Nu när KVIU (kogvetare i utlandet) går av stapeln, kan det vara på sin plats att påminna alla kognitionsvetare om lite viktiga datum när det kommer till byråkratikarusellen kring utlandsstudier. Det där med datumen går jag in närmare på i sista stycket. Först ska jag förklara hur man gör för att förverkliga sina ambitioner att bli utbytesstudent. Kognitionsvetare är inte direkt välrepresenterade bland de intresseanmälningar som landar på Filosofiska fakultetens kansli. Kanske är vi för hemkära, för stressade, eller för oinformerade. Det är dock ingen omöjlighet för kogvetare att åka utomlands och med lite framförhållning dessutom få kurserna tillgodoräknade i sin examen.
Det finns flera sätt att komma iväg, jag tänkte bidra med en liten översikt angående hur det går till när man åker som utbytesstudent från LiU (till skillnad från att åka som s.k free mover, dvs utanför ett utbytesprogram). Det hela börjar med ovan nämnda intresseanmälan, som ska skickas in elektroniskt och på papper i sällskap med CV, motiveringsbrev och eventuellt en del intyg. Går allt vägen heter det sedan att du är ”nominerad”. En nominering innebär att du är antagen till utlandsstudier av Filosofiska fakulteten och Utbildningsvetenskap. För att du sedan ska kunna åka iväg gäller det att ansöka direkt till - och bli antagen hos – värduniversitetet. Med ovissheten hängande över sig är det i detta skede ändå dags att reda ut vilka kurser man ska läsa om man blir antagen (vilket oftast verkar vara fallet). Som utbytesstudent från LiU får man inte allt serverat på ett silverfat, det innebär till exempel att man på egen hand ska leta fram kursinformation och söka boende. Men det finns hjälp att tillgå. Angående kursvalen görs dessa bäst i samråd med programadministratören för att försäkra sig om att de kan tillgodoräknas i ens examen från LiU. Annars funkar det bra att åka bara för att det är skoj.
Senast den första februari ska du anmäla ditt intresse för utlandsstudier via LiU. Men ingen fara; det datumet gäller bara för er som vill studera i Europa. Ni som vill åka till en annan världsdel och inte har anmält intresse, missade er chans redan i november! Då de flesta kogvetare kan räkna modulo inser du förhoppningsvis hur detta innebär att man i lugn och ro kan söka till nästa ansökningsomgång. Om man har riktigt bråttom att komma iväg och är bundis med fröken fortuna kan man sikta på att knipa en restplats (endast Europa). Då har man till den tionde september på sig och kan lika gärna sikta på november eller februari. Verkar det krångligt? Verkar det kul? Verkar det vara något för dig? Här kommer lite länkar:
LiU har en sida om utlandsstudier:
http://www.student.liu.se/ut
LiU har också en fin ny folder i PDF-format:
http://www.student.liu.se/content/1/c6/09/67/56/Ut%20i%20v%C3%A4rlden.pdf
På STARS kan man läsa om andra utbytesstudenters erfarenheter:
http://www.stars.liu.se/outbound/
/Albin Sundin
onsdag 25 februari 2009
måndag 23 februari 2009
Cogito testar: Whisk(e)y och free-recall
Frågeställning och bakgrund
Kan man kombinera kognitionsvetenskap med allmänt livsnjutande?
Cogitoredaktionen har återigen gått över stock och sten för att finna den ultimata kombinationen av alkohol, ordbajsande och vetenskap. Vi har kombinerat whisk(e)yprovning med free-recall för att i mindre omfattning försöka studera de introspektiva tankegångarna som far igenom ett slitet huvud när det i slutet av en lång vecka sätter sig ner och avnjuter ett glas av livets vatten.
Metod
Först och främst så införskaffades hela åtta stycken olika sorters whisk(e)y. Jack Daniels, Famous Grouse, Grants, Lauders, Jameson, Macallan, Laphroaig och Lagavulin. Två frivilliga (de med flest unika sorters whisk(e)y) ur redaktionen försågs sedan med varsitt whisk(e)y glas (”The Glencairn glass” - det officiell whiskyglaset). För var och en av whisk(e)y sorterna som provades så mättes 1 cl upp i glasen varpå ett initialt luktprov gjordes. Sedan provsmakades drycken och därefter tillsattes ett par droppar vatten och sedan provsmakades whisk(e)yn igen. Efter varje prov så fick deltagarna associera fritt och skriva ner vad de tänkte på. Vi var inte intresserade av att identifiera specifika smaker eller lukter utan enbart vad deltagarna tänkte på. Även om det var ofrånkomligt att stundvis tänka på olika smaker och lukter.
Resultat
Det som först märktes var att de två deltagrna hade två helt olika sätt att uttrycka de tankar som for genom deras huvuden. Den ena ordbajsade gladeligen mer eller mindre relevanta ord med gravt varierande innebörd. En del saker var väntade såsom ”frukt, blåbär, vanilj, enbär och lingon” (lukten från Jack Daniels) men allteftersom kvällen fortgick snurrade tankegångarna iväg. För att nämna några så förekom ”inget, döden, Bergman, avgasrör, röd halsduk” (lukt från Lauders), ”borg, kråkslott, stort, mäktigt, höst, våta löv, bokskog” (Macallan) och min personliga favorit ”efterbrännskammare” (smak + vatten, Laphroaig).
Det som for genom huvudet på vår andra deltagare ritades istället ner och får helt enkelt tala för sig själv.
Slutligen så skall vi även svara på vår inledande frågeställning: Kan man kombinera kognitionsvetenskap med allmänt livsnjutande? Svar ja! (Vi söker även nya skribenter till Cogito reds. anm.)
Free-recall i tecknat format, klicka för förstoring.
Diskussion:
Eftersom det här handlar om hårt marknadsförd varor är det givetvis i stort omöjligt givet det metodiska upplägget att inte generera ett sönderprimat resultat. Fördomar, reklam och personliga preferenser har fritt fått påverka då absolut ingen form av bildtest har genomförts. Däremot så har provningen genererat många roliga associationskedjor som lite såhär i efterhand förmodligen pekar på någon form av semantiskt-nätverks/nod priming hos deltagaren. Fenomenet skulle även kunna förklaras som en väldigt utvecklad intrsopektiv Hawthorneeffekt alternativt flummigt ordbajsade som strävat mot att producera en läsvärd artikel parallellt som det givits en ursäkt att dricka whisk(e)y :)
För bilaga med samtliga ord som uppkom under free-recall var god följ denna länk: http://paste.cplusplus.se/paste.php?id=10813
/Mattias Lindgren & Fanny Molander
Kan man kombinera kognitionsvetenskap med allmänt livsnjutande?
Cogitoredaktionen har återigen gått över stock och sten för att finna den ultimata kombinationen av alkohol, ordbajsande och vetenskap. Vi har kombinerat whisk(e)yprovning med free-recall för att i mindre omfattning försöka studera de introspektiva tankegångarna som far igenom ett slitet huvud när det i slutet av en lång vecka sätter sig ner och avnjuter ett glas av livets vatten.
Metod
Först och främst så införskaffades hela åtta stycken olika sorters whisk(e)y. Jack Daniels, Famous Grouse, Grants, Lauders, Jameson, Macallan, Laphroaig och Lagavulin. Två frivilliga (de med flest unika sorters whisk(e)y) ur redaktionen försågs sedan med varsitt whisk(e)y glas (”The Glencairn glass” - det officiell whiskyglaset). För var och en av whisk(e)y sorterna som provades så mättes 1 cl upp i glasen varpå ett initialt luktprov gjordes. Sedan provsmakades drycken och därefter tillsattes ett par droppar vatten och sedan provsmakades whisk(e)yn igen. Efter varje prov så fick deltagarna associera fritt och skriva ner vad de tänkte på. Vi var inte intresserade av att identifiera specifika smaker eller lukter utan enbart vad deltagarna tänkte på. Även om det var ofrånkomligt att stundvis tänka på olika smaker och lukter.
Resultat
Det som först märktes var att de två deltagrna hade två helt olika sätt att uttrycka de tankar som for genom deras huvuden. Den ena ordbajsade gladeligen mer eller mindre relevanta ord med gravt varierande innebörd. En del saker var väntade såsom ”frukt, blåbär, vanilj, enbär och lingon” (lukten från Jack Daniels) men allteftersom kvällen fortgick snurrade tankegångarna iväg. För att nämna några så förekom ”inget, döden, Bergman, avgasrör, röd halsduk” (lukt från Lauders), ”borg, kråkslott, stort, mäktigt, höst, våta löv, bokskog” (Macallan) och min personliga favorit ”efterbrännskammare” (smak + vatten, Laphroaig).
Det som for genom huvudet på vår andra deltagare ritades istället ner och får helt enkelt tala för sig själv.
Slutligen så skall vi även svara på vår inledande frågeställning: Kan man kombinera kognitionsvetenskap med allmänt livsnjutande? Svar ja! (Vi söker även nya skribenter till Cogito reds. anm.)
Free-recall i tecknat format, klicka för förstoring.Diskussion:
Eftersom det här handlar om hårt marknadsförd varor är det givetvis i stort omöjligt givet det metodiska upplägget att inte generera ett sönderprimat resultat. Fördomar, reklam och personliga preferenser har fritt fått påverka då absolut ingen form av bildtest har genomförts. Däremot så har provningen genererat många roliga associationskedjor som lite såhär i efterhand förmodligen pekar på någon form av semantiskt-nätverks/nod priming hos deltagaren. Fenomenet skulle även kunna förklaras som en väldigt utvecklad intrsopektiv Hawthorneeffekt alternativt flummigt ordbajsade som strävat mot att producera en läsvärd artikel parallellt som det givits en ursäkt att dricka whisk(e)y :)
För bilaga med samtliga ord som uppkom under free-recall var god följ denna länk: http://paste.cplusplus.se/paste.php?id=10813
/Mattias Lindgren & Fanny Molander
onsdag 18 februari 2009
Webbgruppen
En framtida hemsida?Webbgruppen är en samling med tappra själar som pysslar med sektionens epostlistor och hackar på sektionens eminenta hemsida. Webbgruppen pysslar inte enbart med hemsidehackande, utan tycker även om design och ibland även pizza, en maträtt som ofta förtärs under gruppens olika arbetsinsatser, populärt kallade hackatons.
En glad webbgrupp.Tvärtemot vad många tror, så behöver man inte kunna skriva fulländade CMS-system i
MVC-frameworks (vi använder ju Drupal, lol! *doh*) eller tycka om joltcola för att göra något vettigt i webbgruppen, utan webbgruppen är öppen för alla som tycker och tänker något om sektionens hemsida, oavsett vad ens intresseområde må vara. Webbgruppen ser gärna att fler designintresserade personer (oavsett om man är en fullfjädrad interaktionsdesigner eller bara tycker om design överhuvudtaget) hänger med i vårt arbete, då vi helt enkelt behöver tänka mindre på PHP och mer på sexiga gränsnitt.
/Oscar Carlsson
Foto: Johannes Ahlström
tisdag 17 februari 2009
Felix funderingar/fördomar
”Kognitionsvetenskap…?” Kvinnan som sitter i passagerarsätet i taxin tittar på mig med frågande blick. Jag har varit med om det här samtalet flera gånger tidigare. Det brukar följa samma mönster; att jag ser väldigt ung ut för att vara taxiförare, frågan om hur länge jag har jobbat med det och slutligen om jag har andra planer. Att säga att man skulle läsa kognitionsvetenskap ledde alltid till varierade frågor. Om det hade något med kondition att göra? Är det psykologi? Eller bara helt enkelt frågan ”Vad är det för något?”. Det jobbiga var att svara på det. För jag hade ingen aning. Svaret blev oftast något i stil med att det är svårt att beskriva, att det är som psykologi eller bara en enkel axelryckning.
Snabbspolning sju månader och en bit in på andra terminen på tidigare nämnd utbildning. Man börjar bli etablerad på universitetet, det som tidigare var planerade kurserna har blivit till avslutade kurser och man har lärt sig namnen på samtliga klasskamrater och flertalet lärare.
Men problemet med att svara på den gyllene frågan ”Vad är Kognitionsvetenskap?” kvarstår. Jag har avslutat flera kurser, men kan fortfarande inte direkt svara på vad det egentligen är jag läser. Kognitiv psykologi har varvats med lingvistik, matte och programmering. Den röda tråden är minst sagt svår att hitta. Man får ofta höra att det blir annorlunda senare och att det första året är lite osammanhängande, och det kan jag hålla med om. Många gånger känns det som man är med i ett 100-meters lopp där alla springer åt olika håll och hälften av deltagarna har skidor på sig och andra halvan har badkläder.
Kan problemet vara att ”Kognitionsvetenskap” som koncept är lika väl definierat som ett Rorschach-test baserat på en spya utanför Flamman? För ingen kan väl på rak arm säga vad kognitionsvetenskap är?
Men detta är nog mest för att kognitionsvetenskap fortfarande är en vetenskap under utveckling. Den har rätt att vara flummig. Så för oss som läser det nu finns det nog en mycket intressant framtid. Det är nog bara att vänta, följa den väldigt krokiga strömmen och lyssna till rådet att vänta till tvåan då allt blir tydligare.
Det är det jag kommer att göra i alla fall.
/Johan Felixsson
Snabbspolning sju månader och en bit in på andra terminen på tidigare nämnd utbildning. Man börjar bli etablerad på universitetet, det som tidigare var planerade kurserna har blivit till avslutade kurser och man har lärt sig namnen på samtliga klasskamrater och flertalet lärare.
Men problemet med att svara på den gyllene frågan ”Vad är Kognitionsvetenskap?” kvarstår. Jag har avslutat flera kurser, men kan fortfarande inte direkt svara på vad det egentligen är jag läser. Kognitiv psykologi har varvats med lingvistik, matte och programmering. Den röda tråden är minst sagt svår att hitta. Man får ofta höra att det blir annorlunda senare och att det första året är lite osammanhängande, och det kan jag hålla med om. Många gånger känns det som man är med i ett 100-meters lopp där alla springer åt olika håll och hälften av deltagarna har skidor på sig och andra halvan har badkläder.
Kan problemet vara att ”Kognitionsvetenskap” som koncept är lika väl definierat som ett Rorschach-test baserat på en spya utanför Flamman? För ingen kan väl på rak arm säga vad kognitionsvetenskap är?
Men detta är nog mest för att kognitionsvetenskap fortfarande är en vetenskap under utveckling. Den har rätt att vara flummig. Så för oss som läser det nu finns det nog en mycket intressant framtid. Det är nog bara att vänta, följa den väldigt krokiga strömmen och lyssna till rådet att vänta till tvåan då allt blir tydligare.
Det är det jag kommer att göra i alla fall.
/Johan Felixsson
onsdag 11 februari 2009
Tentatyper
Alla har vi någon gång i varje fall skrivit en tenta. När man klurar på frågor som ”Vilken typ av inferensstatistik kan beräknas på beroendemått med nominaldata och medelvärdesskillnadshypotes för kvotdata?”, ”Skriv en fungerade IDA* algoritm”, ”Varför vill man göra kategorier till objekt i språket? visa hur man i predikatlogik kan representera att LHC är ett ishockeylag, att ishockeylag är en typ av lag som spelar ishockey och att ishockey är en sport” eller ”I vilken omfattning är Searles kinesiska rum ett problem för exempel funktionalisten? håller du med Searle i hans invändningar, eller finns det problem i Searles resonemang?” så brukar man sitta ner och titta sig omkring i tentasalen. Cogito har gjort en gravt ovetenskaplig sammanställningar av fördomar och ärketyper som den gemene kogvetare vanligtvis stöter på i tentasalen.
Nihilisten
Inget annat än en penna, helst inte över 4 cm. Och sen tentan. Inget mera. Inte ens sudd.
Överlevaren
Tidsoptimisten
Den överambitiöse
Skriver så att pennan brinner och lämnar in 200 sidor lösbladssvar per fråga.
Fyllot
”Det finns inga omfester”, med Tinton i ena handen och gladeligen redogörandes för kravallens alla bravader med den andre. Får ett halvt poäng för ”hångla med teknologer” på frågan ”nämn fem vanliga psykologiska försvarsmekanismer”. Komplett med kvart-i-tre ragget som sover ruset av sig under bänken.
/Mattias Lindgren
Bild: Mattias Lindgren & Fanny Molander
Nihilisten
ÖverlevarenNihilistens raka motsatts. Har med sig nog proviant och utrustning för att överleva en mindre istid. Lägger ner mer tid på att prassla med sina saker och störa sina tentagrannar än att faktiskt skriva tentan.
Trötter
Konstant pluggande natten igenom tar nu ut sin rätt.
Trötter
Tidsoptimisten”Jag hinner! Det är lugnt!”
Rökaren
Så pass nikotinberoende att denne inte orkar gå ut ur salen.
Rökaren
Den överambitiöse
Fyllot/Mattias Lindgren
Bild: Mattias Lindgren & Fanny Molander
onsdag 4 februari 2009
Cogito testar: aggression
Inledning och bakgrund
Ilska torde vara ett riksbekant fenomen, inte minst bland LiU:s kogvetare. Vem har inte hamrat på tangentbordet i frustration över oexekverbar programkod i pulen eller känt uppgivenheten komma krypande över vaga projekbeskrivningar vid gruppmöten i café Java? Men hur man ska göra för att bli av med sin upparbetade aggression är mindre känt.
Syfte
Cogitoredaktionen beslöt att reda ut begreppen!
Metod
Vi använde oss av en väl utarbetad inomgruppsdesign där valda delar av redaktionen agerade både informanter och försöksledare. För att säkertsälla en garanterad hög irritationsgrad hos deltagarna hade de fått hoppa över ett mål mat och var därmed lagom trötta och hungriga denna gudsförjätna måndagskväll.
Surprise buttsex.
Fyra avreageringsmetoder var planerade att genomföras: kuddkrig/slagsmål, primalskrik i skogen, golfklubbemisshandel av kasserade teknikprylar samt att blundandes räkna till hundra. Det bör påpekas att den sistnämnda, påtagligt lama, metoden var något av en kontrollmetod. En inofficiell hypotes var att denna metod skulle ge betydligt sämre aggressionsdämpning än de tre andra.
Oscar upptäcker hur lätt det är att trä en tråd genom nålsögat iförd tumvantar.
Före varje avreageringsmetod skulle försöksdeltagarna bli så uppretade som möjligt, genom en process som internt kom att kallas för ”aggresiviering”. Denna gick ut på att försöksdeltagarna två åt gången fick tävla mot varandra i att först lyckas trä en tråd genom ett pyttelitet nålsöga. Iklädda tumvantar, samtidigt som de blev paparazzi-fotograferade och knuffade i ryggen av försöksledarna, alltmedan den pitchade 90-dalsdängan Rosa Helikopter spelades på en hackad skiva, icke att förglömma.
Kuddkrig - 'nuff said.
Diverse emotioner mättes efter aggressiviering respektive avreagering med hjälp av en självskattningsskala inspirerad av den välrenommerade kandidatuppsatsen ”Minne och emotioner”, Pontus Johansson (2008). Försöket ägde rum i ett kollektiv i T1 fullt av störvariabler, samt i en närliggande skog, och efter genomförandet vidtog öldrickande i debriefing-syfte på den lokala studentpuben för att säkerställa att inga deltagare kände sig obekväma efter testet.
Ag-gro.
Resultat
Redan på ett tidigt stadium såg det ut att gå illa för testet då försöksperson/försöksledare O överrepade Rosa Helikopter-skivan så att den blev nästintill ospelbar. Försöksdeltagarna uppgav dock att en orepad iPodversion var fullt tillräcklig i sammanhanget. Då testet drog ut på tiden och luften gått ur alla litegrann efter den tredje grenen misshandel av teknikpryl, valde försöksledarna att skippa det avslutande primalskriket.
Förstora gärna.
Som ni kan se i grafen ovan tycks vår inofficiella hypotes styrkas. Nollnivån representerar baselinen, det vill säga hur försöksdeltagarna mådde innan försöket inleddes. Staplar under linjen innebär alltså mer negativa känslor än baseline medan de över linjen innebär mer positiva känslor. Således kan man utläsa att räkna till 100 var synnerligen ineffektivt, rentav hade en motsatt avreageringseffekt, medan kuddkriget och framförallt videoapparatsmisshandeln resulterade i en oerhört positiv effekt på försöksdeltagarnas känslor.
DIE!
Diskussion
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Kanske att våld som sådant inte alls per definition tycks vara av ondo, möjligen tvärtom. Försöket tyder på att ju brutalare avreageringsmetod man använder, desto bättre resultat och mer positiva emotioner erhålles. Dock verkar det som att våldet med fördel skall riktas mot icke-animata ting, förslagsvis just kasserad teknisk apparatur. Det är vad Cogito kallar återvinning!
Debriefing i sann Cogitostil, öl på hg.
/Gro Dahlbom
Fotograf : Mattias Lindgren
Ilska torde vara ett riksbekant fenomen, inte minst bland LiU:s kogvetare. Vem har inte hamrat på tangentbordet i frustration över oexekverbar programkod i pulen eller känt uppgivenheten komma krypande över vaga projekbeskrivningar vid gruppmöten i café Java? Men hur man ska göra för att bli av med sin upparbetade aggression är mindre känt.
Syfte
Cogitoredaktionen beslöt att reda ut begreppen!
Metod
Vi använde oss av en väl utarbetad inomgruppsdesign där valda delar av redaktionen agerade både informanter och försöksledare. För att säkertsälla en garanterad hög irritationsgrad hos deltagarna hade de fått hoppa över ett mål mat och var därmed lagom trötta och hungriga denna gudsförjätna måndagskväll.
Surprise buttsex.Fyra avreageringsmetoder var planerade att genomföras: kuddkrig/slagsmål, primalskrik i skogen, golfklubbemisshandel av kasserade teknikprylar samt att blundandes räkna till hundra. Det bör påpekas att den sistnämnda, påtagligt lama, metoden var något av en kontrollmetod. En inofficiell hypotes var att denna metod skulle ge betydligt sämre aggressionsdämpning än de tre andra.
Oscar upptäcker hur lätt det är att trä en tråd genom nålsögat iförd tumvantar.Före varje avreageringsmetod skulle försöksdeltagarna bli så uppretade som möjligt, genom en process som internt kom att kallas för ”aggresiviering”. Denna gick ut på att försöksdeltagarna två åt gången fick tävla mot varandra i att först lyckas trä en tråd genom ett pyttelitet nålsöga. Iklädda tumvantar, samtidigt som de blev paparazzi-fotograferade och knuffade i ryggen av försöksledarna, alltmedan den pitchade 90-dalsdängan Rosa Helikopter spelades på en hackad skiva, icke att förglömma.
Kuddkrig - 'nuff said.Diverse emotioner mättes efter aggressiviering respektive avreagering med hjälp av en självskattningsskala inspirerad av den välrenommerade kandidatuppsatsen ”Minne och emotioner”, Pontus Johansson (2008). Försöket ägde rum i ett kollektiv i T1 fullt av störvariabler, samt i en närliggande skog, och efter genomförandet vidtog öldrickande i debriefing-syfte på den lokala studentpuben för att säkerställa att inga deltagare kände sig obekväma efter testet.
Ag-gro.Resultat
Redan på ett tidigt stadium såg det ut att gå illa för testet då försöksperson/försöksledare O överrepade Rosa Helikopter-skivan så att den blev nästintill ospelbar. Försöksdeltagarna uppgav dock att en orepad iPodversion var fullt tillräcklig i sammanhanget. Då testet drog ut på tiden och luften gått ur alla litegrann efter den tredje grenen misshandel av teknikpryl, valde försöksledarna att skippa det avslutande primalskriket.
Förstora gärna.Som ni kan se i grafen ovan tycks vår inofficiella hypotes styrkas. Nollnivån representerar baselinen, det vill säga hur försöksdeltagarna mådde innan försöket inleddes. Staplar under linjen innebär alltså mer negativa känslor än baseline medan de över linjen innebär mer positiva känslor. Således kan man utläsa att räkna till 100 var synnerligen ineffektivt, rentav hade en motsatt avreageringseffekt, medan kuddkriget och framförallt videoapparatsmisshandeln resulterade i en oerhört positiv effekt på försöksdeltagarnas känslor.
DIE!Diskussion
Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Kanske att våld som sådant inte alls per definition tycks vara av ondo, möjligen tvärtom. Försöket tyder på att ju brutalare avreageringsmetod man använder, desto bättre resultat och mer positiva emotioner erhålles. Dock verkar det som att våldet med fördel skall riktas mot icke-animata ting, förslagsvis just kasserad teknisk apparatur. Det är vad Cogito kallar återvinning!
Debriefing i sann Cogitostil, öl på hg./Gro Dahlbom
Fotograf : Mattias Lindgren
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)