att titta på en serie bilder och sen välja vilken bild som borde komma efter dessa från 6 olika alternativ. Du ska svara på 40 frågor på 25 minuter. Svaren analyseras och om ditt resultat placerar dig bland de 2 % som har högst, dvs 131 eller högre. Hela skalan är en gauss-skala vilket innebär att skalan utgår från 100 som är normalt och fördelar det sig likadant på båda sidorna dvs 2 % har 131 och högre och 2 % har 69 eller lägre.

Det är ju ganska uppenbart att detta test är ganska begränsat och ingen som presterat bra på dessa skulle beskriva sig som direkt smart. Möjligen att man har en större förmåga att lista ut vad som kommer hända i serietidningen, om serien ifråga endast innehåller små fyrkanter, bollar och streck som flyttar på sig.

Det finns flera forskare som också uppmärksammat IQ-testens begränsning. Till dessa kan man räkna Howard Gardner som vi alla hyser stark kärlek eller hatkärlek till. Han menar att man måste se till flera olika faktorer hos personen och att det finns olika sorters intelligens som en person kan ha mer eller mindre av. Detta kallar han ”The Theory of Multiple Intelligences”. Kortfattat så är dessa intelligenser:

Kroppslig/kinetisk intelligens
Har med rörelse att göra och en hög nivå inom detta är nyttigt för t ex atleter, dansare och soldater.

Interpersonlig intelligens
Innefattar förståelsen för andra människor och förmågan att läsa av dessa. Passar in för personer som vill bli t ex politiker eller lärare.

Verbal/lingvistisk intelligens
Förmågan att hantera det skrivna och talade språket. Ska passa bra för poeter, advokater och författare.

Logisk/matematisk intelligens. Här mäts bland annat logik och matematisk förmåga och inte helt oväntat är detta viktigt för matematiker och ingenjörer.

Intrapersonlig intelligens
Förståelsen för de egna personen och sina känslor. Detta är tydligen något som är viktigt för psykologer, teologer och författare. Och för Emo-barn.

Visuell/Spatial intelligens
Tar upp förmågan att förstå det man ser och även förståelse för det tredimensionella rummet. Konstnärer och arkitekter kan hoppas att de har en hög nivå på detta.

Musikalisk intelligens
Toner, rytm och melodi. Har man grepp om dessa så har man troligen hög nivå på denna kategori. Finns hos musiker och artister. Saknas dock helt hos personer som deltar i Idol.

Naturalistisk intelligens
Förståelse för naturen och alla dess fenomen. Viktigt för forskare och bönder.

Självklart har även denna syn på intelligens kritiserats, men det är vetenskap och då ska man gnälla på allt. Till alla dem som hoppar och jublar över att man hittat en mer rättvis skala att mäta intelligens på så verkar det tyvärr som att personer som har hög IQ även generellt presterar bättre på Gardners skalor.

Så för att sammanfatta detta går jag tillbaka till min första fråga: Vad är intelligens? Om jag visste det skulle jag inte sitta på 28 kvadrat i Ryd, men på varmare breddgrader och supa upp mitt Nobelpris. Min personliga åsikt är att det mycket möjligt finns flera olika sorters intelligenser. IQ mäter ju troligen någonting, men jag tror inte man vet exakt vad, utan det behövs mer forskning på det området. Objektiv forskning som varken ska bevisa eller motbevisa något. Man kan inte förkasta ett test bara för man inte trivs med sitt personliga resultat.

Jag kan däremot med 100% säkerhet säga att samtliga deltagare i Paradise Hotel saknar all form av intelligens. Eller iaf med 99% säkerhet. Och snälla: Elda inte upp min cykel! (Maila kritik istället)

Text: Johan Felixsson

KrogVets Julkalender: Sammanfattad

2010-01-07T13:23:00.005+01:00

Midvinternattens köld är hård,
tjugofyra små nissar i djupsnön går.
Rävsax under täcke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna för honom tryter,
snart han i eget blod flyter.

Cred: Tomten

Tjugotre små nissar smyger i stallet,
tittar upp mot stjärnefallet.
I det blå en stjärna blinkar,
nisse sött åt stjärnan vinkar.
Plötsligt hästen sparkar bakut,
Nisse av hovspark flyger ut.

Cred: Tomten
Tack till: Internationella Utskottet

Tjugotvå små nissar i bastubad,
Smörjer varandra i ”marinad”.
En liten nisse springer på isen,
han har visst glömt bort den varma fleecen.
Vimsig, ivrig och kall om baken,
Plumsar nisse ner i vaken.

Cred: KrogVet
Tack till: KondVet

Tjugoen små nissar börjar nu känna
en blåsa som envisas med att bränna
bakom en buske de lätta på trycke'
anar ej en revirtörstig jycke
kroppsvätskor utav alla slag
forsar ur nisse efter mången huggtag

Cred: Krogvet

På trappan står gröten och ångar,
tjugo nissars intresse den djävulskt fångar.
Med stigande hunger de fatet nalkar,
en stackars nisse på kanten halkar.
Han kämpar, han sliter, han svettar sig blöt.
Men sjunker likväl i kvicksandsgröt.

Cred: Tomten
Tack till: Alumniansvarig

Adventsljusstaken brinner med låga fin.
nitton nissar den spanar in.
Nissarna för nära ljuset tåga,
nisses luva står snart i låga.
Andra nissar tycker det är roligt bus,
att se nisse brinna likt adventsljus.

Cred: Tomten
Tack till: Säden

Arton små nissar i midnattstimma,
vandrar fram i månskensstrimma.
Uggla hoar från sitt näste,
istapp lossnar från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

Cred: Tomten
Tack till: KVIT-gruppen

Många springor stugan har,
genom dessa sjutton nissar sig tar.
Katten som bakom dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna från tomtehand,
suger kisse bort från tand.

Cred: Tomten.
Tack till: MAFU

En av de sexton i köket ränner
För att mata sina vänner
Hon i mikrougnen letar
Och bland innehållet petar
Kortslutning i startknapp gör
Att nisse smälter ner till smör

Cred: Tomten

Femton små tomtar nu i iver,
springer kvickt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg.
Lilla nissen, stackars saten,
rinner ut bland sillsalaten.

Cred: Tomten
Tack till: Cogitoredaktionen

Till kylen fjorton nissar går,
lämnar i smör och gröt små nissespår.
En nisse tyckte glögg var susen,
och blir ganska snart på snusen.
För liten nisse är det nu slut på spring,
nisse dött av alkoholförgiftning.

Cred: KrogVet
Tack till: Styrelsen

Tretton små nissar har festat på sill,
nu de släcka törsten vill.
Mot glöggen de springa i samlad tropp,
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Cred: Tomten.
Tack till: Utbildningsutskottet

In vandrar tjej med konstig hätta.
Tolv små nissar undrar ”vad är nu detta?”
Hon bud om julen bär,
Alla nissar vill komma henne när.
Hon böjer sig fram, så lysande fin!
Nisse har otur, hamnar under dropp och blir staty av stearin.

Elva små nissar runt granen hoppa
nyfikenheten går ej att stoppa
liten hand mot glödlampa sträcks
ljuset i nisses ögon snart släcks
sprakar och ryker ur alla vrår
ja näsa, öron, mun och hår

Cred: KrogVet

Tio små nissar sig i granen svingar,
bland ljus och änglavingar.
En tomte sig för nära våga
- snart hon står i ljusan låga!
Doftar likt en vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Cred: Tomten
Tack Till: KogVetet

Nio små nissar dator hittar
och i denna de nu tittar.
Nisse vill på facebook finnas,
för att denna julen minnas.
In i scannern för att spara,
går från mjuk till platt hårdvara

Cred: KrogVet

Åtta små nissar kring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Ned på den en av dem hoppar,
men för det, den ej stoppar
I tak, på golv, i gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Cred: Tomten
Tack till: Valberedningen

Efter var husmor maten lagt
Sju tomtar gå på jakt
Nisse in i frysen kryper
Farenheit i kinden nyper
Luvan blir av kylan vass
Nisse omvandlas till glass

Cred: Tomten

Sex små nissar mot bordet ila,
och snabbt uppför bordsbenen de kila.
När sista tomten uppför kanten hasar,
hon tappar taget och nedåt kasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av tomteblod.

Cred: Tomten
Tack till: Webgruppen

En hel vecka har nu passerat
Sedan lucia hos oss gästspelat
Fem små nissar hennes skrud vill pröva
Rubb och stubb de försöker beröva
Att reta lucia var ett stort misstag
Nisse faller död av ljuskronans slag

Cred: KrogVet

Fyra små nissar in i stallet smet
Hittade där en stackars hungrig get
Med en morot de geten sukta
Tro fan att besten nu nisse ska tukta
Innan nån fattat vad som försiggår
Slukar geten nisse med hull och hår

Cred: KrogVet
Tack till: random get

Tre små tomtar på lustigt vis
Kanar på trappan, hal av is
Nisse bevisar att Newton har rätt
När hon halkar på komiskt sätt
Tyngdaccelerationen mot marken drar
Av nisse endast slamsor kvar

Cred: Tomten

Två små tomtar tassar på tå,
ute på gården de trygghet vill nå.
Husbonn stiger upp i natten,
för att gå och kasta vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.

Cred: Tomten
Tack till: Arbetsmiljöombudet

Julafton är nu äntligen kommen.
På tåget hemhem var det trångt men
alla koggers längta hem till mamma,
ingen vill på campus stanna
Snön ligger vit lite här och var.
Inte ens Nisse finns kvar.

(Cred: KrogVet. Tack Till: Nisse)

Luciavaka och julfest med KrogVet

2009-12-16T12:18:00.011+01:00

Lördagskvällen bjöd inte bara på vinterns första varaktiga snöfall. När KrogVet slog upp dörrarna till Solhagagården och det årliga julröjet, bjöds det också på klassiskt svenskt julbord med vörtbröd, ägghalvor och fulglögg, för att inte tala om extra orumsrena gyckel och en nervpirrande julklappsutdelning.

Från klockan 20 var de välrenommerade gästerna välkomna, men det dröjde ytterligare närmare en timme innan alla hade kommit underfund med att festen inte var sammanlyst till Solhagaskolan, där det samtidigt hölls förlovningsbaluns. När samtliga deltagare samlats var det dock full fart från första stund. Kvällens humorstandard sattes av Jur6, vars sista gyckelnummer var en orgie i vitsar så obscena att Cogitos interna språknämnd inte kunde godta någon återgivning. Därefter följde ett högklassigt julbord – Cogitos utsända kunde med belåtenhet äta sig både mätta och glada – helt och hållet hopkokat av KrogVet självt.

Aftonens kanske främsta höjdpunkt stod gyckeldebutanterna i Säden för. Fem tappra blivande fadderister bjöd på en klanderfri show, späckad med goda sånginsatser och studentikos humor. Det var bara något enstaka gitarrsolo som inte lät alldeles överenskommet. Säden följdes vid 23-slaget av en söt tomte som gav intryck av att egentligen vara yngre och mer hemmahörande i Ryd än han var. Åt alla som varit snälla – eller åtminstone bidragit med en julklapp i sopkassen som för kvällen tjänade som julklappssäck – gav han en gåva att glädjas eller skratta åt. Cogitos favorit blev den övermogna Preem-bananen som paketerats i sällskap med två nötcreme och tre kondomer.

När tolfte december just skulle övergå till luciadag bjöd så KrogVet på kvällens sista gyckel, innan ett hederligt, omfattande snöbollskrig inleddes. Vid tiden för Cogitos pressläggning hade detta ännu inte officiellt avslutats.

Text: Magnus Johansson

Foto: Johannes Ahlström

Scribble of the dead

2009-11-30T23:35:00.006+01:00

Titeln ovan kan tyckas vara lite kryptisk, det är egentligen två vilt skilda speltitlars om har sammanförts. Scribblenauts (Nintendo DS) och Typing of the Dead (Dreamcast/PlayStation2/PC) har en gemensam faktor, de använder båda text som spelinput. Vad är då det fräsiga med detta, kan undras. I Scribblenauts fall finns det en mycket enkel förklaring; det är jäkligt. Spelet går ut på att du ska lösa olika pussel genom att skriva in namnet på olika föremål direkt i spelet, varpå de förhoppningsvis materialiseras. Exempel på den typ av problem som kan uppkomma är att du ska föra en liten pingvin från ett isberg till ett annat utan att låta den hamna i vattnet på grund av elaka späckhuggare. Detta problem kan fördelaktigt lösas genom att du skriver in (i följande ordning) varmluftsballong, vinranka och handklovar. Nu har du allt som krävs för att kunna rädda den lilla pingvinen, alternativt kan du även skriva in ”pegasus” men, det är ju i det närmaste att fuska.

Scribblenauts går med andra ord ut på att du helt enkelt utmanar din egen fantasi, det finns miljarder olika sätt att lösa problem och som spelare har du en tillsynes oändlig mängd föremål till ditt förfogande, som kogvetare börjar man givetvis genast fundera över hur de har lyckats med allt detta. Spelmotorn heter Objectnaut och vad jag har luskat fram så tog det fem medlemmar av utvecklingsteamet ett halvår att gå igenom ordböcker, lexikon med mera för att skapa en databas av olika föremål inom spelmotorns ramar, utöver denna tid så sysslade man med att skapa grafik och AI. Hela processen kring hur de lyckades skapa grafik och matchande AI till de olika föremålen i spelen låter jag vara osagd, vad jag däremot kan gå i god för är att man med några få undantag (alkohol och sexuella referenser) kan få fram princip vadsomhelst i detta spel. Cthulhu, Longcat, Large Hadron Collider, Bigfoot, Velociraptorer med mera. Scribblenauts är ett bitvis fantastiskt underhållande spel med en i det närmaste oändlig potential, vilket gör det desto tråkigare att dess kontroll på Nintendo DS är allt annat än klockren, någonting som inte borde ha varit omöjligt att åtgärda kan tyckas.

Typing of the Dead är en annan typ av spel där du använder dig av textinput som en del av spelmekaniken, det är någonting så ovanligt som en arkadshooter, där du skjuter fiender genom att skriva in de små ord som ploppar upp ovanför deras huvuden i tid. Detta spel visar kanske inte på de mer sofistikerade sidorna av hur man kan använda textinput som del av spel men istället hur man kan ta ett koncept, vända upp och ner på det och ändå skapa någonting som människor faktiskt tycker om kan ha jäkligt kul med. Speciellt i de senare nivåerna av detta spel börjar de olika ord som ploppar upp ovanför de blodtörstiga zombiesarna bli fruktansvärt bisarra, någonting för omotiverade lågstadieklassare kanske? Zombieslakt och rättstavning, på en och samma gång!

Sist ut skulle jag vilja uppmärksamma ett spel jag stött på i förbifarten då jag läste AI, nämligen Façade (PC, MAC), ett riktigt häftigt spel som visar på vad man kan göra med AI och naturligt språk. Spelet skapades som ett experiment och interaktionen med karaktärerna i spelet sker helt via naturligt språk, du skriver och de svarar. AI’n är väldigt fascinerande, trots att spelet enbart utgår från ett scenario är ingen spelomgång sig lik, beroende på hur du interagerar och kommunicerar med karaktärerna förändras deras sätt att tolka det du säger. Rent spontant är det faktiskt väldigt uppfriskande att se ett spel som inkorporerar många olika delar och ämnen som tas upp på vårt program, allt detta paketerat på ett snyggt och underhållande sätt. Rekommenderas definitivt till alla kogvetare!

/Johannes Ahlström

Vidare läsning för den intresserade:

Scribblenauts
Typing of the Dead
Façade

KondVet åter i hetluften

2009-11-23T16:01:00.006+01:00

Vitklädda KondVet försvarade KogVets gröna färger i söndagens innebandyturnering på Campushallen. Första matchen mot FLÅMKE slutade med en övertygande 10-3-seger, vilket stegrade förhoppningarna. Tyvärr slutade den trots allt ganska jämna drabbningen med Läk(t)arlirarna 4-7. Detta innebar att den avslutande gruppspelsmatchen mot Tomtar & Troll blev helt avgörande för vilket av lagen som skulle få spela final mot Läk(t)arlirarna.

Anna var verkligen med i matchen, liksom resterna från rymdfesten.

Inställningen var som vanligt den bästa, men trots ett stort stöd från publiken (gisssa vem?) och att Tomtar & Troll spelade i det närmaste Box Play hela den första halvleken gavs inte den utdelning som krävdes. Den andra halvleken blev andlöst spännande: 5-6 var ställningen då endast 6 minuter återstod. I det läget plockade KondVets lagkapten och specielle målgörare Jonas fram trollstaven och skickade in 6-6 från kortlinjen.

KondVet tackar FLÅMKE efter vinsten i "bronsmatchen".

Målskillnadsaffären avgjordes dock inte till KondVets fördel. Med ett (1) gjort mål mer totalt tog sig Tomtar & Troll till final, medan KondVet fick lägga fokus på bronsmatch mot FLÅMKE. Efter första halvlek i denna match stod det här 6-3, och trots att bytena blev allt kortare och de tre första matcherna verkligen syntes på exposiviteten i löpningarna, hölls modet uppe.

Stina firade sitt sista framträdande i KondVet med en banan.

Exempelvis förde Fabian och Jonas en allvarlig diskussion om hur många mål per minut som skulle behöva göras för att man skulle komma upp i totalt etthundra. Denna målsättning uppnåddes dock inte - matchen slutade 12-7 - men de flesta var ändå vid gott mod efteråt. Detta gällde inte minst Fabian, Stina och Karin som (enligt egen utsago) gjorde sina sista matcher för KondVet. Och vad kunde då vara bättre än att avsluta med en seger?

Text & Foto: Magnus Johansson

Cogito testar: Fylle-SMS!

2009-11-17T10:39:00.013+01:00

Inledning och bakgrund

Alla har vi väl varit med om att stå på [hg]:s toalett sent en lördagsnatt, blundandes med ena ögat för att kunna fokusera på skärmen till den mobiltelefon vi håller i handen, författandes vad vi just då uppfattar som spirituella/suggestiva/genialiska meddelanden till en mer eller mindre tveksam andra part. I eftertankens – och bakfyllans – kranka blekhet är det emellertid inte säkert att sms:en i utkorgen känns lika klockrena.

Oavsett vilket, är mobiltelefonen ett verktyg som den moderna människan inkorporerat som tjänare i sin vardag och det är därför önskvärt att den skall fungera så ergonomiskt och friktionsfritt som möjligt i de mest varierade situationer.

Syfte

Cogitoredaktionen beslöt att reda ut vilken sorts telefon som är människans bästa festkompis, genom att undersöka olika telefoners kapacitet gällande sms-konstruktion under influens av alkohol. Frågeställningen var: Vilken telefon är mest användarvänlig i fyllesms-situationen? Redaktionen vill även tillägga att testet blivit godkänt av den numera abdikerade (och saknade) cogitomedlemmen Oscar Carlsson, något som vi ser som en garanti för god forskning.

Metod

En nästan fullständig redaktion samlades i Ryd för gemensamt matintag innan testets början, för att garantera en så jämn och rättvis berusningsnivå som möjligt. En person agerade försöksledare och observatör, medan övriga fem var försöksdeltagare.

Fem telefoner av olika fabrikat och med olika egenskaper testades: En flashig iPhone 3G med touch-tangentbord, en SonyEricsson w890i med minimal knappsats, en sketen gammal Nokia 6300, en ihopfällbar Samsung (modell billig), samt en HTC s710 med utfällbart mini-tangentbord.

Varje telefon testades av varje person, det vill säga fem gånger, på tre olika fyllenivåer: nykter, salongs och karate. Nykter-nivåns syfte var att dämpa eventuella inlärningseffekter. Testet bestod i att samtliga fem försökspersoner fick en av ett Pythonskript automatgenererad slumpmässig mening på formen ” Den civiliserade dvärgen skrattade åt ett höghus.”, ”Det oförsiktiga staketet stönade till alla andra.” och så vidare, en mening per telefon. Sedan beräknades den sammanlagda tiden samt summan fel (felstavade ord, missade ord) som producerades på varje telefon.

Resultat

Ni kan utläsa resultaten i nedanstående diagram. Testet indikerar att iPhone är den överlägset snabbaste telefonen, både på varje fyllenivå och som medelvärde.

Även HTC:n gav goda resultat, vilket tyder på att tangentbordstelefoner är att föredra gentemot de med vanlig knappsats. Sämre till ligger den stackars Samsungen, som både tog lång tid att använda och irriterade försöksdeltagarna då den även genererade störst antal felaktiga sms.

Resultaten visar också, kanske till en och annans förvåning, att man blir markant snabbare på att sms:a på karatenivån.

Diskussion

Inledningsvis bör det påpekas att redaktionen ignorerar allt vad störvariabler, validitet och inlärningseffekter heter. Överlag hade försöksdeltagarna svårt att inse att det inte var den egna förmågan som testades, utan telefonernas, vilket ledde till ett utpräglat, och eventuellt av alkoholen förstärkt, tävlingsbeteende med aggressiva utrop såsom: ”Ditt ansikte är en störvariabel!” och ” Jag har ingen telefon? –Den är där! –Någon har inte suddat ut sin skit!”. I takt med att fyllenivån ökade, steg även förvirringen och försöksledaren hade ett tufft jobb att hålla ordning och reda på den tankade redaktionen. Någon uppvisade plötslig fascination för tekniken:”Det är så coolt att den snurrar –fucking awesome! Wii wii!”, och någon annan hade svårt att fokusera ”Kör nu innan jag somnar, nej, vänta!”.

Det som redaktionen tycker är mest intressant att diskutera är den etiska och praktiskt filosofiska frågan huruvida det skall anses som en god sak att kunna producera så korrekta sms på så kort tid som möjligt under influens av alkohol. Vill man verkligen att ens dimmiga intentioner skall kunna tolkas av mottagaren, eller är det bättre att ett fullständigt obegripligt sms landar i mottagarens inkorg och på så vis inte orsakar vare sig nytta eller skada? Ur det perspektivet kanske Samsung rent av är en vinnare i vårt användbarhetstest, medan iPhone förråder stenåldersmänniskan.

Text: Gro Dahlbom

Foto & grafik: Mattias Lindgren

Nazister, Knark & Liftarens Guide till Galaxen

2009-11-04T12:04:00.028+01:00

Jag tänkte som långvarigaste (aktiva) åldring i Cogitoredaktionen dra en blänkare om vad vi egentligen håller på med. Detta är nostalgiskt dravel likväl som halvdesperata raggningsförsök efter nya meddlemmar (samt brutalt felstavat och halvdrucket i skrivande stund – men det spelar mindre roll). Som ensam förvirrad och vilsen etta för en väldig massa år sedan blev jag en blöt och dimmig kväll på [hg] tillfrågad av en bohemisk full person om jag inte ville skriva för Cogito. Om jag minns rätt var jag smått omsäker, rädd och pissnödig men skrev ändå ner mitt namn på insidan av klisterlappen på den okända mannens snusdosa. Efter någon dag damp det ner ett mail i min inbox och sedan satt jag i en soffa någonstans i Gottfriedsberg och pratade strunt och drack öl. Jag hade tagit mina första stapplande steg i Cogito.

Författaren själv efter att han avreagerat sig på ett stycke elektronik.

Sedan dess har jag haft väldigt roligt. Vi har tänjt gränser, provocerat, stuckit ut hakan, dansat med presslägg på [hg], recenserat okoggiga saker, druckit öl, snackat skit i timtal och gjort lustiga saker i kombination med alkohol. Men framförallt har jag kännt att det alltid funnits en varm famn av gemenskap oavsett människa, tro, ambition eller politiska åsikter. Cogitoredaktionen kan lätt framstå som lätt drogliberal [Ett av Cogitos gamla smeknamn KnarkVet]. Själv är jag inte drogliberal för fem jävla öre men har ändå alltid kännt att Cogitoredaktionen är som mitt andra hem. Alla får vara med och alla hör hemma här.

Cogito i färd med att testa fylle-SMS, artikel kommer snart!

Vi har gjort väldigt mycket kul under den tid jag varit här. Våra möten drar ut i timslånga utläggningar om allt mellan himmel och jord (återkommande teman är nazityskland, knark och liftarens guide till galaxen) över en öl eller en bit mat. Ofta på [hg], men ibland hemma hos någon med över en kopp té. Vi testar saker. Vi har inte riktigt kommit till saker som ”hästar” men vi har bockat av ”avreageringsmetoder” och nu senast fylle SMS (den artikeln kommer nästa vecka – stay tuned!). Jag har recenserat oanvändbara tjeckiska soldatsimulatorer, stekt köttbullar direkt på spisen, blandat ut blåbärssoppa med billiga 2,8:or från Willys och slagit sönder gamla videoapparater med en golfklubba. Mina bravader och äventyr är dock inte representativa för all den galenskap och gemenskap som cogitoredaktionen tillsammans genomlevt. Det är blott ett tomglas på [hg]. Vi är så mycket mer och vi har så mycket mer plats för fler!

Ett Cogitomöte som för ovanlighetens skull inte tar plats på [hg]

Så, hör av dig till redaktor[at]kogvet.se eller cogito[at]kogvet.se. Vi gör allt och ingenting, det finns plats för allt och alla!

Text & Foto: Mattias Lindgren

Ett höstmöte fritt från gnistor

2009-10-12T17:24:00.003+02:00

KogVets avgående och uppspelte ordförande Mattias i talartagen.

På tisdagen [6/10] gick sektionens höstmöte av stapeln. Denna gång på främmande mark i A-huset men som vanligt med ”sittande” mötesordförande Daniel Anundi vid rodret. Den som haft förhoppningar om häftiga personangrepp och slag under bältet, fick snart lov att inse mötets karaktär av en transportsträcka. Att Daniel råkade komma åt DVD-spelaren på kontrollpanelen vid talarbänken utgjorde en av de mer dramatiska händelserna. Inte ens Charlotta Bengtsgård, som lett en arbetsgrupp i syfte att förändra sektionens stadgar med avseende på antalet styrelseposter, lyckades röra upp några smärre känslor. Detta i skarp kontrast till vad som hände på vårmötet, då förslaget yppades för första gången och debattstrecken blev fler än olyckstillbuden på corson en vanlig vardagslunch. Arbetsgruppens förslag röstades igenom utan votering, vilket också blev fallet i valen till de poster som skulle tillsättas. Cogitos utsände kunde hursomhelst rapportera om en mycket välsmakande mugg kaffe och en total mötestid underskridande 2 timmar.

Text: Magnus Johansson

Dialekter på programmet

2009-10-01T19:10:00.012+02:00

Att universitetet är en smältdegel där människor med vitt skilda bakgrunder möts vet vi redan. Det kanske inte alla, utan mest lingvistiknördarna, tänker på är att det också är en plats där dialekter, uttryck och talesätt från landets alla hörn blandas. I linköping överskuggas möjligen detta faktum ibland av fascinationen för den inhemska östgötskan som få av oss lyckas få ett avslappnat förhållande till innan våra universitetsstudier är avslutade. I vilket fall har Cogito botaniserat lite bland kogvetarnas hemhemlingo.

Thomas Wreiner
Årskurs: 4+
Hemhemma: Luleå, Norrbotten

Trots att Luleå är väldigt mycket Norrland för de flesta av oss, är Thomas accent inte alls så utpräglad som man skulle kunna tro. ”Lulemål är mjukare och snällare än mycket annan norrländska”, säger han som förklaring till att han inte låter som i Norrlands Guld-reklamen. En del särprägel tycks även ha slipats bort under Linköpingsåren. ”Folk i Luleå tror inte att jag är från trakten längre”, berättar han. Norrlandskaraktäristika som he (= sätta, ställa, lägga) och fara (istället för ”åka”) har bytts ut mot sydligare influenser. Till exempel har en Skara-bekant introducerat det västgötska gört! (istället för ”gör så”,” gör det”). Även en del östgötaord har lagts till i vokabulären på grund av sitt underhållningsvärde.

När Thomas först kom till Linköping tyckte folk att hans dialekt var aningen exotisk. ”Men om jag kunde prata rikssvenska, så skulle jag nog göra det”, avslutar han.

Cogito smygintervjuar tre anonyma kogvetflickor i café Java, som alla har det gemensamt att de talar en dialekt som närmar sig det väldebatterade begreppet rikssvenska. Huruvida denna ickeaccent existerar eller ej ger sig Cogito inte in på, men faktum är att de tre kogveterskorna pratar en mycket neutral och svårplacerad accent. Två av dem är från Uppland medan den tredje är inflyttad – och därmed icke-gnällande – närkiska. De uppger som så många andra av de Cogito pratat med att deras accent säkert förändrats en del sedan de flyttade till Linköping och börjat utsättas för den dialektbredd som råder här, men att det är svårt att märka på sig själv, skillnaden kan säkert mest utomstående från hemhemma upptäcka. De betonar också att man får med sig nya uttryck när man börjar umgås med nya människor och i nya gäng, som inte nödvändigtvis är dialektbundna utan snarare en sociolekt. På kogvet börjar man också använda sig av utbildnings- och sektionsrelaterade ord som kontext, perception, inkubation, koggigt och kogidoren i diverse sammanhang.

Joel Johansson
Årskurs: 3+
Hemhemma: Färgelanda, Dalsland

Dalsland ligger tvärtemot vad många tror inte norrut utan är ett litet landskap inklämt mellan Värmland, Bohuslän och Västergötland. Härifrån härstammar Joel, kanske mest dialektkänd som Ivar Lo [äijvar leö], hippiesonen från Slaka talande nästan karikatyrmässig östgötska, fusknolla under Nolle-P 2008. Skådespelarinsatsen tyder på viss talang gällande accentväxling, en uppfattning som kan styrkas av den som någonsin hört Joel tala med hemhemmet på telefon – då flödar dalsländskan ohämmat.

”I Dalsland pratar man lite grötigt, bonnigt liksom”, säger han. ”Fredag blir [frädag] och huvudet [hövvet]. Men man låter glad, går upp i slutet av meningar liksom i resten av Västsverige”. Exempel på dalsländska uttryck är bônn (= ”jätte-”, tex bônn värt) och skôl (= ”själv”). ”Lite häcklad har man väl blivit ibland. Men jag är ändå stolt över min dialekt. I Dalsland är det viktigt med lokalpatriotism!”

David Karlsson
Årskurs: 2
Hemhemma: Nässjö, Småland

När man pratar med smålänningen David associerar man kanske snarare till goa gubbar än till Utvandrarna. Enligt honom själv beror det på det ”göteborgsbälte” som påstås gå från Sveriges framsida via Jönköping till Kalmar. Eftersöker man mer klassisk småländska får man söka sig neråt Vetlanda. ”Äldre pratar också mer dialekt än yngre”, säger David. Karaktäristiskt för dialekten är försvinnande r – farsan blir fassan, imorn blir imon och så vidare.

Men David har lätt för att ta efter andra dialekter och därför har han redan påverkats av sin årslånga linköpingsvistelse. ”Sen jag kom hit pratar jag lite mer uppsvenskt och betonar annorlunda än jag gjorde förut”, säger han. Kanske har anpassningen sina skäl. ”När jag kom hit upplevdes min dialekt som extremt komiskt. Särskilt när jag blir arg – då ökar göteborgskan”.

Therese Johansson
Årskurs: 1
Hemhemma: Visby, Gotland

Therese har visserligen flyttat runt en del på Gotland, men Visby, eller [vissby] som man inhemskt uttalar det, är det som känns mest hemhemma. Det där är noga, för på ön kan den insatte urskilja många olika dialekter. För lekmannen kan man nog emellertid säga att de allihop är tämligen karaktäristiska och det går knappast att ta miste på från vilken del av landet Therese kommer. ”Men jag jobbade som telefonförsäljare i Stockholm förut och sedan dess har jag slipat bort en del dialekt, det var jag tvungen till. Annars förstod inte folk vad man sa!”, berättar hon. ”Fast vissa saker går aldrig ur. Jag kommer till exempel alltid att säga [mi] och [di] istället för mig och dig.”

Regina Johansson
Årskurs: Kogvetmaster 1
Hemhemma: Falkenberg, Halland

Regina flyttade till kuststaden Falkenberg i fyraårsåldern, och menar själv att hon inte pratar för staden särskilt typisk dialekt. På riktigt falkenbergamål är det vanligt att man vilt blandar uppsvenska, rullande ”r” med sydsvenska, skorrande dito. Göteborgskan influerar accenten en del och det blir mer av den varan ju längre norrut upp längs kusten man kommer. Runt själva stan härskar en enligt Regina rätt bonnig halländska, men hon har svårt att återge den. Exempel på lokala uttryck är dock inga problem att komma på. ”Vi säger alltid jämte istället för ’bredvid’. Och så säger vi la mycket, precis som man gör i Göteborg, istället för ’väl’”. Ett annat västsvenskt uttryck som går igen i Halland är tyken, ett adjektiv som används om störiga, uppkäftiga eller kaxiga personer.

Cogito pratar även med ett gäng skåningar, en grupp som är ett nästintill obligatoriskt inslag i dialektdiskussioner. Det mytomspunna Skåne utmålas ju gärna liksom hälften svenskt, hälften danskt; hälften konstigt och hälften kontinentalt; sammanlagt 400% rödgult. Nästintill ett eget land, fullt av spettekakor, ålagillen och skorrande r. Möjligen är skånska på grund av sin starka karaktär den dialekt som svenskar är bäst på att särskilja från andra. En av skåningarna som Cogito pratat med uppger att folk visserligen kan fnissa åt hans accent och emellanåt till och med ha riktigt svårt att förstå den, men den är ändå något som han är stolt över. ”Man känner sig unik”, förklarar han. ”Och man känner samhörighet när man träffar andra skåningar!”. Lokala termer tycks det heller inte vara brist på.

Skånepaneles spontana ordlista:

Pittögd – skelögd
Bull – dåligt, tråkigt. Tex ”bull läge!” = tråkigt för dig
Lomma – ficka
Ruva – sårskorpa
Klökas – att få kväljningar
Mög –skit, smuts
Vispa – geting
Pantofflor eller päror – potatis
Braspanna – långpanna

Utan att på något sätt hävda att vår lilla språkresa varit för landet heltäckande, känner sig Cogito uppfriskade av sin promenad i lingvistikens tecken. Vidare uppmanas alla kogvetare att ta vara på och inspireras av varandras mer eller mindre exotiska vokabulär. Det skadar inte att uppdatera sitt ordförråd med lite annat än koggiga facktermer och osofistikerat sludder på en studentpub nära dig.

Text: Gro Dahllbom
Foto: Mattias Lindgren

KogVet på Kalasmottagningen

2009-09-28T09:02:00.005+02:00

För några veckor sedan gick Kalasmottagningen av stapeln. Vår ordförande Mattias i sällskap av Matilda och Tove var där och representerade sektionen. Själva mässan ger föreningar och organisationer en möjlighet att synas inför de nya studenter för att visa vad studentlivet har att erbjuda. Som sektion gör man reklam för sig själv tillsammans med alla andra sektioner och kanske ger nya studenter ett större perspektiv på sektionsvärlden. Huvudsyftet är kanske inte att ragga nya studenter till programmet då terminen precis har börjat. Men det är inte omöjligt att någon känner att de valt fel eller att någon som bara läser enskilda kurser så småningom vill söka in på programmet. Så lite reklam för programmet blev det också. Inte minst den uppskattningsvis 3-åriga son (till en student) som såg ut att vara alldeles övertygad om att maskiner kan tänka när han konfronterades med AIBO-hunden. Får hoppas han har kvar det barndomsminnet när han går ut gymnasiet!

Text: Mattias Kristiansson
Foto: Johannes Ahlström

Valpub på VilleValla

2009-09-15T16:27:00.009+02:00

Med höstmötet i antågande har sektionen lejt två lojala koggisar ur Villevallas personal att hålla puben öppen även denna måndagkväll. Inbjudna är alla kogvetare och inte minst de ettor som är tydliga måltavlor för de poster som snart måste återtillsättas. Bartender Kenny ser ut att trivas och ger Cogitos utsände, tillika kursvärderingsansvarig på sektionen, flera kronor rabatt på en öl som smakar fantastiskt. Att tugga på därtill serverar köksa Karin en sedvanligt smaklig fajita. Så långt en riktigt trevlig kväll, en uppfattning som tycks delas av alla övriga besökare. Men hur skulle det egentligen gå med rekryteringen?

Mobilkamerans bild av kvällen var mindre färgglad än de flesta andras.

- Generellt är det väl styrelseposterna som är svårast att tillsätta, säger ordförande Mattias Kristiansson under en behaglig pratstund höljd under den nattsvarta septemberhimlen. De ettor som vill bli något har redan bestämt sig för att bli fadderister.

Den här ölen uppskattades.

När kvällen är över har ändå omsättningen varit relativt god och intresse anmälts från många aspirerande sektionsarbetare. Jag och Kenny gläds åt tre intressenter till posten som klassrepresentant för ettan, och hoppet inför nästa veckas möte är överlag mycket levande.

Kenny i full färd att tappa upp ett stop glädje.

Text och foto: Magnus Johansson

Spelrecension: ARMA 2

2009-09-14T09:10:00.011+02:00

Skinpaj, pilotbrillor och ryskt pansar. Gerillachic.

Ljuset från den låga solen dansar i trädens grenar. Dagen har knappt vaknat och allting är tyst. En morgonpigg kanin sprätter iväg bort i undervegetationen. Plötsligt hörs ett muller från byn framför dig. En stor turbodisel vaknar till liv och oväsendet ekar i dalgången. En stor grön metallklump skymptas mellan husen. Dina stridskamrater rycker till, någon fumlar fram ettraketgevär och dundrar iväg en raket mot stridsvagnen. Raketen far iväg med ett irriterat visslande och lämnar en spår av rök efter sig. Raketen missar och kastar upp en kaskad av jord och damm. Det ringer i dina öron. Resten av dina kamrater börjar skjuta mot byn. Spårljusen dansar som arga gröna getingar över fälten. Kulsprutorna smattrar. Du ser ingen men tömmer panikartat ditt magasin över tomma gator. Tystnad. Spännigen ligger som en kompakt matta över allting. Röken ligger tät. En förskämd civilist springer bort i panik. Sekunder efter det slår en artellerigranat ner brevid dig. Ett gigantisk dån, ett utdraget ringande. Färgerna försvinner. Allting blir svart. Du möts av en meny ”You are dead. Retry?”.

Fickparkering med stort transportflygplan. Typiskt obra.

ARMA 2 är en realistisk soldatsimulator från det tjeckiska spelföretaget Bohemia Interactive Studios (BIS). Spelet är en direkt uppföljare till ”Armed Assault” som kom för ett par år sedan och som i sin tur är en spirituell uppföljare till Operation Flashpoint. Bohemia gick skilda vägar med sin förra utgivare Codemasters och de behöll rättigheterna till namnet ”Operation Flashoint” och de utvecklar nu själva en uppföljare - men det är en senare historia. ARMA2 är som sagt en soldatsimulator med tyngtpunkt på realism. Inga mätare för hälsa, du kan inte bära runt på 10 olika vapen och om du springer hela tiden blir du bara anfådd och dina händer skakar så pass mycket att du inte träffar bredsidan av en lada innifrån. ARMA2 leverar krig. Ett väldigt lagom distansierar krig som du inte får mardrömmar av men som samtidigt suger in dig tillräckligt för att du ska skita på dig när fienden överaskar med ett bakhåll. Den här spelplattformen är faktiskt så pass realistisk att det producerats specialiserade versioner enbart för militärt simulering och utbildning.

Lokalbefolkning. Don't look twice... or else!

Det är i mångt och mycket ett fantastiskt och vackert spel. Det är väldigt stort, du kan utkämpastora slag med uppåt hundratalet mänskliga spelare, du kan förundras över hur vackert och stämmningsfullt det blir på natten och du kommer tappa hakan första gången du ser en regnbåge. Men du kommer förmodligen också svära dig stum varje gång du av någon anledning tvingas interagera med AI:n, fastnar någonstans i ett interface när du måste byta meny eller får ett obskyrt felmeddelande på tjeckiska. AI:n klarar sig alldeles utmärkt som måltavlor och kan utföra riktigt komplicerade manövrar – så länge ingen människa eller hjulfordon är inblandat. BIS är bevisligen väldigt duktig på att göra ett stort och mäktigt spel. Hårda faktorer såsom att utkämpa slag med flera hundra enheter samtidigt över en jättestor karta ligger dem varmt om hjärtat. Däremot faller de kort när det kommer till de mjuka (kogvet-) faktorerna såsom interface, interaktion med AI och välpolerade inlevelsefulla berättardrivna uppdrag. Interfacet är som en billig solstol. Hur man än gör så fastnar man någonstans och tvingas göra en omväg för att komma rätt. Det är lätt att få ett utbrott á la ”Angry german kid” [länk] varje gång man måste gå från tredjepersonsvyn till ordergivningsmenyn i kartvyn. Man kan heller aldrig vara riktigt säker på vad man håller på med i ordergivningsmenyerna då de hela tiden visar två olika uppsättningar kommandon. Man kan kortfattat beskriva interfacen som gravt okoggiga. Dock så måste man inte använda interfacen alls. Om man spelar med riktiga människor kan man istället skrika, chatta och skriva på kartan vilket är en av spelets största styrkor. Att spela tillsammans med polare och koordinera omfattande fälttåg gör att man gärna glömmer alla bråkiga menyer.

Spelutvecklare med humor <3

Spelet har även en annan väldigt stark sida. Med hjälp av den medföljande uppdragseditorn och ett kraftfullt scriptspråk kan man enkelt skapa egna uppdrag. Det är nästan värt att köpa spelet enbart av den här anledningen. BIS släppte i dagarna utvecklingsverktygen till ARMA 2, så nu går det även att göra nya enheter, vapen och kartor. Traditionellt sett har Operation Flashpoint och Armed Assault haft en väldigt kreativ fanbase som skapat väldigt mycket nytt innehåll. Detta ger även spelet än väldigt lång livslängd. Arma2 lider dock av en hel del brister i interfacet och hanteringen av AI är stundvis värre än tortyr. Dock om man spelar med bra och seriösa människor är den en ren fröjd och man glömmer glatt hur mycket man stundtals hatar spelet.

Grabbarna grus ute på en raggarrunda

Se även:
www.anrop.se
www.arma2.se
www.arma2.com

Text: Mattias Lindgren

NolleP bildreportage

2009-09-01T20:07:00.025+02:00

NolleP är slut och terminen påbörjad. Cogito hade fotografer ute i fält, här kommer en hel del bilder som följer nollorna genom tillställningen.

Dag 1

Det här är våran Webmaster, men det visste ni nog redan

Många tröjor

Många påsar

Många federister (festerister (KrogVet) och fadderister (Kogvetet) som tillsammans bildar Krogvetet - viktigt att inte blanda ihop!

Saft!

Du ska ha en... err... medium?

De första stapplande stegen för en nybildad nollegrupp

En nollegrupp måste givetvis även ha faddrar!

Det regnar inte, vi bara skyddar oss från solen med paraply!

En faddergrupp under rundvandring

Faddermiddag med den obligatoriska maträtten Tacos! Alla älskar Tacos!!!

Ett par federister gör stickprovskontroll och inspekterar kvalitén på våra Tacos. De verkar nöjda

NOM!

Dag 2

Som "embedded" reporter följde Cogito återigen grupp Magaluf under "kul på campus".

Reeeedo?

Steeeeeeeady!

Vi kan inte bara ha bilder på min nollegrupp, eller hur?

Kex

Kan du vissla Jonathan?

Gurgla låtar är jättekul!

Nollan underhåller inte bara sig själv utan även som här - random kårfolk i Kårallen

Limbo!

YES!

Här har vi ett dokumenterat fall av att StuFF faktiskt går ut och informerar sina medlemmar om deras arbete

Snurrig styrelse

Fadderpose

Utagning av lagkapten

KOM IGEN! NER MED DIG!!

Du har nått i skägget där...

FOUL gycklade

Presentation av laget inför filosofiska spelen

KapteneN

Dag 3

Tredje dagen bjöd på stadsvandring där nollan skulle lära känna Linköpings stadskärna lite bättre.

Kartläsare

Chefen föreläser om stångå-ån

Filbyterstatyn med fildelare

På kvällen spelades det touchball mellan faddrar och nollan. Faddrarna van 2-1

Dag 4

Så var det äntligen dags för Filosofiska spelen. KogVet gick inte till final, men spöade i alla fall PA. Bra jobbat!

Samling utanför Key-huset inför FS...

... bjöd på en del avslöjanden

Nollan smörjer in chiefen med solkräm. Det är viktigt att skydda sig!

Förväntningarna på topp!

Inte bara nollan och faddern var på plats. Även andra kogvetare slöt upp

Utkik

Laget

FRAMÅT!

Hammra spik i en planka. Något som Kogvetare uppenbarligen är väldigt duktiga på

Hopp!

Smörande för konferensiererna

Cheerleader!

Mänskligt torn!

Mänsklig mobil tron

Nom...

...OM NOM NOM NOM!

Faddrar. Utan dem kan man inte ha NolleP. GO FADDRAR!

Ironisk fadder

PAmp:arna övervakar

Dag 8

All världens mat. Eller middag på hjul som det hette på min tid. Här sitter vi och äter efterrätt hemma hoss Fanny.
Senare på kvällen eldade Fredrik utanför [hg].

Dag 11

Bamseklubben: Nollan skulle lära sig att hitta lite bättre i Ryd. Stationer med lekar var utplacerade vid de viktigaste punkterna som man bör känna till i Ryd. Koggidoren, Andreas gatukök, Skåland, Volleybollplanen och Hemköp.

Nollan använder egentillverkade signalflaggor

Grupp "Botten upp" i spänd förväntan på sin uppgift...

Som bestod i att köra ner handen i en hink med gröt och beskriva 12 föremål som finns i den

Sen skulle man kasta ägg... det gick sådär :P

Nollan skaffar extrapoäng genom att rulla nerför en kulle - Här väldigt snurrig nollan

Uppvisandet av en snigel gav extrapoäng!

Här traverseras vollybollplanen medelst läskbackar

Det gäller att leva på hoppet

Teamwork

Om man inte klarar uppgifterna kan man alltid fjäska lite :)

Festerister spexar och bjuder på sig själva

Dag 12

Äntligen kom den dagen då Nollan skulle bli Ettan. Efter en fördrink hos en Fadder bar det iväg till Zenit och senare till eftersläppet på NH

Jag har fyra kepsar ergo är jag bättre än dig

Favorit i pris "Vem fan tror att jag är en älg?"

Gyckel från Sångoglam.

Patetgyckel

KrogVet gyckel

Obligatoriska avslutningssången

Det var det hela. Nollan är mottagen och är nu Ettan. Det är bara att se fram emot nästa år!

Foto: Mattias Lindgren
Text: Mattias Lindgren & Cogito

Nollan är här!

2009-08-20T12:04:00.006+02:00

Nollan har förrvisso varit här i snart en vecka nu, men såhär ser den ut. Vi önskar dem alla en rolig nollning och återkommer med bilder och text angående deras eskapader.

/Cogito

En kognitionsvetares våndor

2009-08-18T12:21:00.005+02:00

Tjugo minuter har gått och jag konstaterar att jag rört mig mindre än tio meter framåt. Att Ikea märkt upp sitt nya självbetjäningssystem med ”Snabb-kassor” verkar antagligen vara en stor missuppfattning från företagets sida eller ett ondskefullt, ironiskt skämt. Folket som står i de vanliga kassorna far förbi och jag känner mig lite som en åkgräsklippare på Autobahn. Just när hoppet hade börjat rinna ut och jag nästan fyllt i min adressändring till ”Kassa 5, Ikea” så kommer äntligen familjen framför mig fram till kassorna. ”Ja, då är man snart ute” tänker jag, och genast motbevisades jag av den högre makt som brukar motbevisa mig. Familjen ifråga ska tydligen dela upp sina saker för att kunna ockupera maximalt med plats och går var och en till en egen självbetjäningstation.

Detta kanske ni tro skulle leda till att hela köpprocessen skulle gå snabbare, för det verkar ju logisk. Och så hade det kunnat vara, om personerna i hade haft mer än fyra hjärnceller att dela mellan sig. Istället måste de få hjälp av personalen i varenda steg på datorn för att kunna genomföra sina köp.

När man sedan själv ska göra sina köp så möts man av en stor blå knapp märkt ”Påbörja köp”. Och alla alternativen som följer är tydligen och markerade med stora tydliga och färgglada bilder. Tillräckligt för att en femåring skulle förstå dem, eller en vuxen med en femårings intellekt. Jag hade ställts öga mot öga med ett av mänsklighetens för närvarande största problem: Folk är idioter.

Och ett problem som folk på kognitionsvetenskap kommer råka ut för när det kommer till utformning av saker och ting är just att många människor är korkade. Och då inte korkade som i ”Jag kan inte 7:ans multiplikationstabell” utan snarare på nivån ”Va? Är det en dålig idé att förvara katten i mikrovågsugnen?”. Och tittar man på löpsedlarna på våra tidningar så får man en stark känsla av att det bara blir ett större och större problem.

Så hur gör man in praktiken för att utveckla system när man ständigt har ökande krav på simplare gränssnitt? Hur långt ska man gå med förenklingen? Kan det vara så att folk blir dummare av alltmer användarvänliga system? Ingen aning. Men det finns ett uttryck som tragiskt nog är sant: ”Om någon någonsin skapar ett idiotsäkert system så kommer någon skapa en bättre idiot”

Text: Johan Felixsson

Intryck från SOF

2009-08-18T11:45:00.016+02:00

Förkortningen SOF står givetvis för studentorkesterfestival.

"Hej, vill du möjligtvis köpa sof-programmet? En sof-tidning kanske? DU vill ha en sof-tidning! KOMIGEN KÖP SOF-TIDNINGEN!!!"

Jag misstänker att folk börjar ana en viss desperation i min röst, då deras alltjämt nekande svar börjar ackompanjeras med ett lätt tillbakaryggande. Dags att boosta mina telefonförsäljar-superpowers igen, ta till übertrevlighetsrösten med socker på, och övertyga varenda Linköpingsbo att deras liv garanterat kommer att bli komplett med SOF-programmet i sin ägo. Till slut blev alla tio tidningar jag som "byggare" skulle kränga sålda, och om det berodde på min ungdoms glada år som säljare eller det faktum att jag hade en polis-maskeraddräkt på mig står oklart.

Evenemanget innebär en överhängande risk att man har apkul.

Nu väntade det roliga: att få gå med i kårtegen! Och med "väntade" menar jag verkligen vääääntade. Som byggare blir det en hel del episoder av dötid att slå ihjäl, och då är det tur att man är beväpnad med vattenpistoler. Vi i KrogVet fick äran att benämnas byggare utan att ha byggt ett enda löv, men vi bidrog med lag och ordning utklädda till konstaplar för Majjas flak. Vår oändliga hårdhet mjukades upp lite i kanterna av en dansant herre med kråsigt bröst i orkestern bakom oss, som envisades med att bjuda upp till vals i tid och otid.

Efter EU-valet är Linköping känt för sitt höga antal fildelare.

Till slut bar det av genom staden i krypande fart, och under tiden så bibehölls ordningen på flaket, åtminstone mellan vattenkrigen (nej, vi vattnade inte växterna). En och annan betraktande KogVetare fick sig däremot en dusch. Aldrig har jag blivit förevigad på så många kort av så många olika människor vid ett och samma tillfälle, men som icke-student kanske SOF-kårtegen är en av årets mest spännande händelse, säkert värd att ha ungefär 300 miljarder foton på!

Bängen trålar.

Text: Fanny Molander

Foto: Mattias Lindgren

Bilder från KVIT

2009-06-02T18:25:00.009+02:00

För den som av praktiska skäl (eller på grund av ett leverne under en sten) missat årets största kognitionsvetenskapliga händelse, KVIT 2009, kan vi i Cogito-redaktionen rädda er dag - ty vi var där, vi lyssnade, vi reflekterade och vi fotograferade!

KVIT gick av stapeln mellan den 7:e och den 8:e maj, och hölls i år på Nationernas Hus i Linköping. Förutom sju grymt intressanta föreläsningar stod även en sittning, en (regnig) utomhusgrillning och besök av kognitionsvetare från inte mindre än Umeå, Nederländerna och Tyskland på programmet. Awesomest KVIT ever! (vilket även Vaughan Bell intygar)

Fotografer var Johannes Ahlström, Mattias Lindgren och Oscar Carlsson.

OBS - bilden är inte photoshoppad!

Jens Allwood talade om Intercultural Communication.

Blandad publik från (nästan) halva Europa.

Jiri Trnka talade om Understanding command and control in response operations.

Undertecknad avslöjar någons alla hemligheter.

Kristina Höök talade om Mind, body and interaction (även om hon här mest svarar på frågor).

Hänförd publik

Sittning på Platå med 91 gäster (!!!).

Psyko kom och underhöll publiken, mycket uppskattat.

KrogVetet ville inte vara sämre, minsann!

Vaughan Bell från mindhacks.com talade om Cognitive Neuropsychiatry: The Normal Mind and Brain Through the Lens of Disorder.

Vaughan Bell passade även på att hypnotisera hela publiken, bokstavligt talat alltså.

Pentti O A Haikonen talade om Artificial Cognition and Consciousness.

Långväga kognitionsvetenskaplig be.sökare.

Pentti svarar på frågor efter sin föreläsning.

Björn Norberg talade om Beyond Future – Art that brings you to the future of technology and beyond.

Mathias Osvath talade om Conscious prospection? On uniquely human abilities in great apes.

Regn, vilket regn?

Johannes Ahlström.

Grillningen blev lite mer regning än planerat.

Modiga (om än missnöjda?) kognitionsvetare stannade i regnet.

KVIT avslutades med en traditionell kognitionsvetenskaplig sittfest i kogidoren innan Utekravallen.

/Cogito

KondVet avslutade grundserien med förlust

2009-05-06T19:41:00.007+02:00

Minutiös uppvärmning föregick söndagens match.

KondVets innebandysektion hade i det närmaste säkrat tredjeplatsen i grundserien i CM (CampushallenMästerskapen, kanske?), varför ambitionsnivån kanske inte var på topp inför söndagens finalspelsgenrep mot Läk(t)arlirarna. Lagkapten Stina gjorde ändå sitt yttersta för att få ut det mesta och bästa ur sina medspelare. Ett 90 minuter långt fotbollspass följdes av en halvtimmes vila, innan det var dags att äntra planen inför den fanatiska, enhövdade hejaklacken, utrustad med sedvanliga slagdängor som ”Sattelit”, ”4 sekunder” och ”When a Man lovas a Woman”. Fabian gav också KondVet bästa tänkbara start med sitt påpassliga 1-0-mål. Den första halvleken blev annars en jämn historia och slutade 4-3 i KondVets favör. I den andra blottades dock vissa försvarsmässiga brister, vilket ledde till att läk(t)arna till slut kunde gå ifrån och vinna med 7-5.

Glada miner minuterna före matchstart. Det skulle dock bli andra bullar.

KondVets oförtrutet kämpande backklippa Stina var besviken på resultatet men spelmässigt nöjd: ”Hade vi haft 4 minuter till hade vi vunnit!” Medhåll erhölls från Anna: ”Mycket bra spelat av KondVet.” Spelmotorn Johanna, som spetsat den stenhårda uppvärmningen med ytterligare en match, var mer filosofiskt lagd: ”Bollen är rund, gräset är grönt.” För krigarna i KondVet väntar nu ett spännande finalspel. På första bänkraden: Cogito förstås!

Anna deppar ihop efter den tunga förlusten.

Dagens stålvilja tilldelar Cogito den evigt springande spjutspetsen Jonas, som ställde upp och nätade mångfaldigt trots att han under lördagen misstagit sitt vänstra pekfinger för en bit fläskfilé och fått ta sin tillflykt till akuten.

/Magnus Johansson

Vårkrönika

2009-04-29T07:30:00.006+02:00

I natt kom regnet för första gången på evigheter. Redan van vid strålande vårdagar så nära gränsande till sommar att det bara tycks finnas ett tunt smörpapper som skiljer dem åt, surade jag en stund över min gröt. Sedan föreställde jag mig hur allt nu skulle komma att slå ut i betvingande grönska och förlät den våta asfalten och de grå skyarna.

Övergången årstider emellan tycks vara ett av de främsta bevisen på att vi människor inte är så rationella som de AI-agenter vi kanske vill prestera som. Det mörka halvåret känner vi oss tröttare, mer melankoliska och sårbara för vardagens motstånd; och fast det känns förnedrande att påverkas av något så trivialt som vädret så kanske vi erkänner att det här med höstdepression, det är nog inte så främmande trots allt. När våren sedan plötsligt kliver fram är det ett faktum: visst är vi obestridligt biologiskt och naturbundna varelser!

För så fort solen orkar sig igenom molntäcket sitter studenter som klistrade längs Corsons husfasader iklädda solglasögon och upprullade t-shirtärmar. Bara timmar in på vårens första eftermiddag doftar hela Ryd grillning och kön till Bosses nyöppnade glassbar ringlar lång. Folk drabbas av någon slags yster glädjepsykos och plötsligt är varenda människa trevlig, generös och lättsam.

För att fortfarande kunna prestera stänger vi in oss i B-husets dunkelt elektriska vacuum dit inga årstider når. I SU-pul och café Java kan man åtminstone tillfälligt förtränga att våren exploderar där utanför och på så vis få lite skolarbete gjort. Men lindringen är tillfällig. Årstidens berusning lämnar inte helt våra kroppar och det är svårt att känna att hemtentor och mellangruppsexperiment är relevanta i tider som dessa.

Förlösta och yra som vore vi nyvakna beter vi oss således irrationellt och kortsiktigt och prioriterar bort seminarieläsning till förmån för beachvolley och öl på hg:s uteservering . Det verkar det som om vi är programmerade att suga ut varje solstråle ur den ljuva årstid som ligger framför oss. Nästan stressade av minnet av en oändligt lång, oändligt mörk och oändligt kall vinter som liksom ligger lagrat i våra ryggrader, integrerat med vår varelse.

På morgnar och förmiddagar cyklar jag nedför Vallabacken. Mitt i backen blundar jag några få sekunder; känner hur hjulen rullar allt fortare, känner fartvind och sommardofter mot mitt ansikte, känner pirr i magen och ser mot ögonlocken hur solen silar genom det sprödgröna lövverket. Då ter det sig som om tanke och känsla vore ett, det är nästintill omöjligt att skilja dem åt. Och jag tänker att hit, hit kan datorerna aldrig nå, för det här är mänsklighetens essens. Eller?

Text: Gro Dahlbom

Plugga utomlands, och sen då?

2009-04-22T20:15:00.013+02:00

Det finns några saker som är bra att veta för er kogvetare som är redan är utomlands. Nämligen vad ni bör ha i åtanke inför er hemkomst till LiU. Om ni kommer hem vill säga! Givetvis är följande information matnyttig även för koggare som ligger i startgroparna för att testa sina vingar som internationella studenter. Först är det bra att ägna några tankar åt papperskarusellen. Skickade du in alla dokumenten som du dyrt och heligt lovade att skicka in? Med alla underskrifter som behövs? Har du ordnat med intyg på avklarade kurser? Har du bokat en tid med studievägledaren för tillgodoräkning?

Om allt ovan är avbockat återstår det bara att lära sig tala svenska igen, luta sig tillbaka och njuta av den så kallade omvända kulturkrocken. Givetvis ska du även skriva en studentrapport för STARS så att framtida utbytesstudenter kan dra nytta av dina eskapader. Glöm inte att hålla kontakten med alla dina nya vänner runtom i stora vida världen. Förhoppningsvis har dessa tre blogginlägg om studier utomlands varit till hjälp för kognitionsvetare med ambition att studera utomlands.

Creds till NASA för att de fotade jorden och inte copyrightade bilden.

/Albin Sundin

Spelrecension - Empire: Total War

2009-04-15T09:16:00.006+02:00

Hej och välkomna till dagens [alternativa] historielektion. Idag ska vi behandla Sverige under stormaktstiden. Det hela började tidigt med väldigt spända relationer till Danmark vilket snart resulterade i krig där Danmark och Norge snabbt besegrades. Kort därefter bröt det ut krig med dåvarande Polen/Lithauen och även Ryssland. På grund av en intensiv satsning på utbildning och upplysning ökade den svenska längtan efter frihet och jämlikhet. Således störtades Karl XII 1729 och halshögs och republiken Sverige utropades. Året därefter intar den Svenska hären Moskva och kort därefter faller även hela Ryssland. Med starka allianser i det Ottomanska riket (Turkiet) och Indien låg Europa öppet för den Svenska armadan som fullkomligen krossade resten av de forna europeiska länderna. Vid slutet av 1700 talet existerade blott Sverige, det Ottomanska riket, Indien och USA.

Jag tror vi vinner den här striden grabbar

Ja, visst låter det roligt att med den stora rollern och färghinken måla om världskartan blågul? Det är det verkligen. Det är med barnslig förtjusning som man ser regalskeppet Wasa krossa den Engelska, Spanska och Franska flottan. Man blir tårögd när Carl von Linné lägger sista handen på de verk som blir de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men ungefär där någonstans tar det slut. Det är kul en stund att forska fram alla teknologier, krixxa sönder europa och leka pirat på de sju haven. Men sen tar det slut. Efter att ha spelat igenom en kampanj känner jag mest ”jaha, vad ska jag göra nu då?”. Ett försök att spela som Nederländerna på en högre svårighetsgrad bemöts enbart med nederlag och en bitter smak av arbiträrt dåligt kodad AI och torftig design. Buggarna som får spelet att tokkrasha och det frenetiska drag-and-dropandet när man ska slå ihop trupper är fruktansvärt irriterande.

Regalskeppet Wasa, mer än 5 minuter efter avfärd.

Multiplayer med polare kan säkerligen höja spelet ytterligare då AI:n antingen tokrusar rakt på dig eller gräver ner sig. Vilket i stort sett begränsar dig till ungefär samma valmöjligheter. Har du forskat fram mycket teknologi finns det en del roliga saker som kan få striderna att vända sig i din favör. Teknologiträdet är välutvecklat, men känns inte riktigt fulländat. En duktig härförare kan lätt lägga under sig tillräckligt med nationer som besitter utbildningsäten för att slutföra all möjlig forskning på ungefär 60 år. Jag tycker att det blir både en för och en nackdel att spelet enbart fokuserar på tiden 1700-1799. När man tragglat igenom en hel kampanj är man glad att det är över (men får bara en kort video som belöning, jag hade hellre sett jättemycket rolig statistik över mina 99 års erövringar) men jag hade nästan velat kunna forska fram saker som ligger inom det nästa århundradet. Men det kanske är frågan om ett senare tillskott i spelserien.

Man myser av synen när ett batteri med raketartelleri fyrar av sina salvor. Eller skiter ner sig - beroende på vilken sida av dem som man står

I korthet så bjuder Empire: Total War på trevligt spelade men som man tyvärr lätt tröttnar på så länge man inte är militärhistoriker eller fruktansvärt uttråkad student med storhetsvansinne. Spelet erbjuder många trevliga strategiska samt taktiska element och möjligheter till spelstrategier som säkerligen tilltalar många olika spelsätt. Samt att man får möjlighet att krossa Danmark :)

DÖ DANSKJÄVLAR!/ENKELRIKTA ÖRESUNDSBRON!

Ur ett kogvet perspektiv är spelet lite för omständigt ibland. Enhetshanteringen kunde skötts smidigare och de högre svårighetgraderna känns enbart som att man gör de egna styrkorna svagare och motståndarens bättre. Här skulle man då istället haft en ”smartare” AI. Dock så introduceras spelet bra för den oinsatte och vi måste återigen poängtera hur spelet tillfredställer ens mörkaste kontrollbehov då man får fara fram som en ångvält över Europakartan. Kul spel, men inte riktigt så långlivat som förväntat.

Man kan med fördel använda sin omgivning som bla. försvar. I det här fallet en stenmur och 300 fallna engelsmän.

/Mattias Lindgren

En avgående redaktörs bekännelser

2009-04-08T21:40:00.004+02:00

Efter ett mycket lustigt vårmöte gick jag ifrån lokalen vald till redaktör för Cogito. Exakt hur det hade gått till är jag inte riktigt säker på, en tanke som förmodligen delades av fler i lokalen vid denna tidpunkt. Det hade gått snett någonstans, utan tvekan.

Ett år senare när jag träder av min post som redaktör för sektionstidningen (numera förklädd som blogg) Cogito gör jag det med en viss måtta vemod. Vad som initialt tycktes vara ohyggligt skrämmande visade sig faktiskt vara riktigt roligt. Cogito har genomgått en hel del förändringar det senaste året, förhoppningsvis till det bättre. En stor förändring är att Cogito inte längre ligger på kogvets egna hemsida, något som vi trodde skulle vara en temporär åtgärd fram tills att den nya kogvetsidan dök upp. Ett år senare så, tja, ni förstår.

Att jobba som redaktör är förmodligen en av de förmånligaste platser man kan erhålla inom vår sektion, med vissa reservationer. Dessa involverar att du ska tycka om att sitta på HG (där det säljs öl) och att tjata på människor lite välmenande samt emellanåt kläcka ur dig ett par galna idéer. För mig så passade ovanstående kriterier bra, relationen till Cogito frodades. Nu har det dock blivit dags för mig att gå skilda vägar med Cogito, och låta nya krafter ta över för att åter igen väcka den inneboende kärlek som gömmer sig någonstans mellan de gamla papperstidningarna och det nya bloggformatet. En resa som Albin Sundin kommer att föra vidare Cogito på. Med god förhoppning leder denna resa till att Cogitos namn lyckas etablera sig på programmet och sekundärt, erhålla världsherravälde.

/Johannes Ahlström

Är GOFA en realitet?

2009-04-01T17:58:00.007+02:00

I dagarna publicerar en högt ansedd forskare vid Uppsala universitet, Ted Borg, sin sensationella artikel ”The Ornithological Foundation for a New Field Of True Artiﬁcial Intelligence” i tidskriften Nature. Publiceringen anses av många vara högst kontroversiell, då Borgs fynd ännu har lyckats replikeras av någon annan forskare.

Så vad är det sensationella i Borgs artikel?

Borg menar att man kan skapa artiﬁciella medvetanden, under förutsättning att dess kunskapsbas är tillräckligt soﬁstikerad, och att den bästa grogrunden för detta är BirdQuests ornitologiska databas. Cogito har lyckats ta kontakt med Ted över telefon och frågar vart hela den kontroversiella idén grundades:

- Jag upptäckte av en slump att BirdQuests interaktiva terminal börjat svara annorlunda och konstigt på frågor man ställde till den, och började ställa frågor som inte handlade om enbart fåglar, utan om Egypten (red. anm., Borg var tidigare en egyptolog), och blev förvånad när jag ﬁck svar!

Borg fortsatte sedan att kommunicera med BirdQuest tills dessa tillsammans författat artikeln. Först var det ingen som trodde att artikeln var allvarlig, tills några av Natureʼs granskare, inbjudna på promoveringen av Borgs kollega Franz Joseph Gall, under efterfesten slutligen övertalades att besöka och konversera med BirdQuest. Därefter var publikationen ett faktum.

Cogito har försökt nå BirdQuest för en kommentar (och lite konversation), men Borg hävdar att BirdQuest nu har ﬂyttats till ett soligt land utan datalagringsdirektiv, för att värna om hens [sic] integritet.

/Oscar Carlsson

KVIT? Har det något med kvitter att göra?

2009-03-25T21:08:00.009+01:00

En fågel KVITtrade i mitt öra att något stort är på gång. Den 7-8 maj har jag fått höra, but fear not! Cogito har ett försprång. För den förvirrade etta (eller den jätteförvirrade koggisen i äldre årskurser) som ännu inte har hört talas om KVIT kan det vara intressant att veta att det för oss är årets största händelse förutom NolleP! Det är dock inte alltid så lätt att skilja på alla dessa bokstavskombinationsevenemang som KVIT, KVIA, KVIU etc., och KVIT visade sig vara det svåraste att lista ut betydelsen av. Kognitionsvetenskap o tiden? Kognitionsvetare i talarstolen? Kognitionsvetenskap is theshit? Efter lite grävande visade det sig dock att KVIT står för Kognitionsvetenskap Information Technology. Ok, so far so good, men denna förvirrade etta ämnade ta reda på mer utöver bokstavskombinationen, varför hon mailtrakasserade en intet ont anande koggis med koll.

Hej! Vem är du och varför ska vi fråga dig om KVIT?

Stina Andrén, kogvet-trea. Jag är KVIT-ansvarig för i år, och blev alltså vald förra vårmötet. Jag var med i KVIT-gruppen förra året också, en erfarenhet som gör det betydligt enklare att vara KVIT-ansvarig i år.

Vilka fler koggisar här i Linköping är engagerade?

I KVIT-gruppen är Fredrik Köhler, Sofia Nygren, David Wetterbro, Sally Ståhl, Hu Hongzhan, Mattias Östergren och Anna Holmqvist med. Sittningen ordnas av Malin Karlsson och Emma Hallstan. Hollandsgruppen med Mattias Östergren i ledningen tar hand om de holländare som kommer och hälsar på oss.

Så: vad är KVIT? Förklara så som du skulle förklara för ett barn (ettan)

KVIT är ett årligt kognitionsvetenskapligt symposium som anordnas av kogvetsektionen. Med symposium menas att det är som en konferens. KVIT anordnades för första gången 1993, vilket innebär att det faktiskt är äldre än självaste kogvetprogrammet! Det är KogVetsektionens största arrangemang utöver NolleP. Varje år bjuds sex till åtta talare in, som håller föredrag om sin forskning inom något av kognitionsvetenskapens sex olika delområden. KVIT håller på i en och en halv dag med föreläsningar med mera under dagtid. Första kvällen är det dessutom KVIT-sittning och andra kvällen är det KVIT-grillning som anordnas av festeriet.

Massa skoj med andra ord! Men jag hittar bara hemsidan för KVIT 2008, finns det någon för i år?

Årets sida kommer att lanseras inom de närmsta veckorna, och då kommer alla kogvetare att meddelas via mail. Under tiden kan ni alltid kika in på den gamla sidan om ni vill få en bättre uppfattning om vad som kommer hända!

Har ni spikat några häftiga namn?

Absolut. Bland annat kommer Vaughan Bell (från London) som skriver bloggen Mind Hacks och kommer prata om neuropsykiatriska sjukdomar och hur de kan lära oss om "vanlig" kognition. Pentti Haikonen (från Helsingfors) att prata om artificiell kognition och artificiellt medvetande. Kristina Höök (från Stockholm), som kommer prata om interaktionsdesign och känslor och kroppsspråk. Björn Norberg kommer även att tala, och för att få ett hum om vad han kommer att prata om följer ett utdrag ur hans abstract: "...the relation between man and machine, science and philosophy, fantasy and reality. In my project art meets science and science meets the groundbreaking ideas of the future minds of the most far out artists and thinkers. Hela abstractet kommer att finnas på hemsidan som kommer upp inom kort, liksom mycket mer info om alla talare med mera.

Kan du garantera oss en intervju med någon av talarna?

Ja talarna är säkert intresserade av att bli intervjuade! Det är ju egoboost för dem.

Får vi ta på dom?

...nja

Ok, allt ser ju himla seriöst och pompöst ut. Som förvirrad etta känns det väldigt långt borta. Varför ska jag gå dit förutom för matens skull?

KVIT är jätteroligt! Får inte missas! En bra möjlighet att få se ny och spännande kogvetforskning, och träffa kogvetare från andra länder och städer.

På tal om det, vilka kommer och hälsar på oss?

Det kommer en massa folk! Några från Finland, troligen mellan fem och tio stycken, och ungefär lika många från Osnabrück, Tyskland, samt 15 stycken Holländare från Nijmegen. Dessutom kommer ett par stycken kogvetare från Umeå.

Men vart ska dom bo?!

Holländarna kommer att bo hemma hos snälla Linköpings-koggisar, övriga kommer att fixa boende själva. Så vill man ha en holländare är det fritt fram! Särskilt om man själv är intresserad av en Hollandsvisit i framtiden.

Vilka fantastiskt snälla människor som ställer upp. Själv har jag naturligtvis redan gått med på att husera en holländare. Men hur ska dom ta sig framåt?!

Vi behöver väldigt många cyklar, så råkar man ha en extra eller kan tänka sig att promenera blir de i hollandsgruppen superglada!

Får vi ta på dom? Gäller KVIT-frid?

...

Anyways, på det stora hela, hur går det med förberedelserna?

Det går bra med förberedelserna! Vi började i november och har fått in mycket spons, vilket är bra, men vi håller dock fortfarande på och diskuterar med de sista sponsorerna. Att söka talare tar lång tid då vissa tar lång tid på sig att svara, vilket förskjuter hela processen, men vi har som ovan nämnt fått många intressanta på kroken!

Nåt nytt för i år?

Japp, det kommer att vara på Nationernas Hus i år, och inte på Sagateatern som de flesta tidigare åren. Dessutom blir KVIT-sittningen på Platå (fancy!), vilket inte heller är så vanligt. Vi satsar stort på marknadsföring och kommer till och med att ha lakan på corson! Vi hoppas alltså på att få många besökare, även från andra utbildningar som psykologer, systemvetare, D:are, C:are etc. Tipsa alla du känner!

Det ska jag! Och förhoppningsvis gör våra kära läsare detsamma. Denna förvirrade etta känner sig i alla fall upplyst och ser mycket fram emot denna stora händelse. Så boka in 7-8 maj redan nu och ta gärna kontakt med KVIT- och hollandgruppen om du också känner dig manad att vara snäll och underbar och hjälpsam. Tack Stina & Co för att ni satsar stort på att göra det bästa KVIT någonsin! No pressure!

/Fanny Molander

Vårmötet

2009-03-18T22:57:00.030+01:00

Då kvällens inlägg har lyckats försvinna i etern ersätts detta lite hastigt och lustigt med ett kort inlägg från årets vårmöte. Besökarna under vårmötet lade säkerligen märke till lite lustiga ljud som förekom någonstans långt upp i salen, en cogitoskribent och dennes kamera var till stor del skyldiga för detta oljud. Turligt nog visade sig ett par bilder bli helt okej, vilka sagda cogitoskribent kände sig manad att dela med sig till sektionen.

Kristina blickar ut över salen inför mötets början.

Viktor satt koncentrerat och läste på något som kan förmodas vara skolarbete.

Inskrivning inför mötets början, något som vissa tycktes glömma bort.

Vilket ledde till en hel del huvudbry och omräkningar, sedan kunde mötet inledas.

Genomgång av de reviderade stadgarna, med Charlotta vid rodret.

Johan bevakade engagerat.

Sekunderna före fikapausen utlystes.

Vips så flög fotografen tillika cogitoskribenten Mattias upp och fotograferade som en tok.

Ett skjorta!

Johanna, nominerad till festerichef.

Fanny, nominerad till festerichef.

Felix, nominerad till pr-ansvarig.

Johanna, nominerad till pr-ansvarig.

Mot middag på strandgatan, och vidare!

Middagen gick sedan i irländskt tema, dagen till ära. Utöver närpå ohälsosamma mängder gyckel
från bland annat holgerspexet, kogvetet samt festeriet avslutades middagen med allmänt mingel i den mycket trevliga lokalen som förhoppningsvis kommer gästas av kogvetare vid fler tillfällen.

/Johannes Ahlström

Plugga utomlands, på plats i utlandet!

2009-03-16T21:57:00.007+01:00

Förhoppningsvis var det en och annan som fick upp ögonen för möjligheten att studera utomlands inom ramarna för det kognitionsvetenskapliga programmet. Vad har man att vänta sig när man väl ska iväg till sitt värdland och vidga sina vyer då?

Efter att man tagit sig igenom kafkalabyrinten att söka, nomineras och antas som Erasmus-student gäller det att ta sig till sitt värdland i god tid. Ofta ges språkkurser eller dylika förberedande kurser hos värduniversitetet några veckor innan terminsstarten. Värt att tänka på är att man som utbytesstudent från LiU själv ansvarar för att ordna boende. Hur det ter sig i praktiken skiljer sig lite beroende på var man ska åka. Oftast finns det riktlinjer och hjälp att få hos värduniversitetet. Väl på plats, i sitt nya utländska studentrum nalkas själva utbytesterminen. Det innefattar en del praktikaliter och en del nöje. De kurser som man i samråd med sin programadministratör eller studievägledare har satt siktet på ska nu väljas ur värduniversitetets kurskataloger. Man får vara beredd på att kursutbudet kan ha ändrats i det här skedet, det kan gälla saker som uteblivna kurser, att kursen ges på ett annat språk än vad som tidigare angetts eller liknande, för dig som har tagit dig ända till det skedet innebär det förmodligen inga större problem.

Angående nöjesbiten har de flesta värduniversitet ett nätverk av organiserade mentorer- eller faddrar som ska ta hand om- och visa runt inkommande utbytesstudenter. Det vankas utflykter, introduktionsaktiviteter och en hel del festande både arrangerat av faddrar och utbytesstudenter. Aktiviteterna för utbytesstudenter brukar pågå under hela terminen/läsåret. Internationella middagar, utflykter till andra städer och naturområden i närheten är rätt typiskt, men det kan variera efter värdlandets kultur. När terminen väl är igång är det upp till en själv att i vanlig ordning bedriva sina studier med allt vad det innebär.

Eftersom Hollands/Nederlands-vurmen är stor hos kognitionsvetarna i Linköping, bjuder jag på en film om hur det kan vara att tas emot som utbyteststudent i Groningen, Nederländerna. Med kyrka, skägg, glassig musik och holländsk underfundighet.

/Albin Sundin

Kravalltyper

2009-03-11T22:33:00.020+01:00

Cogito fortsätter att på ett väldigt ovetenskapligt och metodiskt felaktigt sätt dokumentera väl etablerade fördomar i din studentmiljö. Den här gången har vi ställt in våra politiskt inkorrekta, bittra och skadeglada sikten på allas favoritsysselsättning: Kravall!

Notera att alla overaller som ser ut att vara petroleumblå med reflexrevärer enbart är ett slumpartat sammanträffande som absolut inte har att göra med något annat programs overallfärg.
Vi lovar :)

EnsamvargarN
Kanske tappade han bort sina kompisar eller synkade med fel kalender, ragget svek och hånglade random teknolog istället, ingen vet. Ingen vet annat än att EnsamvargarN sitter i gasquen 02:45 med en halvtom avslagen öl med tomt stirrande blick, 2 sekunder från att bli lobbad av snuten.

StorstekarN
Envisas med att beställa "dompa" i Gasquen och steka med 20:or, billiga solbrillor, brunkräm och fejkad Stockholmska inkluderad.

IncestarN
Jagar bara de egna färgerna.

DansarN
Mitten av alla ringar.
Namnet på allas läppar.
Äger alla dansgolv.

AlternativarN
På ett hak någonstans i människostan,
lyssnandes på poesi, med baskern på sne
och ett glas rödvin breve.

C-hustoalettknullarN
Det är långt till Ryd...
Snabbt, ont, ångerfullt, filmat
och på internet dagen efter.

EfterfestarN
Utslängd från Statoil,
14:21 söndag eftermiddag.
Med en seglivad snödriva och en GB-Glassgubbe som enda sällskap.

(däckadpå)FörfestarN

/Mattias Lindgren

Ettan tycker till om första terminen

2009-03-09T22:04:00.014+01:00

Ettans första och hittills koggigaste termin är nu till ända. I egenskap av kursutvärderingsansvarig har jag valt att för Cogitos räkning undersöka hur den uppfattats.

1. Vilken kurs har varit roligast?
2. Vilken föreläsare har varit bäst?
3. Vilket är det mest minnesvärda ögonblicket från termin 1?

David Karlsson:
1. – Ingen.
2. – Ulrich.
3. – Martins gnäll.

Teresia Claesson:
1. – Vad hade vi under första terminen? Jo, förresten, det var nog KogPsyk.
2. – Örjan.
3. – Att basta efter Pallen efter att ha varit vaken i 34 timmar.

Linnéa Möller:
1. – KogPsyk.
2. – Örjan.
3. – Filosofiska spelen!

Georg Abadir:
1. – KogPsyk-labbarna.
2. – Ulrich.
3. – När foten dök upp på Ulrichs PP-presentation... eller när jag hånglade med Robin.

Sofia Bremin:
1. – KogPsyk.
2. – Örjan.
3. – När jag klarade första salstentan.

/Magnus Johansson

Plugga utomlands, någon?

2009-02-25T15:59:00.002+01:00

Nu när KVIU (kogvetare i utlandet) går av stapeln, kan det vara på sin plats att påminna alla kognitionsvetare om lite viktiga datum när det kommer till byråkratikarusellen kring utlandsstudier. Det där med datumen går jag in närmare på i sista stycket. Först ska jag förklara hur man gör för att förverkliga sina ambitioner att bli utbytesstudent. Kognitionsvetare är inte direkt välrepresenterade bland de intresseanmälningar som landar på Filosofiska fakultetens kansli. Kanske är vi för hemkära, för stressade, eller för oinformerade. Det är dock ingen omöjlighet för kogvetare att åka utomlands och med lite framförhållning dessutom få kurserna tillgodoräknade i sin examen.

Det finns flera sätt att komma iväg, jag tänkte bidra med en liten översikt angående hur det går till när man åker som utbytesstudent från LiU (till skillnad från att åka som s.k free mover, dvs utanför ett utbytesprogram). Det hela börjar med ovan nämnda intresseanmälan, som ska skickas in elektroniskt och på papper i sällskap med CV, motiveringsbrev och eventuellt en del intyg. Går allt vägen heter det sedan att du är ”nominerad”. En nominering innebär att du är antagen till utlandsstudier av Filosofiska fakulteten och Utbildningsvetenskap. För att du sedan ska kunna åka iväg gäller det att ansöka direkt till - och bli antagen hos – värduniversitetet. Med ovissheten hängande över sig är det i detta skede ändå dags att reda ut vilka kurser man ska läsa om man blir antagen (vilket oftast verkar vara fallet). Som utbytesstudent från LiU får man inte allt serverat på ett silverfat, det innebär till exempel att man på egen hand ska leta fram kursinformation och söka boende. Men det finns hjälp att tillgå. Angående kursvalen görs dessa bäst i samråd med programadministratören för att försäkra sig om att de kan tillgodoräknas i ens examen från LiU. Annars funkar det bra att åka bara för att det är skoj.

Senast den första februari ska du anmäla ditt intresse för utlandsstudier via LiU. Men ingen fara; det datumet gäller bara för er som vill studera i Europa. Ni som vill åka till en annan världsdel och inte har anmält intresse, missade er chans redan i november! Då de flesta kogvetare kan räkna modulo inser du förhoppningsvis hur detta innebär att man i lugn och ro kan söka till nästa ansökningsomgång. Om man har riktigt bråttom att komma iväg och är bundis med fröken fortuna kan man sikta på att knipa en restplats (endast Europa). Då har man till den tionde september på sig och kan lika gärna sikta på november eller februari. Verkar det krångligt? Verkar det kul? Verkar det vara något för dig? Här kommer lite länkar:

LiU har en sida om utlandsstudier:
http://www.student.liu.se/ut
LiU har också en fin ny folder i PDF-format:
http://www.student.liu.se/content/1/c6/09/67/56/Ut%20i%20v%C3%A4rlden.pdf
På STARS kan man läsa om andra utbytesstudenters erfarenheter:
http://www.stars.liu.se/outbound/

/Albin Sundin